söndag 25 december 2005

Lång inlärningsprocess

Standard procedure


Läste en artikel skriven av Eric Schmitt and Thom Shanker i New York Times. Den amerikanska ockupatiosmakten har deklarerat att inga irakiska fångar kommer att utlämnas till irakiska myndigheter förens irakierna kan leva upp till och uppfylla den amerikanska standarden. Generalen John D. Gardner säger i en telefonintervju:


"Bottom line, we will not pass on facilities or detainees until they meet the standards we define and that we are using today."
Detta har alltså skett på grund av nya avslöjanden av misshandel och tortyr i fänglser runt om i Irak. Irakiska poliser och fångvaktare verkar ha inlärningsproblem.

Fram till idag hålls mer än 14 ooo fångar (officiella siffror) i USA-kontrollerade fängelser - 110 procent av den verkliga kapaiciteten används. Med andra ord är fängelserna överfulla med människor som frihetsberövats i väntan på...ja det just det som är frågan idag. Amerikanska källor påstår att man håller fångarna tillsvidare i väntan på ett fungerande irakiskt rättsväsende. Exemplet Guantanamo ger förstås andra signaler. Det amerikanska rättsväsendet fungerar i alla fall - även om man kan säga annat om rättsäkerheten- men fångarna tycks inte släppas fria eller för den delen dömas för några brott.

Amerikanarna hävdar att man har påbörjat utbildning av irakisk fängelsepersonal för att genomföra en överlämning av befogenheter till den irakiska myndigheten. Kurser i hur man är en bra fångvaktare och senare att i verkligheten gå sida vid sida med amerikanska fångvaktare i irakiska fängleser. Med andra ord, att praktisera för att hålla rätt standard. Allteftersom detta fortsgår kommer irakier att ta över verksamheten.

En amerikansk militär säger:

"This will allow us to work continually with them to ensure all standards of humane treatment and quality of care are maintained. This process mirrors what we are doing for security transition across the country."
Nu vill jag påminnas att det uppdagades en tortyrskandal i Abu Gharaib-fängelset för inte så länge sedan. Amerikanska soldater behandlade irakiska fångar på vidriga sätt. Seymour Hirsch ger oss några bilder. Haj Ali Al-Qaysi ger oss "the full picture", som det brukar heta. Och den senaste tortyrskandalen ger oss en indikation på den cynism som präglar den amerikanska närvaron i Irak och hur medier väljer att förmedla "objektiva" nyheter till oss mediekonsumenter.

En amerikansk officer säger "This will allow us to work continually with them to ensure all standards of humane treatment and quality of care are maintained" och med dem orden är tortyrscenerna utspelade i Abu Ghraib bortsuddad från historien.

"Det var inte vi som torterade, det var irakierna själva!" kommer vi att höra om ett par år, eller kanske månader. Ska vi slå vad?

fredag 23 december 2005

Periferi

Under rubriken "Politikerna ansvariga för fördomarna om invandrare" skriver Masoud Kamali och Magnus Dahlstedt om invandrares ställning i den svenska demokratin. De beskriver det svenska politiska livet som ett "reservat för en exklusiv, föreställd "svensk gemenskap". Påminner mig om Esbatis inlägg om det moderata samlingspartiet som verkar få en helsvensk riksdagsgrupp, fri från bråkiga, konstiga invandrare som man måste lära upp i demokratins olika regler. Kan ett parti som överhuvudtaget saknar svartskallar göra anspråk på att bryta utanförskap? Svaret är förstås nej.

Detta är viktigt. När drygt nio månader återstår till riksadagsvalet är det kritiskt att mobilisera mot Alliansens politik. Det är viktigt att dissekera och blottlägga den. Det som har förts fram av borgerligheten är en kombination av högerpopulistisk rapakalja och ett välpaketerat förslag på ett komplett, och cementerat systemskifte. Arbetsrätt, kollektivavtal och esrättsningssystemen ska bort. En polisstat ska formas. Som murbräcka används invandrare som grupp; invandrare som fuskar med bidrag, som befinner sig i en "bidragskultur", som är passiva arbetssökanden, och som är brottslingar pga av deras "kulturarv". Eftersom moderaterna tydligen saknar blattealibin, har folkpartiet ställt upp med Mauricio Rojas (jag har skrivit om det tidigare; här, här och här), som senast var ute i DN Debatt (se länken "kulturarv") och medvetet övertolkade och felciterade BRÅ:s rapport om invandrare och brottslighet.

I några rader omvandlade Rojas invandrare från misstänkta för brott till de facto brottslingar. Detta är målande för en rasism och pågående diskriminering som är så djupt rotad att Rojas är fullständigt blind för den. Om det är någon som tvekar kan jag hänvisa till champagne- och tårtfesten i Migrationsverkets lokaler, eller de moderata valarbetarna under valet 2002 (fallet som Janne Josefsson avslöjade med dold kamera), eller de faktum att invandrare faktikst riskerar att misstänkas för brott 2.5 ggr mer än infödda svenskar. "Kulturarv", persisk matta eller rasism?

Att högern inte kommer att byta taktik är uppenbart. Slaget om (läs mot) har bara börjat. Borgerligheten kommer att vara osmaklig under sin kampanj. Reinfeldt & Co kommer att ta fram alla kort. Tsunami-kortet kommer att vara passé, men invandrare som ingen vill ha finns det gott om.

Det är hög tid att vi med främmande "kulturarv" (även efter 10 års medborgarskap och en ren dialekt) börjar betraklta oss själva som politiska subjekt. Valrörelsen 2006 kommer att handla om kraftigt sänkta arbetslöshets- och sjukersättningar, om en hyresrätt i Bergjsön som omvandlas till en bostadsrätt och om att kratta löv för 5000 kr i månaden. Låter det bra?Varsågod, rösta på Rojas. Men om vi är beredda att ta kampen för att på allvar ta det som är vårt, nämligen våra rättigheter, så måste vi mobilisera oss mot borgerligheten. Valrörelsen 2006 är tillfälle vi inte får missa.

God Jul, Sverige!

tisdag 29 november 2005

Duck Hunt i Bagdad

"Fredssoldaterna" i Irak tar till ny metoder för att stoppa det irakiska motståndet, denna terror som påstås hota vårt levnadssätt, våra ideal och värderingar.

I Bagdad har av USA anlitade säkerhetsfirmor, däribland Aegis Defense Services , utfört antiterror-verksamheten på ett utförligt sätt. Metoden har enligt högertidningen Washington Times visat sig vara mycket effektiv. Aegis Defence Services har bland annat lyckats genomföra lyckade operationer på en av världen farligaste vägar, den mellan Bagdad och flygplatsen belägen utanför staden, anger Wahington Post.

Det är anställda hos Aegis i Irak som har utvecklat metoden som bygger på att man från en firmabil skjuter på civila fordon till dess att de stannar på grund av skador på fördonet eller på föraren.

Metoden är väl beprövad under andra konflikter, tex under Vietnamkriget där amerikanska soldater från helikoptrarnas säkerhet sköt på bybor på marken.

Aegis har ännu ej tagit på sig äran för utvecklingen av denna metod för urban krigsföring.

Tack till Camilla Ingman-Fulton för tipset

söndag 20 november 2005

Deportera dem!

Muslimer?

Den ryska journalisten Anna Politkovskaja har skrivit om behandlingen av muslimer i republiken Kabardinien-Balkarien i norra Kaukasus. Sitautionen är allvarlig. Muslimer trakasseras systematiskt, drivs bort och dödas av myndigheterna.

Nyligen slogs en revolt ner. Hundratrettio dog. Åttionio av dessa stämplades av myndigheterna som "rättmätigt dödade" upprorsmakare. Myndigheterna beskriver händelsen som en terroraktion som stoppats medan muslimerna påstår att myndigheterna brutalt förföljer dem. Till slut fick några hundra nog och tog till vapen. Trakasserierna resulterade i "terror".

Myndigheterna i den ryska republikn har satt förföljelsen i system. Moskéer har stängts ner, med undantag för tre timmar per vecka. Polisen rakar av de troende männens skägg och slår beslöjade kvinnor. En havande kvinna förlorade sitt barn efter alla slag.

Unga män som misstänks för terrorverksamhet torteras samtidigt som deras familjer, hustrur och barn, deporteras.

Följande är direkt hämtat från Anna Politkovskajas artikel:

– Men vad har åldringar, kvinnor och barn med detta att göra? frågar jag Chasan Machotlov, administ­rativ chef för Zol-distriktet, varifrån mer än hälften av oktoberhändelsernas deltagare kom. Han är mycket arg och upprörd, skriker.
– De skall avhysas. Allihopa. Barnen också. Hur skulle vi kunna låta dem gå i samma skolor som barnen till våra döda medarbetare? Av vargen känner man dess ungar. De kommer att bli likadana som sina fäder. En mördare kan aldrig få ett godhjärtat barn. Deras hustrur och mödrar borde kräla här framför mig och böna om förlåtelse, men istället kommer de och utkräver kropparna!

Politkovskaja drar slutsatserna

Ju längre denna offentliga häxprocess pågår, desto mer sympati för upprorsmännen kan man spåra hos människor som på intet vis varit delaktiga. Det gäller speciellt de unga.
[...]
Radikaliseringen av Kabardinien-Balkarien fortsätter och det är myndigheterna och de olika grenarna av hemliga polisen som ser till att republikens motståndsrörelse alltmer liknar det muslimska motståndet i Tjetjenien.

För övrigt så påminner händelserna i Kabardinien-Balkarien om behandlingen av judarna i Europa under 30- och 40-talet. Fördrivningen till ghetton, stämplingen, de brännda kropparna. Samma metoder, andra offer.

Dzjulietta Sjogenova, en kvinna vars man dödats av myndigheterna, berättar

Han arbetade i Naltjik och ringde oss den 14:e. Han sa: ”Allt är normalt, jag är på jobbet.” Men sedan, vid ett möte den 19:e, meddelade plötsligt den administrativa ledningen att Aslan var ”inblandad” och ”rättmätigt dödad”. Den 20:e identifierade jag honom i en hög av kroppar. Jag hade själv bett att få komma dit och titta, ingen hade tagit kontakt med mig. På min mans kropp fanns det inga skottskador. Men hans halskotor var sönderslagna, avbrutna revben stack ut genom huden och han var täckt av blånader. Han måste ha blivit slagen. Kanske saknade han identitetshandlingar när han greps, hade nog lämnat kvar dem på jobbet när han sprang iväg för att titta på skottlossningen.

