FÖRDÖM DET ISRAELISKA VÅLDET

Manifestation mot Israels intrång i Gaza

Israel trappar återigen upp sitt våld mot det palestinska folket genom sitt intåg på Gazaremsan. Det israeliska flygvapnet har bland annat riktat bombattacker mot de tre broar som förbinder Gazaremsans norra och södra del, och mot el- och vattenförsörjningen. Israeliska militär har tillfångatagit 64 medlemmar ur den palestinska regringen. Åtta av de gripna är ministrar i den nya regeringen och 20 är ledamöter i det palestinska parlamentet. Återigen har israeliska panzarvagnar och bulldozers skurit av det illa sargade palestinska samhället.

Ung Vänster kräver att regeringen öppet kritiserar Israel genom att omedelbart kalla den israeliska ambassadören i Stockholm till sig och att regeringen tar avstånd från EU: s och USA: s stöd till den israeliska statsterrorismen.

Slut upp på manifestationen!

Tid: Lördagen den 1 juli, kl 13-15
Plats: Korsningen Kungsgatan/Korsgatan (vid Domkyran i Göteborg).

Arrangörer: ISM, Fredskoalitionen, Ung Vänster mfl

Tavalod Mobarak und Happy Birthday

ID:Pelaseyed har fyllt ett år! Det har gått snabbt! Det har varit svettigt, roligt, argt och peppande!

Det har hänt en del sedan jag började skriva bloggen i juni 2005.
Bomberna i London och den engelska polisens mord på en oskyldig brasiliansk elektriker dagarna efter händelserna. USA:s rättsvidriga ockupation av Irak har varit uppe ett antal gånger då otäcka uppgifter läckt genom Pentagons filter. Oskyldiga civila som massakerats, amerikanska soldater som dövar smärtan med droger och en vansinnig rekryteringsprocess i USA för att få arbetarklassungdomar att ta värvning i ockupationsarmén. Folkpartiet och dess ungdomsförbund, två organisationer som mest spridit bombkramiga påståenden och underblåst rasism i Sverige har fått sig några käftsmällar. Och det har det skrivits några rader om Mohammedteckningar och protesterna i Frankrikes förorter. Det har också dykt upp en del kulturinslag och mycket och mycket mer.

För att fira har jag valt ut ett antal inlägg från det gångna året. Läs för att minnas!

>> Demokratisering – med hjälp av fler ockupationer
>> Vad var det vi sa!
>> Absolutely Mental
>> Hyr en Colombian
>> Silverrygg har talat!
>> Ett fyrfaldigt Allah Akbar för Linderborg
>> Sarkozy sätter Frankrike i brand
>> Frontorganisationer mot slöjan
>> Nu skiter vi yttrandefriheten!

Vi vill ha det som i Täby!

Grafikerna i Stockholm är på krigstigen. Välkommet och inte en sekund försent. Täby, där klanen Reinfeldt styr med järnhand och lyckats förkovra sig i diverse generösa avtal med kommunen, har satts under luppen. Här är resultatet. Vi vill ha det som i Täby...

Five Against the World

För ett tag sedan släpptes ett efterlängtat album. Pearl Jam med albumet med samma namn, alltså Pearl Jam, visade att de fortfarande är det bästa bandet som äger dig och världen. Från att dominerat hela 90-talet, med skivor som klassikern Ten från 1991 (12 miljoner sålda), Vs (7 miljoner sålda) och Vitology från 1994 med 5 miljoner sålda exemplar, var det bandet med stort B som också dominerade mina år som tonåring. Första gången jag hörde Alive var 1994 eller 1995 (är inte helt säker) och sedan dess har Pearl Jam varit mer en besatthet än ett favoritband. Därför vill jag passa på att tipsa om en intervju med bandet i tidningen Rolling Stone. Läs den! (Tack Nazem för tipset!)

Det som är speciellt, det unika med Pearl Jam är förstås musiken. De enkla ackorden som kompletteras till fullo av Eddie Vedders röst - djup, skränig, allvarlig och "right in your face". Mitt förhållande till Pearl Jam har varit och är djupt personligt och kompromisslöst. Under långa perioder utgjorde Pearl Jam kriterium nr 1 för vänskap och kärleksförhållande...ja överhuvudtaget min relation till människor i min omgivning. Diggar du inte Eddie Vedder, Stone, Jeff, Mike och Matt - konceptet och livsstilen Pearl Jam - ja då kan du fara år helvete (eller så kan du ljuga om att du lyssnar på dem om det ska bli nåt). Det var enkelt. No Fuss! Just Fuck Off, man!

Foto: Albert Watson, Rolling Stone

Nu har väl vissa saker förändrats. Men Pearl Jam finns kvar! Idag mer än någonsin! Skränrock som det var förr om man ska vara nostalgisk men Pearl Jam är också politisk i den nutida amerikanska kontexten där den politiska högern styr inte bara människors konkreta vardag genom nedskräningar och övervakningslagar utan också gneom inskränkning och likriktning deras kulturkonsumtion! Pearl Jam är en spark - dock en amerikansk sådan - i röven på etablissemanget! Rock on!

