Dödsdom över USA

Jag kommer mycket väl ihåg kriget. Första åren i grundskolan , 86-87, var åren då kriget, den mellan Iran och Irak, skulle präglas av ställningskrig, mänskliga anfallsvågor och hundratusentals döda civila på båda sidor. För mig personligen har bilderna på grannskapets martyrer etsat sig fast på hornhinnan. Leken med kompisarna kretsade ofta runt kriget och dess imaginära äventyr. I takt med den intensifierade mentala skolningen i skolan kom våra lekar också att innehålla martyrskapets olika sidor - mod i strid, de anhörigas sorg men också deras stolthet över vår död. Även jag inom familjens ramar inte exponerades för regimvänliga åsikter - snarare tvärtom - kan jag i efterhand bara konstatera att man som barn formades tämligen lätt av den propagande som genomsyrade hela det iranska samhället - skolan, barnprogrammen, det offentliga rummen men också det "offentliga samtalet" andades krig.

Iran-Irak-kriget har oftast beskrivits som kriget mellan två grannländer där oljan och gränser stått i centrum. Sällan nämns den stormaktspolitik som låg bakom Iraks anfall mot Iran i 1980. Igår dömdes Saddam Hussein till döden för brott mot mänskligheten. En rättsprocess som kunde varit försonande och som hade potential att kasta ljus på alla skyldiga i och bakom dikaturen i Irak, har effektivt grusats i och med dödsdomen mot Saddam Hussein. Nu kommer det att vara oerhört svårt att få till en utredning värd nammet om vilka som var medskyldiga till massakern i staden Dujail eller gasattackerna mot kurderna 1988. Det är ett dokumentarat faktum att Saddam var västvärldens, och främst USA:s, allierade i regionen. USA var enda land i FN:s säkerhetsråd som 1986 inte skrev under fördömandet av Irak för användningen av kemiska stridsmedel mot kurder och iranska styrkor. I maj 1986 utfärdade USA:s handelsdepartement licenser för export av 70 försändelser kemiska produkter (inklusive antrax och butolin stridsgas) till Irak. Robert Fisk beskriver domstolsprocessen som,

...a trial at which the former Iraqi mass murderer was formally forbidden from describing his relationship with Donald Rumsfeld, now George Bush's Secretary of Defence. Remember that handshake?

I ljuset av gårdagens dom kan man också ana ett samband mellan dödsdomen på Saddam och de amerikanska kongressvalet som hålls imorgon tisdag.

Jag har inte glömt bort bilderna från min barndom. Bilderna är inte bara bilder från den hemmagjorda bundkern i vardagsrummet utan bilder på de döda. En dödsdom mot Saddam är följdaktligen också en dödsdom mot de amerikanska administrationer som i och med Ronald Reagan givit aktivt stöd till diktatorn Saddam. Under 1980-talet hade de ansvar för mer än en miljon irakiers och iranierns liv. Under 1990-talet bar de ansvaret för det lidande som Kuwait-kriget och FN-sanktionerna påtvingade den irakiska befolkningen och under de senaste 3 åren har Bush-administrationen varit ansvarig för förintandet av hundratusentals civila irakier.

Fisk skriver vidare,

Only so ghastly is the hell-disaster that we have inflicted upon Iraq that we cannot even say that. Life is now worse. Or rather, death is now visited upon even more Iraqis than Saddam was able to inflict on his Shias and Kurds and - yes, in Fallujah of all places - his Sunnis, too.

Döddomen mot Saddam kommer knappast att minska dödandet i Irak däremot kanske att vinna kongressvalet åt de amerikanska republikanerna.