Dzjuliettas berättelse påminner om bilderna från de tyska koncentrationslägren.

torsdag 17 november 2005

Brännsår




Nu erkänner tom svensk media (DN, Svd, SR i urval) att USA använder kemisk krigsföring i form av bl a vit fosfor i sina anfall mot irakiska städer. Jag skrev om detta för drygt en månad sedan då jag beskrev vardagen för två svenska DN-journalister som hade BBQ med de amerikanska ockupationssoldaterna.

The Guardian ger en bild av de senaste avslöjandena:
"White Phosphoros. WP proved to be an effective and versatile munition. We used it for screening missions at two breeches and, later in the fight, as a potent psychological weapon against the insurgents in trench lines and spider holes when we could not get effects on them with HE [high explosive]. We fired 'shake and bake' missions at the insurgents, using WP to flush them out and HE to take them out."

Samtidigt som vit fosfor inte klassas som kemiskt vapen enligt Chemical Weapons Convention, då den används för att lysa upp slagfält eller för att skapa rökridåer, så förvandlas vit fosfor till ett kemiskt vapen då det används mot människor. Att vit fosfor de facto har just den funktionen i den amerikanska vapenarsenalen bekräftas återigen av citatet från the Guardian.

Vit fosfor har många otäcka egenskaper. Det slutar inte att brinna förens det omgivande syret tar slut. Brännsåren är djupa, ända ner till benet. Motivationen bakom den den amerikanska arméns användning av biologiska vapen är också av en psykologisk karaktär:
White Phsophorous Shells [...] were used [...] as a potent psychological weapon against the insurgents in trench lines and spider holes.

Ett mer tydligt erkännande är svårt att hitta. Var är dåreaktionerna ? Var är de som anklagade Saddam för att utvcekla massförstörelsevapen? Var alla liberaler som inbillar sig själva att det demokratiska Irak är ett faktum? Tystnad råder i nyhetsredaktioner och bombliberalerna har stoppat bomull i öronen.

The Guardian analyserar locket- på-strategin:


We were told that the war with Iraq was necessary for two reasons. Saddam Hussein possessed biological and chemical weapons and might one day use them against another nation. And the Iraqi people needed to be liberated from his oppressive regime, which had, among its other crimes, used chemical weapons to kill them. Tony Blair, Colin Powell, William Shawcross, David Aaronovitch, Nick Cohen, Ann Clwyd and many others referred, in making their case, to Saddam's gassing of the Kurds in Halabja in 1988. They accused those who opposed the war of caring nothing for the welfare of the Iraqis.

Given that they care so much, why has none of these hawks spoken out against the use of unconventional weapons by coalition forces?

[...]

Saddam, facing a possible death sentence, is accused of mass murder, torture, false imprisonment and the use of chemical weapons. He is certainly guilty on all counts. So, it now seems, are those who overthrew him.

För den som vill läsa mer om hur de kliniska effekterna av ett fosforanfall manifesterar sig rekommenderar jag denna länk.

Tack till Camilla Ingman-Fulton för tipset

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppdatering

Tidningen Flamman har också skrivit om användandet av vit fosfor i Irak. Läs artikeln här!

måndag 14 november 2005

Sarkozy sätter Frankrike i brand

Händelserna i Paris-förorten Clichy-sous-Bois, där de två ungdomarna Bouna Traore och Zyed Benna dog i samband med franska kravallpolisens framfart, är det fruktansvärda beviset för den franska regeringens rasistiska och nyliberala politik. Nicolas Sarkozy har under de senaste dagarna tagit varje givet tillfälle i akt för att hetsa mot Frankrikes svarta och nordafrikaner. Genom att förklara "skoningslöst krig" mot "slöddret", som Sarkozy kallat invånarna i storstädernas allt mer utarmade förorter, har han gett uttryck för samma politik som den högerextreme Le Pen och hans rasistiska parti Front National. Front National, med en ledare som personligen torterat algerier under 50-talets ockupation, ställde krav på mer repressiva metoder i landets förorter. I och med polisens rasistiska agerande de senaste veckorna har den franska regeringen tillmötesgått kraven. Med nedskärningar i välfärden, begränsad invandring och allt hårdare tag mot de sociala problemen gör Sarkozy och Le Pen gemensam sak i att hålla de socialt utslagna på mattan.

Läs hela>>

fredag 11 november 2005

My Nuclear Iran - Part Deux





Ikväll visar SVT:s Dokument Utifrån en dokumentär om Irans kärnenergiprogram. Dokumentären med titeln "Vad gör Iran med sitt uran?" försöker kasta ljus på turerna kring Irans ambitioner att starta en civilt kärnenergiprogram.

Intressant är vinklingen på programmet. Rösten berättar om den hårda kontrollen kring Natanz och Esfahan, orter där man förlagt anläggningar. Journalisterna blev hårt bevakade, filmtagning var förbjuden osv. Påminnde mig om kontrollen kring USA:s ambassad i Sarajevo. Man fick knappt fisa på området innan man blev iväg körd.

Frågan är förstås inte så kontroversiell som dokumentären målar upp. Under nästan 20 års sanktioner har Iran försökt att ta till vara den rätt som länder som Sverige nyttjat; nämligen att utveckla ettcivilt kärnenergiprogram. Detta har av förståliga skäl inte gått via traditionella handelsförbindelser (företag i väst tenderat att agera mellanhand även på den svarta marknaden). Jag har tidigare skrivit om Rajmah Hussein, ordföranden för Non-Aligned Movement (NAM), som också påpekat Irans rätt att utveckla sitt kärnenergiprogram.

Kärnan i frågan ligger i att dragkampen mellan Iran å ena sidan och EU/USA på andra sidan handlar mer om den geopolitiska situationen än kärnvapen Tehrans händer. Det två avgörande faktorerna som destabiliserat Mellanöstern är ändå varken Iran eller den nye presidenten Ahmadinejad utan snarare en amerikanska aggressionspolitik vars verkningar sprider sig utanför Iraks gränser. Senaste exemplet är hotellsprängningen i Aman. Den andra faktorn som provocerar regeringen i Tehran är förstås den israeliska statens kärnvapenspetsar som omvärlden "glömt" bort WMD-debatten.

För det första försvårar de ovannämnda faktorerna en demokratisering av Mellanöstern genom att ge diktaturer anledning att agera hårdare mot den inhemsk oppositionen samtidigt som befolkningen tenderar generellt att hellre ställer sig på sin egen förtryckares sida än hylla en ockupationsmakt som i bästa fall är lika hänsynslös.

För det andra är den amerikanska ockupationen och Israels terrorpolitik gentemot Palestina hinder i en dialog i ömtåliga frågor som tex Irans energiprogram. Dialogen tenderar att likna ett skyttegravs krig med en part som har övertag (EU/USA) och den andra sidan (IRI) som spelar ut den starka sidan genom att luta sig mot andra viktiga parter som är utestängda ur förhandlingarna (Kina/Ryssland).

Läget är helt enklet upplagt för fulspel från båda sidor.

onsdag 2 november 2005

Nationell identitet är ett minfält för liberaler

Ur SVT/Opinion.

Debatten om nationell identitet kan karaktäriseras som ett minfält för liberala debattörer. Politisk korrekthet varvas med kosmopolitiska hyllningar till nationalstatens död i förmån för det globala kapitalets tidsålder (som Marx förutspådde redan i mitten av 1800-talet) eller nationalistisk romantik med en innehållslös folkhemsretorik.

Läse mer på www.svt.se/opinion

söndag 30 oktober 2005

1940=2005


Överst: Amerikansk soldat i Baghdad.
Nederst: "Övergivna folkgrupper, lita på den
tyska soldaten". Tysk Affisch från 1940

Jan Myrdal och Gun Kessle har donerat 210 affischer till det Kungliga biblioteket i Stockholm. Materialet visas i formen utställning med titeln "Sälja krig som margarin". En av affischerna daterad till 1940 föreställer en tysk soldat som visar välvilja mot övergivna, fattiga franska barn. Det slog mig att jag sett liknande bilder nyligen på www.army.mil.

tisdag 25 oktober 2005

Återigen: Köp dig fri!




Debatten om pigavdrag och hushållsnära tjänster har gått hett ett tag. Högern driver för införande av skattelättnader för hushållsnära tjänster och argumenten är dåliga. Det finns redan pigjobb men de är svarta så nu finns chansen att reglera branschen. Eller så påstår man att det gynnar familjer med två förvärvsarbetande föräldrar som kan få möjlighet att umgås med varandra när någon annan plockar upp efter dem. Det gynnar tydligen också företagandet i landet - heja alla småföretagare!

Ett annat argumnet är ju som bekant den som bl a Bassem Nasr, centerpartist, framför. Han menar att låglöneyrken - som jag menar hushållsnäratjänster kan räknas som - skapar en möjlighet för långtidsarbetslösa och invandrare att få in en fot i arbetsmarknaden. Argumenten för pigavdrag verkar til synes vara många. Låt oss granska dem innan vi sväljer dem med hull och hår.

I Finland införde man skattesubventioner för hushållsnäratjänster 1997 . Skattereduktion medges för traditionella hushållsgöromål, såsom städning, tvätt och matlagning, men även för vård- och omsorgsarbete samt för planerings-, bygg- och reparationsarbeten. (källa Konjunkturinstitutet). Utvärderingen fastslår att argumentet för högre sysselsättning inte håller då effekten varit liten. År 2003 skapades mellan 2 880 och 3 644 arbetstillfällen netto, vilket motsvarar 0,1-0,2 % av sysselsättningen i Finland. Utvärderingen väcker också en intressant och viktiga fråga, nämligen hur den skattesubvention som är en utgiftspost i statens finanser påverkar andra utgiftsposter som tex den offentliga sektorn. T ex innebar lägre skatt på hushållsnäratjänster minskade arbetstillfällen i den gemensamt ägda sektorn?

Utvärderingen pekar också ut vilka samhällsgrupper som utnyttjar subentionen mest flittigt. Fyra grupper dominerar: personer med årsinkomster över 40 000 euro (ca 360 000 kronor), ämbetsmän och direktörer, hushåll med egna hem och hushåll med minderåriga barn. Med andra ord välbärgade grupp av samhället skattesubventioneras med skattemedel som istället borde satsas i den gemensamt ägda offentliga sektorn.

När det kommer till långtidsarbetslösa har också högerns politik redan blottat sin fula tryne. Lägre ersättningsnivåer, sänkt skatt och ökade avgifter drabbare de sämst ställda.

