Ikväll visar SVT:s Dokument Utifrån en dokumentär om Irans kärnenergiprogram. Dokumentären med titeln "Vad gör Iran med sitt uran?" försöker kasta ljus på turerna kring Irans ambitioner att starta en civilt kärnenergiprogram.
Intressant är vinklingen på programmet. Rösten berättar om den hårda kontrollen kring Natanz och Esfahan, orter där man förlagt anläggningar. Journalisterna blev hårt bevakade, filmtagning var förbjuden osv. Påminnde mig om kontrollen kring USA:s ambassad i Sarajevo. Man fick knappt fisa på området innan man blev iväg körd.
Frågan är förstås inte så kontroversiell som dokumentären målar upp. Under nästan 20 års sanktioner har Iran försökt att ta till vara den rätt som länder som Sverige nyttjat; nämligen att utveckla ettcivilt kärnenergiprogram. Detta har av förståliga skäl inte gått via traditionella handelsförbindelser (företag i väst tenderat att agera mellanhand även på den svarta marknaden). Jag har tidigare skrivit om Rajmah Hussein, ordföranden för Non-Aligned Movement (NAM), som också påpekat Irans rätt att utveckla sitt kärnenergiprogram.
Kärnan i frågan ligger i att dragkampen mellan Iran å ena sidan och EU/USA på andra sidan handlar mer om den geopolitiska situationen än kärnvapen Tehrans händer. Det två avgörande faktorerna som destabiliserat Mellanöstern är ändå varken Iran eller den nye presidenten Ahmadinejad utan snarare en amerikanska aggressionspolitik vars verkningar sprider sig utanför Iraks gränser. Senaste exemplet är hotellsprängningen i Aman. Den andra faktorn som provocerar regeringen i Tehran är förstås den israeliska statens kärnvapenspetsar som omvärlden "glömt" bort WMD-debatten.
För det första försvårar de ovannämnda faktorerna en demokratisering av Mellanöstern genom att ge diktaturer anledning att agera hårdare mot den inhemsk oppositionen samtidigt som befolkningen tenderar generellt att hellre ställer sig på sin egen förtryckares sida än hylla en ockupationsmakt som i bästa fall är lika hänsynslös.
För det andra är den amerikanska ockupationen och Israels terrorpolitik gentemot Palestina hinder i en dialog i ömtåliga frågor som tex Irans energiprogram. Dialogen tenderar att likna ett skyttegravs krig med en part som har övertag (EU/USA) och den andra sidan (IRI) som spelar ut den starka sidan genom att luta sig mot andra viktiga parter som är utestängda ur förhandlingarna (Kina/Ryssland).
Läget är helt enklet upplagt för fulspel från båda sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar