onsdag 22 november 2006

Logiskt i Libanon

Igår kväll kom uppgifter om att Pierre Gemayel, Libanons industriminister, mördats i huvudstaden Beirut. Händelsen är förstås tragisk med tanke på de senaste årens utvecklingen i det sargade Libanon. Bakom tragedin finns förstås något helt annat än uttalanden om att "skydda Libanons demokrati" som Tony Blair sade som kommentar till mordet på Gameyel. För övrigt saknade vi som i somras demonstrerade för libanesiska folkets överlevnad, just sådana uttlanden. Blair stod som vanligt på fel sida.

I ett längre perspektiv kan morden på al-Hariri och Gameyel inte framstå som slumpvisa händelser. Mordet på Rafiq al-Hariri, och västvärldens anklagelser och påtryckningar mot Syrien, tvingade de syriska trupperna att lämna Libanon. Den 12 juli 2006 anfölls ett Libanon med ett minimalt eget försvar, av Israel. I 34 dagar pågick det brutala israeliska övergreppet mot den libanesiska civilbefolkningen. Vi kommer alla ihåg Qana.

Ett halvår senare möts vi av nyheten att ännu en libanesisk politiker mördats. Tiden innan mordet vittnar om splittring inom den libanesiska regeringen - Hizbollah anklagar majoriteten i regeringen för att vara styrd av USA medan det finns en misstänksamhet mot Hizbollah och partiets kopplingar och band till Iran och Syrien. De som vill marginalisera Hizbollah - krafter inom den libanesiska politiken och men också utifrån - har nu fått vatten på sina kvarn. Återigen kommer anklagelser mot Syrien som förnekar all inblandning. Även om USA:s FN-ambassadör kom med vaga anklagelser och inte direkt pekade ut Syrien, var budskapet tydligt
"One can follow the logic there, I think."

Precis. Även om USA inser att återetablerandet av diplomatiska kontakter mellan Syrien och Irak är möjligen nödvändiga för en stablisering av och ett tillbakadragande från Irak, är Hizbollahs inflytande i Libanon en ännu brinnande fråga för USA men kanske främst dess vakthund i regionen Israel.

Det är tydligt att det finns starka krafter i och utanför Libanon som vill minimalisera Hizbollah inflytande i Libanon. Israels och USAs inblandning i den libanesiska inrikespolitiken kan inte underskattas utan är, och har historiskt, varit högst verklig och effektiv.

Slutligen läs Robert Fisks artikel i the Independent. Mycket läsvärd.

1 kommentar:

Emma Lövgren sa...

Flikar in att min blogg bytt namn till "Emmas span". Om du vill uppdatera din länklista, eller så. Hoppas läget är guld!