På tal om att slå ner på invandrare, så har många reagerat över mitt förra inlägg som rörde centerns nya alibi för att peka ut invandrare som problem. Skrivningen tvätta "majoritetsamhället i röven" har väckt bestörtning. Många har indikerat att jag inte värderar arbeten som äldrevård osv. En grov feltolkning förstås. Min mamma hart torkat majoritetsamhället i röven i snart 15 år. Hon har examen i ekonomi och management från USA med då hennes namn inte Kerstin, har hon jobbat som vikarie inom äldrevård och psyk i snart 15 år. Hon stiger upp varje morgon och går till jobbet. Rak i ryggen, med ett leende på läpparna. Hon är stolt för att hon jobbar i den sektor som ägs gemensamt, som är offentlig, som kanske inte är pefekt med som är långt mera rättvist än privata alternativ där plånbokens storlek bestämmer.

Göran Greider resonerar bra kring den världsbild som kommentatorerna på den här bloggen har gett uyttryck för

barn växer upp som vet att någon anställd (kvinna) alltid finns där för att städa upp efter dem och när dessa barn som vuxna går in i egna elitkarriärer har de bilden av ett naturligt klassamhälle inetsat i medvetandet och kommer att agera därefter, exempelvis i förhandlingar med facket. Den sociala arrogansen, en gång själva signaturen för borgerligheten, återvänder. Som någon har påpekat:
det som efterfrågas i alltför många överklasshem, efter ett halvt sekel av outhärdlig jämlikhet, är helt enkelt patriarkala mönster, det vill säga någon att styra och ställa med, inte städning.

onsdag 19 oktober 2005

Blatte-alibi-produktion II: Federleys Rojasifiering

Nu har folkpartiets blatte-alibi-linje spridit sig till centerpartiet och ungdomsförbundets ordförande Fredrick Federley. Federley har träffat Bassem Nasr, som ligger överst på centerns riksdagslista i Malmö.

Federley är inspirerad och peppad efter besöket - han har träffat en invandrad som bor i Rosengård - det tycker Federley är exotiskt.

"Under hela samtalet pratar han med inlevelse och passion om vad han anser behöver förändras. Som invandrare, boende i Rosengård och med en brokig ungdom har han en intressant historia att dela med sig."


skriver Federley och fortsätter med att betona att Nasr reagerar mot motsåndarna till låglöneyrken. Nasr är övertygad om att denna ovilja för fler låglöneyrken skapar hinder för alla de som vill in i arbetsmarknaden. Federley skriver,

"Han (Bassem Nasr, min anm) menar att för dem i hans situation är det (låglöneyrken, min anm) vägen för att få in den första foten, de första meriterna och att på allvar kunna gå från bidragsförsörjning till
självförsörjning."

OK, fair enough. Allt detta hänger ju ändå ihop med den politik som Allians för Sverige har presenterat, backat ifrån och ompaketerat i lite glansigare papper. Kärnan är att inte bara skapa låglöneyrken utan att skapa en låglönearbetsmarknad där lönen för majoriteten av arbetssäljarna sänks eller rättare sagt inte räcker till pga kraftigt höjda avgifter för en privatiserad vård, skola och omsorg. Skatteavdrag för hushållsnära tjänster eller pressen på arbetslösa när det gäller "antingen tar du jobbet eller så tar vi din ersättning"-linjen är delar av en och samma borgerlig politik.

Federley har nu hittat en ung invandrad Rosengårdsbo som påstår att låglåneyrken hjälper arbetslösa (i det här fallet antar jag att arbetslösa=invandade då Nasr är i fokus) och är förstås inte sen med att presentera borgerlighetens alibi för sin högst klassfientliga politik.

Vi får nog börja vänja oss vid att den invandrade befolkningen i Sverige allt oftare kommer att utmålas som problem (som i Rojas fall där alla är kriminella och/eller dödar sina döttrar/fruar) eller (i fallet Basem Nasr) arbetslösa som kan torka majoritetssamhället (företrädesvis välbärgade svenskarna) i röven .

Farsen i Irak





Olydig och Esbati skriver om valfusket i samband med folkomröstningen om den irakiska konstitutionen. Det är tydligt att USA har prioriterat sin tidsplan och att allt annat har hamnat i marginalen. Inte helt oväntat heller.

Redan valet i januari var ett skämt ur demokratisynpunkt. Nu kommer alltså uppgifter att även denna folkomröstningen kan kategoriseras under farsartade undanmanövrar iscensatta av den amerikanska imperialismen.

Bombliberalerna är förtsås tysta. Senast igår kväll såg jag Fredrik Malm och socialdemokraten Eric Sundström i programmet Korseld i SVT 24. Den totala tystnaden kring ockupationsmaktens förbrytelser är, som Åsa Linderborg säger i programmet, skamlig men samtidigt inte oväntad hos en grupp liberaler (ja, även Sundström) som reservationslöst ställt sig på förbrytelsens och rasismens sida.

lördag 15 oktober 2005

Armén vet var du bor

Campus Antiwar Netowrk sätter hårt mot hårt

Jag har tidigare skrivit om den amerikanska krigsmaskinens svårigheter med rekrytering på hemmaplan. Armén börjar få svårigheter med att fylla kvoterna och därmed ökar pressen på den amerikanska arbetarungdomen. The Nation beskriver den senaste utvecklingen på ett målande sätt.

Den senaste perioden har vittnat om protester i de amerikanska högskolorna och universiteten. Studenter har börjat mobilisera sig för att kasta ut arméns rekryterare från universitetsområdena. Svaret låter förstås inte vänta på sig. Kravallpolis utrustad med tårgas och medföljande masker är en allt vanligare syn på amerikanska campus. Och universiteten välkomnar repressionen. Om studenterna lyckas slänga ut armén, riskerar lärosätena att förlora de federala bidragen de så starkt är i behov av.

Det hela har förstås stöd i en lag som antogs 2001 av Bush-administrationen. Här är en sektion av No Child Left Behind Act:


SEC. 9528. ARMED FORCES RECRUITER ACCESS TO STUDENTS AND STUDENT RECRUITING INFORMATION.


(a) POLICY-
(1) ACCESS TO STUDENT RECRUITING INFORMATION-
Notwithstanding section 444(a)(5)(B) of the General Education Provisions Act and except as provided in paragraph (2), each local educational agency receiving assistance under this Act shall provide, on a request made by military recruiters or an institution of higher education, access to secondary school students names, addresses, and telephone listings.

(2) CONSENT- A secondary school student or the parent of the student may request that the student’s name, address, and telephone listing described in paragraph (1) not be released without prior written parental consent, and the local educational agency or private school shall notify parents of the option to make a request and shall comply with any request.

(3) SAME ACCESS TO STUDENTS- Each local educational agency receiving assistance under this Act shall provide military recruiters the same access to secondary school students as is provided generally to post secondary educational institutions or to prospective employers of those students.


Med stöd i lagen har armén satsat hårdast på just de statliga lärosätena i mindre välbärgade regioner där målet är att locka unga svarta och spansktalande studenter.

Samtidigt börjar protesterna bli allt mer högljudda. En del i protesterna är nätverk som Campus Antiwar Network, organiserad av studenter som motsätter sig Irak-kriget och arméns närvaro i skolor. Ett ännu större nätverk är National Network Opposing Militarization of Youth.

Men de amerikanska generalerna har inga planer på att lätta på trycket. I en intervju från 2002 sade major Johannes Paraan, ansvarig för rekryteringen i Vermont och nordöstra New York, så här:

"The only thing that will get us to stop contacting the family is if they call their congressman. Or maybe if the kid died, we'll take them off our list."

Jag börjar fatta varifrån Jan Björklund hämtar (fp):s skolpolitik .



tisdag 11 oktober 2005

Köp dig fri från könsförtrycket

Har köpt sig fri

Samhällsprogrammet Debatt i SVT1 tog upp många intressanta ämnen. Förutom Connex' avskedande av en obekväm fackman till debatten kring boken "En sexists bekännelser" skriven av Lars E Engström som i studion mötte liberalernas feminist-alibi Birgitta Ohlsson.

Debatten handlade främst om andelen kvinnor i styrelserummen. Engström avslöjade bl a att statliga företag kommit längre, något som fick Ohlsson att gå i taket. Shit, statliga företag kan ju inte vara mindre dåliga än privata.

Med poängen i programmet låg inte på den punkten, utan på frågan om kvotering. Engström hade blivit vettig och ville, till skillnad från tidigare då han per automatik valt bort kvinnor i rekryteringsprocessen, nu istället kvotera in kvinnor in i styrelserummen. Hipp hipp Hurra, Engström.

Ohlsson kontrade istället med att fler kvinnor i styrelserum tar tid, men att man ska titta på Chalmers där tjejerna har börjat slå sig fram (enligt GP sjönk återigen andelen i höst).

Liberal som hon är, slog Ohlsson vakt om styrelsekvinnornas frihet och val genom att kalla kvotering som "förhastad". Hon refererade som vanligt till sin mormor som föddes 1912 och gick tre terminer i skolan. Birgitta själv hade minsann förvärvsjobbat sedan hon var 22 och var nu riksdagskvinna. Hipp Hipp Hurra, Birgitta. Hon lyckades endast konstatera att kvinnokampen har gjort framsteg sedan 1912.

Hennes lösning utkristaliserades istället i skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Med hennes egna ord "så att kvinnor kan köpa sig fria från arbetet i hemmet". Lägg märke till ordvalet "köpa sig fria" . Det påminner om borgerlighetens andra hjärtefrågor som tex "köpa sig förbi sjukvårdsköer", "köpa sig fri från jobbig kollektivtrafik" eller "köpa sig fri från bostadsbrist".

Kampen mot patriarkatet reducerades på några minuter till en kamp för kvinnor med styrelserummen i sikte som också har de ekonomiska möjligheterna att köpa sig bort från det obetalda arbetet i hemmet som andra kvinnor med inte lika feta bankkonton får dras med.

Frågan handlar om mina skattepengar ska gå till att tvätta röven på en överklassunge så att hans/hennes mamma kan håva in fler fallskärmsmiljoner i en styrelse?

Don't Think So, Birgitta! I Don't Think So!

måndag 10 oktober 2005

Tvångsalliansen som lurade väljarna



Idag kommer uppgifter om en storkoalition mellan de tyska socialdemokraterna SPD och kristdemokratiska CDU/CSU. Medierapporteringen präglas av två saker: att Angela Merkel blir första kvinna att besitta förbundskanslerposten och att hon kommer från fd Östtyskland.

DN:s Thomas Hall analyserar den stora politiska händelsen och siar om koalitionens potential:

"En fungerande stor koalition kan med kraft genomföra reformer."

Vid en presskonferens kallade Merkel själv det stora rättshaveriet för "De nya möjligheternas koalition" . Och det är klart. Schröders SPD genomförde Agenda 2010 med järnhand. Social dumpning, skattesänkningar för de rikaste, högre arbetslöshet hand i hand med lägre ersättningsnivåer har varit grundreceptet i form av Hartz IV och Arbeitslosengeldes II (a-kassa II som kan liknas vid socialbidrag) . CDU/CSU har självklart haft mer långtgående planer som platt skatt och urholkning av anställningskydd och har tillsammans med FPD drivit linjen hårt för att pressa SPD från höger håll till höger.

