Det ovanstående är rubriken på en fyra år gammal artikel i the Guardian skriven av Desmond Tutu, nobelpristagaren, ärkebiskopen och anti-apartheidkämpen från Sydafrika. I en gripande skrift ger han uttryck för intrycken från sin resa i det ockuperade Palestina,
I've been very deeply distressed in my visit to the Holy Land; it reminded me so much of what happened to us black people in South Africa. I have seen the humiliation of the Palestinians at checkpoints and roadblocks, suffering like us when young white police officers prevented us from moving about.
Muren är en del av denna förnedring. Den är en apartheidmur vars bygge bara hade påbröjats då Tutu skrev sin artikel. Muren stänger in palestinska samhällen i ett fängelse utan tak men med oändligt ogenomträngliga väggar. Muren slår också en kil mellan människor. Israelerna slipper se odjuren som deras armén jagar och förintar - ännu en process av avhumanisering tar form. Denna process är på sina håll 8 meter hög och kommer att vara över 600 km lång.
Hur skapas fred mellan två folk som inte kan se varandra? Desmond Tutu ställde sig frågan för fyra år sedan. Frågan är tyvärr kusligt aktuell än idag.
1 kommentar:
Skicka en kommentar