Deportera dem!

Muslimer?

Den ryska journalisten Anna Politkovskaja har skrivit om behandlingen av muslimer i republiken Kabardinien-Balkarien i norra Kaukasus. Sitautionen är allvarlig. Muslimer trakasseras systematiskt, drivs bort och dödas av myndigheterna.

Nyligen slogs en revolt ner. Hundratrettio dog. Åttionio av dessa stämplades av myndigheterna som "rättmätigt dödade" upprorsmakare. Myndigheterna beskriver händelsen som en terroraktion som stoppats medan muslimerna påstår att myndigheterna brutalt förföljer dem. Till slut fick några hundra nog och tog till vapen. Trakasserierna resulterade i "terror".

Myndigheterna i den ryska republikn har satt förföljelsen i system. Moskéer har stängts ner, med undantag för tre timmar per vecka. Polisen rakar av de troende männens skägg och slår beslöjade kvinnor. En havande kvinna förlorade sitt barn efter alla slag.

Unga män som misstänks för terrorverksamhet torteras samtidigt som deras familjer, hustrur och barn, deporteras.

Följande är direkt hämtat från Anna Politkovskajas artikel:

– Men vad har åldringar, kvinnor och barn med detta att göra? frågar jag Chasan Machotlov, administ­rativ chef för Zol-distriktet, varifrån mer än hälften av oktoberhändelsernas deltagare kom. Han är mycket arg och upprörd, skriker.
– De skall avhysas. Allihopa. Barnen också. Hur skulle vi kunna låta dem gå i samma skolor som barnen till våra döda medarbetare? Av vargen känner man dess ungar. De kommer att bli likadana som sina fäder. En mördare kan aldrig få ett godhjärtat barn. Deras hustrur och mödrar borde kräla här framför mig och böna om förlåtelse, men istället kommer de och utkräver kropparna!

Politkovskaja drar slutsatserna

Ju längre denna offentliga häxprocess pågår, desto mer sympati för upprorsmännen kan man spåra hos människor som på intet vis varit delaktiga. Det gäller speciellt de unga.
[...]
Radikaliseringen av Kabardinien-Balkarien fortsätter och det är myndigheterna och de olika grenarna av hemliga polisen som ser till att republikens motståndsrörelse alltmer liknar det muslimska motståndet i Tjetjenien.

För övrigt så påminner händelserna i Kabardinien-Balkarien om behandlingen av judarna i Europa under 30- och 40-talet. Fördrivningen till ghetton, stämplingen, de brännda kropparna. Samma metoder, andra offer.

Dzjulietta Sjogenova, en kvinna vars man dödats av myndigheterna, berättar

Han arbetade i Naltjik och ringde oss den 14:e. Han sa: ”Allt är normalt, jag är på jobbet.” Men sedan, vid ett möte den 19:e, meddelade plötsligt den administrativa ledningen att Aslan var ”inblandad” och ”rättmätigt dödad”. Den 20:e identifierade jag honom i en hög av kroppar. Jag hade själv bett att få komma dit och titta, ingen hade tagit kontakt med mig. På min mans kropp fanns det inga skottskador. Men hans halskotor var sönderslagna, avbrutna revben stack ut genom huden och han var täckt av blånader. Han måste ha blivit slagen. Kanske saknade han identitetshandlingar när han greps, hade nog lämnat kvar dem på jobbet när han sprang iväg för att titta på skottlossningen.

Dzjuliettas berättelse påminner om bilderna från de tyska koncentrationslägren.