Nu har "de nya möjligheternas koaltition" alla möjligheter att förverkliga Agenda 2010 och genom politisk charlatanism kringgå de folkliga protesterna som satte press på Schröder under 2004. På varje område kommer den nyliberala politiken att cementeras; sänkta skatter, skrotning av sjukvårdsförsäkringen och en arbetsmarknadspolitik som sätter tvångströjor över arbetslösa. Det som Allians för Sverige skyltar med här hemma, det som Sveriges vänster varnar för, har fått ett ännu starkare fotfäste i Tyskland.

Samtidigt finns en starkare vänster i Tyskland. Jag har skrivit om Linkespartei tidigare. Det nya vänsterpartiet har uppåt 25 % i östra Tyskland och över 8 % över hela landet. Ett radikalt vänsterparti har tagit form. Gregor Gysi und Oskar Lafontaine skriver tillsammans på partiets hemsida:

"Die große Koalition verhindert den dringend notwendigen Politikwechsel in Deutschland hin zu einer Politik für soziale Gerechtigkeit, friedliche Außenpolitik, Chancengleichheit in Bildung und die Angleichung der Lebensverhältnisse in Ost und West."

"Den stora koalitionen förhindrar de nödvändiga politiska förändringarna i Tyskland med en politik för social rättvisa, fredlig utrikespolitik, lika möjligheter för utbildning och en anpassning av levnadsförhållandena i öst och väst". (min översättning)
Partiet ställer sig självklart i oppositionen i den tyska Bundestagen och kallar den politiska farsen för en "Frisyrbyte i Förbundskanslerämbetet" (Frizurwechsel im Kanzleramt).

Det anmärkningsvärda, det som svensk media inte tagit i och inte brytt sig om att rapportera om eller analysera, är det faktum att de tyska väljarna och i synnerhet SPD:s traditionella väljare är grundlurade av sina folkvalda. "Rösta på oss så styr vi landet tillsammans med våra huvudfiender" var inte SPD:s valparoll. Ändå bildar partiet koalition med det borgerliga motståndet som Schröder med retorik anklagade för at vilja försämra villkoren för de sämst ställda. Nu kommer hans parti att vara en del av angreppen mot arbetslösa, sjukskrivna, fackliga rättigheter osv.

Frizurwechsel är en rättvis beskrivning.

tisdag 4 oktober 2005

My Nuclear Iran

Iran på sträckbänken?

Dilip Hiro skriver i The Nation.com om turerna kring Irans kärnteknologi eller det som av Bush-administrationen och bombförespråkare i väst kallas för kärnvapenprogram.

Hiro väcker en högst relevant fråga som fullständigt ignorerats i debatten:

Beneath the dispute between Iran and the European Union Troika (EU-3) on uranium enrichment rests a far more fundamental issue: Do Third World countries have the right to develop and use all nuclear technology, including enrichment, as authorized by the Nuclear Nonproliferation Treaty (NPT), or not?
Alltså, har länder tillhörande tredje världen, däribland länder som Iran, rätt att utveckla och använda sig av kärnteknologi? Den rättigheten är en självklarhet för länder i väst och också för ett enda land i Mellanöstern, nämligen Israel som besitter både teknologin och stridsspetsar.

Det som också tigs ihjäl i debatten om Iran och dess påstådda kärnvapenprogram är de bakomliggande orsakerna till faktumet att Frankrike, Tyskland och Storbritanien så grundligt har misslyckats med sina påtryckningar och hot om Säkerhetsråd osv. IAEA:s senaste uttalande om Iran står fast och menar att man inte funnit bevis för kärnvapenprogram och att Iran därmed inte brutit mot Non- Proliferation Treaty (NPT). Förhandlingsläget har förskjutits till Irans fördel och nu utnyttjar regeringen i Tehran sitt övertag genom att höja insatsern; man hotar att stoppa oljeflödet landet dras till Säkerhetsrådet.

Problemen för EU och USA förvärras något när Rajmah Hussein, ordföranden för Non-Aligned Movement (NAM) där länder som Brasilien, Indien, Indonesien och Sydafrika ingår, ställer sig på samma linje som Iran (för övrigt är dessa länder också drivande mot USA:s agenda i bl a WTO)

"...all countries have a basic and inalienable right to develop atomic energy for peaceful purposes."

Och Hiro drar en intressant slutsats:

By design or happenstance, Iran has emerged as a champion of the developing world with the courage and conviction to stand up to the Western world. This has won it quiet admiration by NAM governors, who fear that the limitations imposed on Iran could be extended to them eventually.
Nu är inte jag någon anhängare av den islamiska regimen i Tehran, men jag kan inte annat än att konstatera att den politik som förs gentemot Iran med USA och dess europeiska allierade som största divkrafter, har lett till en starkare regim i Tehran, såväl inrikes- som utrikespolitiskt. Inte helt ovanligt för den västerländska aggressionspolitiken, men med ett delat Säkerhetsråd där Ryssland och Kina med allra största sannolikhet kommer försvara egna intressen i Iran med sina veton, återstår endast tomma ord från EU:s och USA:s sida. Och Tehran kan fortsätta att visa tänderna.

Och i värsta fall också utnämnas som en "champion" som fått övertaget i kampen mellan David Och Goliat.

måndag 3 oktober 2005

Behind the scenes

Stationerade i Hebron


Knappt en vecka efter årsdagen av den palestinska Intifadan har gått. Olydig och Jinge skriver om organisationen "Break the Silence" som drivs av fd israeliska soldater som nu avslöjar den israeliska ockupationsarméns brott mot mänskligheten inom palestinska områden.

Ett tips till sådana som Federley, Forssell och Malm är att ta en titt på denna sida innan de skriver nästa proisraeliska insändare med DN eller Svd i adressfältet.

lördag 1 oktober 2005

"Inbäddade"

Fattas bara Wagners "Ride of the Valkyries"

För några dagar sedan besökte jag DN:s nätupplaga för att vara uppdaterad i det borgerliga raljerandet och klickade mig fram till "Irakbloggen", där Peter Englund och fotografen Paul Hansen befinner sig "inbäddade" på en amerikansk bas, någonstans i Irak.

Detta kunde man läsa i onsdags:
Onsdag morgon 28 september
Den bästa platsen i en Blackhawkhelikopter är strax bakom de två skyttarna.
Det finns inget plexiglas runt deras kulsprutor, och man har därför en fantastisk vy nedåt. Solen har just gått upp när helikoptern lättar. Bagdad ligger invärvt i ett gult dis, och under oss vaknar staden, och det är först från luften som man ser hur jättelik den är.

[...]

När vi lägger oss i en skarp sväng över några stora lundar med gröna dadelpalmer, och skytten på höger sida börjar luta sig ut i sin sele, och föra kulsprutan oroligt fram och tillbaka, är det bara musiken av Creedence Clearwater Revival, eller Doors, som fattas. Skyttens kevlarväst är dekorerad med en liten tygchihuaua, och baktill på hans mörkgröna flygarhjälm sitter ett runt tygmärke med Kenny, en av figurerna från South Park: "You sent my son to Iraq - You Bastard!".

Onsdag eftermiddag 28 september
Efter en sen men utmärkt middag i skymningen - grillad kotlett och hummer, cheesecake till efterrätt - hamnar vi dästa i ett av logementen, och på en dammig tv ställd i en improviserad bokhylla gjord av gamla proviantlådor av papp tittar vi på Ridley Scotts "Gladiator". (Soldaterna är mycketvälförsedda med DVD-filmer.)


Blackhawkhelikoptrar, the Doors, grillad kotlett och hummer och Ridley Scotts "Gladiator" - Den irakiska tragedin ur två vita journalisters ögon.

Englund och Hansen leker Cpt Willard på jakt efter Kurtz i Kambodja. Åka helikopter, hålla i maskingeväret medan Wagner spelas ut genom högtalarna. De tillhör den skara journalister som förmedlar situationen i Irak till den svenska allmänheten. Den förmedlade bilden påstås vara objektivt samtidigt som journalisterna är "inbäddade" i amerikanska baserna och kastar tärning med amerikanska ockupationssoldater. Tillsammans med sina nyavunna vänner, kommer Hansen och Englund att förstärka bilden av irakier som boskap, vildar, prickar på marken.

"I love the smell of napalm in the morning. You know, one time, we had a hail bomb. And for five hours, I walked up. We didn't find one of them, not one stinking dink body. The smell, you know, that gasoline smell, smells like... victory"
har säkert Hansen och Englund hört en amerikansk befälhavaren säga. Inte helt osannolikt med tanke på att napalm har blivit standardrekvisita i ockupationsmaktens vapenarsenal.
Webster's Online Dictionary skriver så här:

Napalm- Gasoline jelled with aluminum soaps; highly incendiary liquid used in fire bombs and flame throwers. The mixture was invented at Harvard University in 1942. It was used during World War II by the Allied Forces against cities in Japan, and later by the United States during the Vietnam War.
The use of Napalm and other incendiaries against civilian populations was banned
by a
United Nations convention in 1980. The United States didn't sign the agreement but claimed to have destroyed its arsenal in 2001.

The United States has reportedly been using Napalm in the 2003 invasion of Iraq. In August 03 the Pentagon stopped denying the charge, admitting it did use "Mark 77 firebombs":"We napalmed both those [bridge] approaches," said Colonel James Alles, commander of Marine Air Group 11. "Unfortunately there were people here ... you could see them in the [cockpit] video. They were Iraqi soldiers. It's no great way to die. The generals love napalm. It has a big psychological effect."

These bombs contain a substance "remarkably similar" to Napalm. This substance is made with kerosene and polystyrene.

Det irakiska folkets öde glöms bort medan två vita män leker sandlåda med sina amerikanska kompisar. Mellan 29 000-100 000 civila irakier har dödats sedan invasionens första dag 20 mars 2003 (The Lancet och Iraq Body Count). Ett lands har slagits sönder och samman och en ockupationmakt härskar och söndrar genom att underblåsa etniska och religiösa motsättningar i civilisationens vagga.
Men varför bry sig när man kan käka hummer och se på "Gladiator"?

fredag 30 september 2005

GOOSFAND.COM?!

"Transport av får dygnet runt. Med slaktare och enligt hälsoskyddslagarna. Mer än 50 års erfarenhet" - www.GOOSFAND.COM. Är det detta Alexander Bard och Jan Söderkvist skriver om i boken Nätokrater?
(Foto Uniphoto)

onsdag 28 september 2005

Vad menar Abrahamsson?

