Gabrielsson om 1 maj

Morgonen efter 1 maj kom jag till jobbet, lite seg efter festen på Pustervik som slutade sent för min del. Jag började läsa inkomna epost och öppnade då ett mail med bilder från gårdagens 1 maj-firande (jag har länkat till dem tidigare). En varm känsla av glädje och stolthet sköljde över mig. Om jag inte minns helt fel fick jag till och med några tårar i ögonen. Det var känslosamt men känslan är svår att beskriva. Jag ser till min glädje att Ida Gabrielsson har skrivit fint om stämningen i 1 maj-tåget och också hur det gick till i Göteborg.

- Glädjen över gemenskapen som bultar i bröstet, ögon som fylls av stolta tårar, beslutsamma, segervissa blickar. Trots. Klasshat i koncentrerad form. Modiga, medvetna människor som tar sig själva på allvar. En massa jävlar anamma. Överlägsna men samtidigt ödmjuka. Allvarliga men segervissa, uppsluppna men definitivt inte lättsinniga. Samtidigt som vi inser allvaret i det läge vi befinner oss är vi övertygad om att en förändring är möjlig.

Läs!