Hugo Chávez i New York

Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs Universitet, skriver under rubriken "Nu står USA på de fattiga ländernas sida" att USA ställer sig högt på fattighetsbekämpningens barrikad. Först trodde jag Abrahamsson visade upp sin ironiska sida, men ack så fel jag hade.

Under Världsbankens och IMF:s årsmöten i veckan har skuldfrågan närmat sig sin
lösning för några av världens fattigaste länder. Redan sommarens G8-möte och det
nyss avslutade FN-toppmötet i New York gav en föraning om att den rika världen
efter år av löften var beredd att gå från ord till handling.


skriver Abrahamsson och drar slutsatserna att President Bushs tal under 59:e sessionen av FN:s generalförsamling blev det FN- och utvecklingsvänligaste sedan Kennedy-administrationen (är det en rimlig referenspunkt?). Han konstaterar dock att Bushs omvändning har med USA:s eget intresse, och bl a olja i Afrika att göra. Och även om så inte vore fallet är ändock den sk avskrivningen av u-ländernas skulder långt ifrån tillräcklig; Abrahamsson anger att de "täcker ungefär en tiondel av vad som krävs för att nå FN:s millenniemål".

Det är oroväckande är att Abrahamsson glömmer bort att fördjupa sig i USA:s nya roll inom internationella institutioner och organisationer som tex IMF, Världsbanken och FN. Bushadministrationen har under året fört en kampanj internationellt men också på hemmaplan för att dominera de ovannämnda forumen. Jag har tidigare skrivit om tillsättningen av Paul Wolfowitz som chef för Världsbanken och nu senast ärkehöken John Bolton som USA:s FN-ambassadör. John Bolton är som bekant en ihärdig motståndare till en kraftfull och demokratisk FN som inte spelar enligt USA:s spelregler.

Tidningen Flamman publicerade den 22 september en artikel om FN-toppmötet där avslöjanden från Washington Post och Independent kastar ljus på Boltons agenda för FN:

• Upphävande av alla konkreta referenspunkter till ”Millenieprogrammet”.
• Stopp för målet att de rika länderna ska anslå 0,7 procent av sin BNP till biståndshjälp.
• Nej till alla konkreta överenskommelser för att minska den globala miljöförstörelsen.
• Ersättande av planerna på kärnvapennedrustning till vaga rekommendationer som inte drabbar USA.
• Inga som helst referenser ska göras till den Internationella domstolen, till vilken Bush vägrade att ansluta USA.
• En total omsvängning av den internationella handeln, där Bolton menar att kraven för de fattiga staterna att få inträde i WTO (Världshandelsorganisationen) ska skärpas i stället för att förenklas och underlättas.

Och FN-toppmötet dominerades som vanligt av USA som bestämde dagordningen och en resolution antogs av 189 medlemsstater. Bara Kuba och Venezuela uttalade sig öppet mot FN-resolutionen. Resultatet är att Milleniemålen nu urvattnats och förvandlats till rekomendationer som ska lösas under en obestämd framtid. Även det gamla beslutet om 0,7 procent av BNP till bistånd har urholkats (i dagsläget ligger 0.25 % av BNP närmare sanningen när det gäller bistånd till u-länderna).

Som jag nämnt fanns också en opposition mot USA:s linje. Venezuelas president Chávez framförde den hårdaste kritiken mot den amerikanska imperialismen och den förlamning som FN drabbats av. Samtidigt presenterade han fyra punkter för en genomgående förändriing av FN som organisation:

1. En expansion av Säkerhetsrådet i dess permanenta såväl som ickepermanenta kategorier.
2. En nödvändig förbättring av FN:s arbetsmetoder för att öka insynen.
3. Ett avskaffande av vetorätten mot beslut tagna av Säkerhetsrådet.
4. Ett stärkande av Generalsekreterarens roll

Med andra ord "USA, Hands off UN"!

Medan Abrahamsson resonerar kring hur den svenska regeringen lagt sig i arbetet med Milleniemålen finns en överhängande risk för att allt fler konflikter runt om världen får en lösning som liknar den vi vittnar i Irak: Ett land bombas för att "demokratiseras" från en diktator som från början sattes dit av de nuvarande berfriarna.

Nej, USA står inte på de fattiga ländernas sida. USA står på de amerikanska företagens sida.

Ett fyrfaldigt Allah Akbar för Linderborg


Jag har så hemskt mycket att göra den här vecka, så bloggen har fått prioritet tyvärr. Men jag vill passa på att slå ett slag för Åsa Linderborgs artikel som kunde läsas på Aftonbladet.se under tisdagen.

Under rubriken "Hatar väst & pippar getter?" recenserar hon religionsvetaren Mattias Gardells nya bok "Bin Laden i våra hjärtan". Det mest intressanta är hennes reflektioner över fenomenet politisk islam, som hon beskriver som "föreställningar om hur ett alternativt samhälle ska kunna organiseras med stöd i de gamla urkunderna". Det som högern i väst, i takt med den expansiva amerikanska imperialismen, med avsikt förtränger från debatten och som vänstern i sin tur - speciellt den vänstertradition som just präglar Mellanöstern - har problem med är nämligen islams roll som motståndsideologi. Det var en progressiv kraft vid tiden för dess uppkomst och i det geopolitiska läge som idag präglar Mellanösterns mesta oroshärdar, nämligen Palestina och Irak, fyller islam det tomrum som skapats efter de vänsterorienterade befrielsefronterna som dominerade under 60- och 70-talen. Islam ger röst till de massor vilkas öde de själva inte längre kan styra med politiska medel. Eller, islam skapar den kampglöd som sedan länge kvävts under ockupation, våld och förtryck. Islam ger hopp om den öppning som det internationella samfundet vägrat och vägrar skänka.

Hur som helst, bra av Linderborg. Ett fyrfaldigt Allah Akbar för henne.

fredag 23 september 2005

Blatte-alibi-produktion

Makan Afshinnejad

Året börjar närmar sig sitt slut och man måste konstatera att Folkpartiet och dess sk ungdomsförbund förtjänar ett pris för högsta produktivitet av blatte-alibin 2005.

Folkpartiets arbetsgrupp ledd av ärke-hus-niggern Rojas var först ute med att ge rasismen ett blatte-ansikte. Nyamko Sabuni, som ingick i arbetsgruppen, hajade alltför sent hur reaktionära och kontroversiella slutsatserna var och vägrade till slut delta i debatter (SVT Debatt 8 mars).

Även LUF har ett antal alibin för sin invandrarfientliga politik. Makan Afshinnejad, generalsekreterare (?) Liberala Studenter, har i dagarna filosofierat kring händelserna i Ronna där de boende tröttnade på den rasistiska poliskåren.

En undersökning som Folkpartiet presenterade, kallad ”utanförskapets karta 2005”, visar att stadsdelarna Rinkeby, Rosengård och Skärholmen ligger i den absoluta toppen av de mest brottsbelastade stadsdelarna. Antalet anmälda våldsbrott är dubbelt så högt som landet i stort. Antalet anmälda skadegörelsebrott har sedan 2002 ökat med 18 procent. Det är en skrämmande utveckling som dessa förorter visar upp.

En rad utsatta förorter, som Rinkeby, Skärholmen, Rosengård och Hammarkullen är i riskzonen för vad som kan likna upploppen vi bevittnade i Ronna. Låg sysselsättningsgrad, brist på förebilder i förorten och dåliga studieresultat är några exempel som bidragit till det växande utanförskapet. Landets utsatta områden har kommit att bli en tickande bomb i takt med ett otillräckligt ledarskap i Rosenbad.


Det Afshinnejad inte nämner är det dagliga helvete som invandrarungdomar möter. Byråkrater som finns i förorterna under arbetstid och som kl 16.00 sätter sig i sina bilar åker till innerstan eller etniskt svenska (läs segregerade) områden med hög medelinkomst. Eller för den delen en poliskår vars agerande mer och mer liknar den amerikanska Rodney King-metoden.

För ett bra tag sedan var jag på en hearing i Hammarkullen, där Masoud Kamali, utredare av regeringens maktutredningen, lyssnade på de boendes erfarenhet av diskriminering och rasism. Jag klistrar in några kommentarer från Hammarkulleborna:



Polisen har den här synen, att invandrarmän är brottslingar och invandrarkvinnor är det lite synd om. (Kvinna i Göteborg)

Jag har aldrig träffat en polis som behandlat mig schysst, och jag har aldrig träffat en invandrare som inte blivit illa behandlad av polisen. (Man iMalmö)

Det var en gång i stan en kvinna som påstod att vi försökte råna henne. Hon började skrika. Vi stod där och gjorde ingenting. Så kom det några personer dit och börja hota oss och sa ’jävla svartskallar’ och ’negrer, vad gör ni här’. Vi blev chockade och rädda och sa ingenting. Sedan var det en som ville slå oss så vi sprang i väg men de hann i kapp oss. De började slå och misshandla oss, en av dem bröt armen på en av oss. Samtidigt ringde de till polisen. Polisen kom dit och då sa de andra att de försökt varna den här kvinnan och därför stoppat oss. Så vi sa nej, så var det inte alls. Men de lyssnade inte på oss, de sket i det. Så sa polisen att vi skulle hänga med dem. Vi satt i häktet en dag för det och vi blev misshandlade. Vi försökte anmäla dem men dom sa att det inte hjälper. (Man i Göteborg)

Kontrollanterna ringer polisen som tar med sig ungdomarna, ber dem ta av sig byxor och skor, kontrollerar deras mobiltelefoner så de inte är stulna. Sen ber de dem sätta sig i bilen och så kör de någonstans och säger ’nu får du gå hem’. Det var en kille som var 17 år som de gjorde så med. (Kvinna i Göteborg)

(Utdrag ur Sverige inifrån - Röster om etnisk diskriminering)



Och det fortsätter. Nu kan Afshinnejad som har gjort sin tid i flyktingförläggningen och nu tittar ut genom fönstret mot Drottningtorget, säga vad han vill om "brist på förebilder" och "dåliga studieresultat". Sanningen är den , herr Afshinnejad, att den situation som uppstått i förorterna på intet sätt är ett resultat av de boende själva. Dåliga studieresultat lägger skulden på eleven. Brottsligheten lägger skulden på Mohammed från Somalia på samma sätt som invandrarna av Folkpartiet skuldbeläggs med fenomenet "bidragsfusk" (Läs för övrigt Esbatis kommentarer om detta).

Det man kan konstatera är att det pågår en systematisk nedbrytning av förorterna - en social och ekonomisk utarmning. Etableringen av allt fler privatskolor som stjäl kommunens skolpengar innebär i längden nedskärningar i den kommunala skolan (för övrigt ofta belägna i förorterna) och i längden självklart till dåliga studieresultat hos de brörda eleverna. Sitautionen är katastrofal nu men skulle bli ännu sämre med Alliansens skattesänkningar. Brottsligheten kommer bl a ur den arbetslöshet som blivit effekten av ett välfärdsslakt som skulle bli långt mer djuågående om Alliansen får säga sitt. Brotten föds ur den maktlöshet man känner när ens mamma och pappa har fått nobben på den 101 anställningsintervjun. Eller din lille bror som kommer hem efter ännu en dag av rasistiska glåpord i skolan eller trakasserier från polisen på väg hem från fritidsgården (om den inte är nedlagd). Världen skiljer sig något från Drottningatan och en mobilräkning som betalas av Folkpartiet Liberalerna.

Och då pratar du förebilder...Nja, tror inte det!

söndag 18 september 2005

Agenda=Fox News

Bill O'Rielly?

Söndag kväll innebär som vanligt glass, chips och cola framför Sveriges i särklass mest reaktionära samhällsprogram, Agenda med programledaren Lars Adaktusson.

Parlamentsvalet i Tyskland var i fokus. Ett osäkert läge enligt tex SVT och DN. Ett dött lopp och ingen klar vinnare. Men inte för Lars Adaktusson som ihärdigt och med självsäkerhet som hos en livslevande vallokalsundersökning, gång på gång utropade Merkel och CDU till vinnare. Medan nyhetsredaktionen i samma TV-kanal pratar om en stand off, har Adaktusson bestämt sig för att CDU tagit hem segern. Det hela bekräftas av Carl Bildt Live från CDU:s valvaka.

Jag kommer att tänka på presidentvalen i USA år 2000 och 2004, där den ultrakonservativa nyhetskanalen Fox News var först ut med att utropa George W. Bush till vinnare. Under valet 2000 var Fox först ut med nyheten, långt innan rösterna var räknade och tätt efter följde de andra nyhetskanalern NBC, CBS, CNN och ABC (Washington Post). Fyra år senare skulle Fox News upprepa samma manöver gällande delstaten Ohio där man utropade Bush som vinnare. Efter sändningen tillkännagjorde Ken Blackwell, Ohio secretary of state, att det skulle behövas ytterligare 11 timmar innan valresultatet kunde säkerställas (Guardian Unlimited).

Adaktusson gör en Fox News. Inte så långsökt när hans samhällsmagasin mer och mer liknar O'Reillys fascistoida fars som också sänds av TV8.

Samtidigt som Adaktusson visar på sin opartiskhet som journalist, pratar diverse experter om absurda konstalationer av socialdemokrater och konservativa i en eventuell regeringskoalition. Konstalationer som verkar omöjliga på pappret men som i den tyska politiken snarare visar olika grader av samma nyliberala politik hos de etablerade partierna. Resultatet: försämring av ersättningssystem och skrotning av välfärd. En "Allians för Tyskland" som tydligt visar var Sverige kommer att vara på väg efter ett borgerlig seger i riksdagsvalet 2006.

Det som är riktigt intressant är hur det nya partiet Die Linke går frammåt i det östra delarna av Tyskland där den borgerliga politiken slått undan benen för människor. Portalen ARD ger en bra bild av valet. I öst har partiet, som en är en koalition mellan PDS och fd socialdemokrater till vänster om SPD, över 25% av rösterna jämfört med knappa fem procent i västra Tyskland. Samtidigt gör partiet ett bra val och går i helhet frammåt med över 4 %. Med tanke på att valdeltagandet är det lägsta under de senast 40 åren, gör det nya vänsterpartiet ett bra val (se översikt). Och förklaringen till framgångarna är förstås att partiet fjärmat sig från den gråa massa av etablerade partier som nu vill sitta tillsammans i absurda koalitioner och istället lyft upp typiska rättvisefrågor med fokus på försvar av återstoden av ett välfärdssamhälle. Man har kritiserat sänkta ersättningsnivåer för arbetslösa, pensionärer och sjukskrivna samtidigt som man vill höja skatter för höginskomsttagare för att kunna finansiera en återuppguggnad av välfärdssystemet.

Vänsterpartiet här hemma börjar få en hel massa exempel på hur man kan föra en framgångsrik valkampanj och vilka frågor som man ska fokusera på. Det gäller att dra lärdomar och sätta stopp för borgerligeheten.

Back to the roots!

tisdag 13 september 2005

Silverrygg har talat!

Forssell framför badrumsspegeln

Läste häromdagenigenom silverryggen Johan Forssells blogg. Förutom att människan är djupt osympatisk med lika osmakliga kommentarer om omvärlden, så tar han också priset som den medvetet mest arrogante moderaten i dagens politiska Sverige.

Hans blogg liknar ingenting annat att pubertal pajkastning. Han har liksom inget att skriva om så han kommenterar Lars Leijonborgs hållning under partiledardebatter.

Men jag hittade något fasansfullt ändå. Forssell kommenterar nyheten om att Ung vänsters ordf Tove Fraurud valt att inte ställa upp till omval. I slutet av inlägget kan man läsa följande:

"Hmmm...genus eller patriarkat? En rätt knepig konfliktlinje, minst sagt. Känns lite som att välja mellan pest och kolera. Det är allt jäkligt skönt att vi slipper såna diskussioner i MUF. Här struntar vi ju fullständigt i både genus och patriarkat - det är individen som är grunden för vår politik! "

På något sätt att tror jag att hela den här "frihet"-grejen och "individen" har fått borgarna att tappa förståndet. Helt medvetet förstås. Till med den gamle silverryggen inser att att det finns ett patriarkat i flocken. Han inser att den strukturen är förutsättningen för hans överlevnad. Hans ställning som patriarkat är förutsättningen för att han aldrig får svälta och att han får para sig på beställning för att försäkra sig om sin avkomma. Han vet också förstås att så länge han håller alla andra konkurrenter på mattan så förblir han patriarkat (förklarar den hybris som Forssell och Malm drabbats av efter sina TV-framträdanden). Silverryggen är medveten om hierarkin och försvarar den därefter.

Forssell är också medveten om hierarkin, eller patriarkatets existens eller att det finns en könsmarktsordning eller att kvinnors utrymmes begränsas alltför ofta av mäns medvetna handlingar. Som MUF:s förbundsstyrelse med endast 2 tjejer utav 12 ledamöter. Han är medveten...och lika medveten om den sprängkraft det innebär att erkänna styrkan i människors kollektiva kamp mot orättvisor och för sina rättigheter. Han är medveten...och han är skraj.

För vilket ungdomsförbund kan med med 17 personer åka runt Sverige på en Skolstartsjippon och lura i svenska gymnasieungdomar att privatskolor i Norrmalm betyder "frihet" för "individen". Då hjälper inte ens spritdränkta kick-offs eller bling bling.

Silverrygg börjar få problem med flocken.

söndag 28 augusti 2005

Wannabes i rutan

Den senaste veckan har ungtupparna Johan Forsell och Fredrik Malm, ordf för MUF resp LUF träffats i TV-rutan. Först i SVT24:s Korseld då också i sällskap med ordförnade för s-studenterna Magdalena Streijffert och nu senast i SVT:s Agenda med Donald Trump-look-alike-en Lars Adaktusson.

Två skrattretande episoder där två pojkar ska leka politiker. Johan Forsell imiterar t o m moderatledaren Reinfeldt. Samma tomma ord och retorik från ännu en borgare, den här gången med hår på huvudet. Och Fredrik Malm vill framstå som kunnig, men misslyckas genom att köra en komplett repris från Korseld. Samma svar på samma frågor. För att inte prata om Malms ryckningar som han ännu inte lyckats bli av med...så pinsamt att jag måste kisa när jag sitter på soffan.

Men alla kan ju inte vara skönheter i TV-rutan. Det som dock är löljeväckande är att två ungtuppar hackar på varandra med uttryck som "surra fast sig runt 80 %- masten" eller "Det man måste komma ihåg är att ...". Man har fått tag på arbetsgruppernas rapporter och pluggat hårt kvällen innan. Det hela kan liknas vid ett glosförhör på tyska lektionen och eleven som har memorerat glosorna i samma ordningen som i boken. Fasaden brister förstås när läraren kastar om ordningen. Då blir allt fel.

Lars Adaktusson har dock inte snappat upp det gamla tricket som alla högstadielärare har behärskat så länge. Han följer manuset. Ställ intetsägande frågor, så får du också intetsägande svar. Inget som ger nåt till tittarna, inget relevant, ingen granskande jounalistik...nä den tiden är förbi. Nu kör vi ordbajseri. Manus är det som är inne nu. Maila iväg till gästen, förhör några dagar senare i studion. Samhällsprogram...my ass.

Men det är klart att Malm och Forsell är ju stolta. Imorgon kommer MUF: hemsida toppas av rubriken "Johan Forsell spöade Malm i programmet Agenda" och LUF kommer kontra med "Fredrik Malm dribblade bort MUF". Alla är nöjda och glada.

Nu kvällen eftertanken. Agenda ser ni igen nästa vecka!

fredag 26 augusti 2005

Du bygger vänsterdörrar...chefen dricker skumpa i Monaco



I veckan har Volvo Personvagnar meddelat nya sparkrav som i huvudsak drabbar Torslandafabriken i Göteborg.

GöteborgsPosten berättar om den frustration som montörerna i Volvofabriken upplever efter beskedet om massuppsägningen.

Takten har under lång tid varit hög. Rullande rastavlösningar, högre tempo med mindre personal har hört till vardagen på fabriksgolvet under en längre period. Och ingen att vända sig till. Facket har begränsade resurser och har meddelat medlemmarna om nedläggningen. Företagsledningen syns inte till. "Det mesta vi ser av ledningen är när de är på bild i tidningen", säger en av de anställda.

Många klagar på onda axlar. GP:s källa säger att ont i axlar och rygg hör till vardagen. "Men folk biter ihop ändå. Karensdagen gör väl sitt. Man sjukskriver sig inte varje gång man har ont, då fick man ju vara hemma jämt", säger källan.

Här har vi männsikorna som Allians för Sverige kallar för bidragsfuskare. De är dessa montörer som ska leva med sänkt sjuk- och arbetslöshetsersättning, en extra karensdag och högre avgifter till a-kassan, om moderatstämman i Örebro får bestämma.

Samtidigt som 1500 arbetare får sparken, lever cheferna loppan. Bonusar, optioner och andra förmåner är inget som Volvo PV snålar med. Och trenden känns igen genom hela det svenska näringslivet. Enligt LO:s utredning "Makteliten förbereder pensionen" tjänar en vd 30 gånger mer än arbetaren (siffror från 2002). När det gäller Volvo PV anger företaget att endast lönerna för chefern kommer att öka med 5 % jämfört med 3 % för arbetare. Efter tio år med dagens löner som grund kommer en arbetare att tjäna 29 500 kr medan en chef tjänar 179 000 kr. Vd:n Hans-Olov Olssons lön förra året var ca 6 miljoner kronor utöver andra förmåner. Efter 10 år kommer dennes lön att vara uppe på 10 miljoner kr!

Arbetarna på bandet har fått nog. Volvo Personvagnar har gått bra enligt fordonsanalytikern Christer Karlsson som tror att företagets motivering, osäkra stålpriser och hård konkurrens är en lögn. Till tidningen Flamman säger han att han är ganska övertygad om att det är ägaren Ford som kräver mer inbetalningar och att det inte finns någor behov av ytterligare rationaliseringar.

Utvecklingen lär inte heller stanna av. Om Allians för Sverige får bestämma kommer vi inte bara bli av med våra jobb till förmån för chefernas lyx, utan vi kommer även förlora rätten till ett liv efter uppsägningen i form av a-kassa.

För oss handlar det om liv och död...för cheferna om mera kaviar på yachten.

torsdag 25 augusti 2005

Tillbaka

Jag har kommit tillbaka från 16 dagars resa genom delar av Balkan. Lite tid för vård av själ och kropp men också massor med intryck som dyker upp här under kommande dagarna och veckorna.

Stay tuned...

söndag 7 augusti 2005

Skytte missar hårt

Ledarsidan i SVD:s lördagsupplaga innehöll en kolumn skriven av journalisten Göran Skytte. Under rubriken "Dårarnas paradis" raljerar Skytte över en massa saker som han tycker är helt åt skogen; rätten till A-kassa, den nya lagen mot diskrimenring baserad på kön och det svenska skattesystemet. Det är ju inte helt oväntat att han siktar in sig på dessa områden. Det har hela borgerligheten gjort under de senaste året och det finns väl inga tecken på att de skulle flytta fokus under den tid som återstår till riksdagsvalet. Det som dock är förvånande är hur Skytte lyckas missa motsåndaren och istället skjuter sig själv i foten!

Skytte börjar med att beklaga sig över en bekant som är arbetslöshet och som tack vare arbetarrörelsen vinningar, idag går och stämplar. Skytte tycker det är beklagansvärt att hans vän ratar erbjudandet om att jobba för Skytte med olika "projekt" på timbasis. "Han är rädd att förlora ersättningen från a-kassan om han jobbar. Och så är det ju det där: om det lönar sig? Kan man inte göra det svart i stället?", skriver Skytte. Cynismen lyser igenom och jag blir bländad. Skytte glömmer att resonera kring de bakomliggande orsakerna bakom varför hans vän vägrar ställa upp på erbjudandet? Kan det vara så att Skytte betalar dåligt? Kan det vara så att det inte finns en trygghet i att jobba på timbasis med olika projekt och samtidigt ha Göran Skytte som arbetsgivare? Förmodligen är svaret ja på båda frågorna.

Skytte sitter nämligen på samma sits som alla andra arbetsgivare i Sverige vars företrädare Svenskt Näringsliv lyfter just frågan om bidrag och ersättningsystem som fakrorer som bringar fram lättjan hos människor. Skytte använder orden "arbetsfri inkomst" när han refererar till vännens a-kassa. Jag refererar till Ericsson-vd:ns lön när jag pratar om "arbetsfri inkomst", för jag antar att vännen i fråga inte äger en aktiepotfölj som genererar pengar som han kan leva av, utan han har istället en a-kassa som har redan betalat innan han blev av med jobbet. A-kassa-är lika-med-aktiepotfölj-tricket funkar helt enkelt inte, Göran!

Skytte missar hårt

Nästa angrepp sker mot den nya lagen om könsdiskriminering. Den är väl inte perfekt men Skytte framställer den inte bara som dålig utan han menar att "För att skapa mer jämställdhet (för kvinnor) vill man ha aktiv diskriminering (av män)". Skytte tänker som så att i "deras" (läs sossarnas) logik så motverkar man diskriminering av kvinnor genom att diskriminera män. Helt förkastligt tycker Skytte som fortsätter med ett exempel där kvinnor faktiskt har fördelar (!), nämligen billigare drinkar i baren och billigare taxa när man ska ta taxin hem på natten

Jag tvivlar på att Skytte erkänner någon könsmaktsordning. Han vägrar acceptera det faktum att män är overordnade kvinnor, och att denna struktur är något som genomsyrar hela samhället. Från den offentliga sektorn med de underbetalda vårdjobben till för Skytte bekanta miljöer som styrelserum. Från promenaden hem på natten genom den mörka tunneln till den berusade maken som slår kvinna framför hennes barn. Kvinnor är så grundligt diskriminerade att det är nödvändigt att diskriminera män, eller rättare sagt ta utrymme och makt från män för att uppnå ett jämställt samhälle. Men Skyttes materiella bas tillåter inga sådana intellektuella utsvävningar.

Till sist efter två rejäla missar, kommer Skytte till skattesystemet. Begrunda citatet nedan,

Ett sunt skattesystem bygger rimligen på tanken att det är rättvist att alla efter förmåga betalar samma skatt. Låt oss säga att alla, både fattig och rik, betalar 30 procent. Det är lika och rättvist.Men inte för dem som byggt vårt skattesystem. För dem är lika och rättvist ett system där vissa betalar mycket högre procentsats än andra.


Duh...var är denna människa född? Bakom berget eller?

lördag 6 augusti 2005

Hyr en colombian


the Rich Man's War, the Poor Man's Fight


För fjärde månaden i rad har den amerikanska krigsmaskinen inte levt upp till sina rekryteringskvoter. Det amerikanska folkets missnöje ökar i takt med att allt fler amerikanska soldater kommer hem i liksäckar. Officiella siffror anger 13 000 skadade och närmare 2000 döda. Hemmaopinionen börjar vända (se mina tidigare kommentater) och antalet "frivilliga" gymnasieungdomar som söker sig till det militära minskar. Men den amerikanska armén har löst problemet i äkta kolonialistiskt manér. Man hämtar kanonmaten från fattiga delar av Latinamerika.

Detta skriver Geoff Thale (Washington Office on Latin America) i Common Dreams News Center. Erfarenheterna från Vietnamkriget och hemmaopinionens svängningar och dess påverkan på "krigslyckan" har lärt den amerikanska imperialismen ett och annat. Istället för att skicka ut amerikanska medborgare ut till slagfältet, rekryterar man soldater och säkerhetspersonal från länder som Colombia och El Salvador. Rekryterna lockas med löner som är fem gånger högre än vad den inhemska militären erbjuder, samtidigt som de fortfarande är betydligt billigare än amerikaner ute i fält. För er som inte riktigt hänger med, så råder jag er att dra paralleller med det lettiska företaget i Vaxholm eller Volvo Personvagnar i Göteborg som hyrde billig arbetskraft från Östeuropa till löner motsvarande en tiondel av svenska kollektivavtal. Likheterna är slående. Letter bygger skolor och vänsterdörrar - och knäcker ryggen pga outhärdliga arbetsförhållanden- medan Colombianer sprängs i luften i ett krig som inte ens berör dem. Arbetsköparen hittar den arbetare som säljer sig till lägsta pris. Marxismens ABC á la 2005 (men mönstret kan kännas igen även under Marx' tid).

För att samtidigt dra ner kostnaderna har armén outsource-at rekryteringsproceduren till privata företag vars uppdrag är att fylla rekryteringskvoterna. Rationaliseringar alltså. USA lägger kostnaden för kriget i Irak på fattiga länder i Latinamerika. Den amerikanska allmänheten förs bakom ljuset genom ett propagandamaskineri som cencurerar bort amerikanska förluster och genom att fattig latinamerikaner går först ut i döden.

Men imperialismen diskriminerar inte mellan amerikaner och ickeamerikaner. Det talas om en "dödsskatt" i USA; en skatt som slår orättvist och mot fattiga och icke-vita. Medan Bushs inrikespolitik är inriktad på skattelättnader för höginkomstagare och skrotning av socialförsärkringssystem, får de fattiga bestående av minoriteter, som svarta och Latinos, stå för de verkliga kostnaderna för kriget. De betalar med sina liv. Fattigdom, kåkstäder efter företagsnedläggningar, arbetslöshet och ickeexisternade utsikter för utbildning och försörjning driver amerikanska ungdomar, arbetslösat och invandrare in i döden.

Amerikanska armén har kanske lärt sig ett och annat från Vietnamkriget (eller?) men inget har egentligen förändrats. Det är fortfarande the Rich Man's War, the Poor Man's Fight!

fredag 5 augusti 2005

När hysterin tar över

Var inne på Annica Tigers blogg och hittade kanske en av de roligaste grodorna på länge. Så här kan det gå när man i alla nyhetshysteri och mani glömmer bort vad man egentligen håller på med. I racet om att vara först och bäst kan man missa små detaljer.


Lite för bråttom?

Name droping

Mitt i det helvete som irakiska moståndsrörelsen skapat för de amerikanska ockupanterna, har Bush ett helt annat dilemma. Vad ska kriget mot terrorismen heta?

Enligt kolumnisten Dan Froomkin (Washington Post) överväger hökarna i Vita huset att ändra benämningen "Global War on Terror" (G-WOT) till "Global Struggle Against Violent Extremism" (G-SAVE). Lagom lätt att hålla i minnet för Bush. Men han har spånat länge på ämnet. I ett tal inför ett antal journalister för ett år sedan, sade Bush så här:

"We actually misnamed the war on terror. It ought to be the struggle against ideological extremists who do not believe in free societies who happen to use terror as a weapon to try to shake the conscience of the free world."

Med det hela är inte bara en rolig ordlek för Bush och hans administration utan fyller faktiskt ett syfte i det amerikanska propagandakriget. Genom att byta ut ordet "War" (sv. krig) med "Struggle" (sv. kamp) ger de amerikanska militära operationerna runt om i världen intrycket av att vara en västvärldens kamp för befrielse från en övermakt porträtterad av en galen, skäggig, smutsig fundamentalist med blodsprängda ögon och en blodig kniv runt strupen på den "fria världen". Aggression byts ut mot motstånd och försvar. Plötsligt är Bush David och irakiska motståndet Goliat. Eller så är det palestinerna med sina gatustenar som förtrycker Mellanösterns största militärmakt Israel. Upside down...in and out. Eller som George Orwell sade:

Every war when it comes, or before it comes, is represented not as a war but as an act of self-defense against a homicidal maniac.

torsdag 4 augusti 2005

Bostadsbristen diskriminerar

En lägnehet kostar närmare 22 000 kr per kvadratmeter och privata hyresvärdar låter hyresgästerna bo i mögliga bostäder. I dagens GöteborgsPosten skriver jag och Eva Olofsson, kommunalråd för vänsterpartiet, om den katastrofala bostadsmarknaden i Göteborg.

Bostadsbristen diskriminerar

Stockholms kommunala bostadsförmedling rapporterar om en lavinartad ökning av sökande i deras bostadskö. Hittills i år står 114.622 personer i förmedlingens kö, medan endast 3.842 lägenheter förmedlats fram till 27 juli. Situationen är förstås ohållbar, men inte unik för Stockholm. I Göteborg är bostadssituationen för många, speciellt unga och ensamstående, mycket svår. Nybyggandet går alldeles för långsamt samtidigt som antalet hyreslägenheter minskar i takt med att allt fler privata hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter.

Samtidigt ökar bostadspriserna. Mäklarsamfundet anger att bostadspriserna ökat med 8 procent den senaste 12-månadersperioden och att priset per kvadratmeter är ofattbara 21.288 kr i Göteborg. Resultatet är att alltför många står utan en trygg bostadssituation och att svarta pengar för andra-, tredje- och fjärdehandskontrakt blir allt vanligare i storstadens bostadsmarknad. Otryggheten förstärks och reproduceras av den havererade bostadssituationen.

Bostadssituationen i Göteborg måste förändras i grunden. Vi eftersträvar en bostadsmarknad som motverkar den segregation som i dag präglar Göteborg, där höginkomsttagarna bor i villor eller bostadsrätter i attraktiva områden medan låginkomsttagare, däribland många unga och invandrade, bor i förorternas hyreshus. De mögliga lägenheterna i Bergsjön är talande exempel på hur människors utsatta situation utnyttjas av privata aktörer i bostadsmarknaden.

En bra bostad med rimlig hyra är en rättighet. Därför vill vi fortsätta utveckla allmännyttan. Idag ägs endast 14 % av alla bostäder i Storgöteborg och 29 % i Göteborgs stad av allmännyttan, en andel som måste öka för klara av det akuta behovet av bostäder. Allmännyttan har en unik roll på den svenska bostadsmarknaden då hyresrätter i kommunal regi utgör en trygg boende form och allmännyttan utgör kommunens främsta verktyg för attgarantera invånarnas bostadsbehov och kommunens bostadsförsörjning. Ett starkt gemensamt ägande av bostäder är en förutsättning för en rättvis och ickediskriminerande bostadsmarknad.

I dagsläget saknas bra mått för att mäta antal bostadssökande samtidigt som förmedlingen av bostäder allt för ofta liknar ett lotteri för majoriteten av de bostadssökande. Ett rättvist sätt att förmedla lägenheter och bostäder är att upprätta en kommunal bostadskö och bostadsförmedling. En kommunal förmedling innebär också ett hårt slag mot den svarta bostadsmarknaden som nu breder ut sig i takt med bostadsbristen.

Bostadssituationen i Göteborg har utvecklats till en kris för många människor. Hyresrätter omvandlas till bostadsrätter och bostadspriserna ökar rekordartad. En svart marknad rådersom alltmer liknar ett lotteri som utestänger ungdomar, arbetslösa och låginkomsttagare. Läget kräver en utveckling av den kommunala bostadspolitiken. Det är dags att inrätta en kommunal bostadskö och öka utbyggnaden av allmännyttan. Endast ett gemensamt ägande och tryggt boende kan råda bot på den segregerade och diskriminerande bostadsmarknaden.

Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Thaher Pelaseyed, ordf Ung Vänster Göteborg och Bohuslän

onsdag 3 augusti 2005

Skotten i Tehran

På tisdagen dödades domaren Hassan Moghaddas när han lämnade sitt arbete i huvudstaden Tehran. Enligt Tehranpolisen sköts Moghaddas med två skott i huvudet. Han dog av den första.

Moghaddas var en sk "High Profile"-domare som bland annat dömde jounalisten Akbar Gandji till sex års fängelse. Gandji har hungerstrejkat i 53 dagar och övefördes för en vecka sedan till ett sjukhus för övervakning och behandling.
Moghaddas var också involverad i fallet Zahra Kazemi, den iransk-kanadensiska jounalisten som dödades sommaren 2003. Han har bland annat vägrat att lämna ut bevis till Kazemis anhörigas advokater.

Attentatet på Moghaddas påminner om vågen av mord på högt uppsatta militärer och domare under början och mitten 70-talet, som främst riktade sig mot ansvariga som dömt politiska aktiva till långa fängeslestraff och avrättningar. Dagens attentat kan vara en signal som indikerar och varnar för en ny era av intensifierat motstånd mot den islamiska regimen och med allra största säkerhet också hårdare repression och allt brutalare replesarier mot uppror och demonstrationer lik protesterna i Kurdistan som jag skrev om tidigare.
Möjligen en katalysator?

John Bolton vs Demokrati eller hökarna tar över

"There is no such thing as the United Nations. There is an international community that occasionally can be led by the only real power left in the world and that is United States when it suits our interest and we can get others to go along."
-1994 Global Structures Convocation, New York, NY

Det ovanstående är ett citat av John Bolton, den man som George Bush utnämnde till USA:s FN-ambassadör. Bush fortsätter att röra sig i en rikting som är diametrala motsatsen till allt vad politiskt etbalissemang brukar kalla för dialog, samtal och diplomati. Från att ha satt käppar i hjulen för Kyoto-avtalet, till att nu kuppa bort hela processen med de andra miljöbovar till industriländer. Från att ha ljugit till FN:s generalförsamling, säkerhetsråd och världen om motiven bakom invasionen av Irak till att för,söka styra och manipulera det irakiska valet den 30 januari. Från att utnämna Paul Wolfowitz till chef för Världsbanken till att nu tillsätta ytterligare en av sina hökar till posten som FN-ambassadör. Reinforcing hegemony kallas det. Bush har genom att dra nytta av senatens semesterperiod, förstärkt sitt grepp om de institutioner som är viktiga för en framgångsrik imperialistiskt ekonomisk och militär aggressionspolitik.


Hökarna Bush och Bolton

Vem är då denna Bolton (har för övrigt inget släktskap med smörsångaren Michael Bolton)? www.stopbolton.org ger en bra bakgrund. John Bolton har inte gjort sig känd för sin samarbetsvilja eller sin ödmjukhet gentemot medarbetare kring och under honom. Bland annat har han aktivt och medvetet undanröjt alla kritiska rösteri sin väg. Ett flertal gånger har han försökt få hans säkerhetsrådgivare ur vägen då de inte hållit med om hans påståenden om Kubas arsenal av biologiska vapen. Hans ursäkt framför Senatens utrikesutskott var "lack of confidence in the analysts" (läs CIA:S Latinamerikakännare).

Samma sak upprepades i samband med USA:s ihärdiga lögner om Iraks massförstörelsevapen. Tjänstemän på amerikanska State Departement som pga brister i information ville tona ned fokuseringen på WMDs , sparkades eller hotades med sparken. Samtidigt forstatte Bolton att fabricera och sprida desinformation till administrationen om Iraks kärnvapenprogram och Iraks kontakter med Niger. Listan fortsätter och är lång!

Bolton är dock inte endast en av Washingtons "warmonger"-hökar; han tycks inte ha mycket till övers för anställda som ansöker om mammaledighet heller. I minst ett fall har kvinnliga anställda hotats med sparken då de ansökt om mammaledighet i sambande med havandeskap.

Enligt Center for American Progress har USA Today och Washington Post kallat John Bolton för en "treaty-killer", "guided missile" och en "anti-diplomat". Att en "guided missile" är rätt virke för den amerikanska expansionspolitik som råder idag är självklart. Så många rättshaverister som möjlighet. Ju fler som kan bemästra konsten att haverera internationella lagar och avtal desto bättre.

Bolton kan också konsten att utrycka sig konkret och på ett otvetydigt sätt:

"General Assembly Resolutions and international conference declarations (such as the Universal Declaration of Human Rughts, Agenda 21, and the Millenium Declaration) are mindnumbing"
-Policy Review, Bring BAck the Laxalt Doctrine, 2000

fredag 29 juli 2005

Absolutely Mental

CNN raporterar om mental ohälsa bland återvändande amerikanska soldater från Irak. Omkring 30 procent av de återvändande soldaterna lider av mentala störningar som tex depression, mardrömmar, koncentrationssvårigheter och posttraumatisk stress. 200 stress-konsulter, i sk "Combat stress control teams", finns i Irak för att förhindra självmord och depressioner balnd de stridande.

Det finns troligtvis flera orsaker till den ökade psykiska ohälsan bland ockupanternas soldater. De är också människor, precis som den irakiska civilbefolkningen som lever under fasansfulla förhållanden. Förutom lemlästade och brända kroppar , kan de också finnas substansrelaterade orsaker till den "mentala" krisen hos soldaterna.

The Telegraph rapporterar om flitiga användandet av droger och alkohol bland de amerikanska trupperna. De relativt öppna gränserna har resulterat i ett massivt inflöde av hasch och herion, droger som nu har hittat sig till trupperna stationerade i Irak. I ett fall anger en menig, Pte Meily Hamilton, att haschruset hjälper henne att somna om nätterna. Kaptenen Christopher Krafchek menar att soldaterna, en majoritet omkring 20 års ålden, inte kan hantera stressen av att vara ute i fält och se sina kamrater dödas och såras.

MSNBC rapportera om att anti-malaria medicinen, Lariam, som krigsmakten tog fram under Vietnamkriget och som nu ges till soldaterna också har otrevlig biverkningar, nämligen hallucinationer. Många anhöriga anklagar krigsmakten för att vara ansvarig för självmord hos de hemvändande soldaterna. Men försvaret har garderat sig mot anklagelserna och försett läkemedelsförpackningen med varningtext som uppmanar att man genast ska utföra en medicinsk utvärdering om "patienterna" uppvisar beteendeförändringar "speciellt om de bär vapen". Det känns lugnande.

United Press International avslöjar att soldater som redan diagnostiserats med psykiska sjukdomar ändå skickats till Irak för tjänstgöring. Amerikanska armén har vägrat att kommentera påståendena.

Hursomhelst. Orsakerna är många, men det är något av en traditon inom kåren att amerikanska soldater antingen blir försökskaniner för nya vapen (som under Gulfkriget) eller tycker om att festa på knark som verkar finnas i överflöd runt omkring dem, var de än befinner sig.

AN ARMY OF ONE (or TWO if you're on Lariam)