It's a shame to awake in a world of pain

What does it mean when a war has taken over

It's the same everyday in a hell manmade

What can be saved, and who will be left to hold her?

[...]

It's the same everyday and the wave won't break

Tell you to pray, while the devil's on their shoulder

(World Wide Suicide, Pearl Jam, Pearl Jam, 2006)

ett ett

Har varit i Tyskland och skådat Iran spela oavgjort mot Angola. En spännande match som krävde många doser beta-blockare för att jag skulle klara mig genom 90 minuter plus 15 minuters halvtidsvila.

Iran har inte imponerat. Från att ha dominerat den asiatiska fotbollen med en hög stjärnor som spelar i främst tyska klubblag i Bundesliga - Karimi och Mahdavikia som de kändaste - slutade Iran sist i sin grupp. Det var ingen lätt grupp. Portugal är känd för att ha ett bra lag och det lag som representerar landet i detta mästerskap är kanske det bästa på länge. Mexiko har ju imponerat i de amerikanska mästerskapen tex genom att slå världsmästarna Brasilien. Jag hade hoppats på oavgjort mot Mexiko och vinst mot Angola - en tips med hög verklighetsförankring men som kom på skam efter katastrofmatchen mot Mexiko den 11 juni. 11 juni kommer förresten att utropas som "Faje'e -ye bistoyek-e khordad", den iranska motsvarigheten till palestiniernas "Al Naqba" (fördrivningen av det palestinska folket i samband med bildandet av staten Israel).

Matchen Iran vs Angola var en smygande hjärtinfarkt. Iranska klacken var störst men oorganiserad. Många bakomliggande orsaker. Eller som en iranska herre från USA uttryckte det samtidigt som han säkrade den iranska flaggan utan "Solen och Lejonet" eller "Alah-o Akbar" till en stolpe, "Titta! De regimtrogna (Hezbolahi) har satt sina flaggor överallt, då får vi andra sätta upp våra" (OBS! jag har tagit bort explicita delar). Matchen kunde spelmässigt liknas vid en korpmatch men stämningen är väl det som räknas i slutändan. Men...
...En obehaglig känsla kom över mig när Ali Karimi vägrade gå in på plan i mitten av andra halvlek. "Bråk i landslaget", säger folk jag pratar med. Det ryktas om att Karimi har varit missnöjd med att gamlingen Ali Daei fick spela från start mot Mexiko. Helt rätt av Karimi i så fall (många buade mot Daei i Leipzig) men att vägra spela var inte bara ett hån mot de andra i laget utan också mot alla fans. Det var inte roligt helt enkelt!

Det finns dock glädjande besked. Ghana är vidare. Detta är bra, viktigt och ska hyllas. Att afrikanska lag tar för sig måste ses som mer än bara fotboll. Den antikoloniala kampen fortsätter på gräsmattan. Att heja på Ghana är en del i frigörelsen från amerikansk och europeisk kolonialism.

Andra glädjande besked är att Tyskland slog ut Sverige! Nu slipper jag höra allt tjat om Mellberg, Svensson, Allbäck, om Zlatan (som är den enda stjärnan i landslaget) ska spela eller om han ska deporteras till Bosnien. Sverige är ute! Nu slipper alla "experter" ordbajsa!!!

Hur som helst väntar jag bittert på att andra länder (undantaget Ghana och Tyskland) ska gå samma öde som Iran. Det finns inga andra alternativ!

Sist lite bilder från Deutschland....

Berlins paradgata prydd med 20 storbildsskämar. Grym stämningen

Berlin 21 juni 2006 kl 09:05: Fyra revolutionärer på väg till Leipzig!

Stadion i bagrunden!

VM:s skyttekung-wannabe Ali Karimi!

Ung Vänster och Oprør i Aftonbaldet

Idag kan man läsa Ung Vänsters och Oprørs gemensamma artikel med anledning av en konferens som nyligen anordnades i Göteborg. Jag var en av Ung Vänsters representanter på en konferens som i mångt och mycket var en samlingsplats för mingel mellan organisationer som sökte efter att knyta vänskapsband med andra från fjärran länder. Innehållsmässigt lämnade dock konferensen mycket att önska. Liberalerna tog priset som konferensens skogstokigaste. Med gäster från Colombia respektive Venezuela där den ena stödjer Uribes paramilitärer och den andra kuppmakarna som det venezuelanska folket kastat i papperskorgen, var stämningen lite spänd när Jag och Jens Henneberg Andersen från danska Oprør skulle diskutetera terrolagar med Fredrik Malm. Malm som för övrigt ballade ur i slutet av debatten genom att frenetiskt ställa samma fråga ("Varför stöder ni terrorister?") fem gånger innan han fick gult kort och blev avbruten av moderatorn.

Det märktes att dagens liberaler varken försvara kamp för nationell befrielse eller kamp mot en ockupant. Det har sagt innan men det tål att upprepas. Malm och hans splitterbomb till ungdomsförbund har oreserverat ställt sig bakom USA:s krigsexpeditioner med medföljande terrorlagar som kriminaliserar varje handling som går emot etablisemangets politiska viljeyttringar.

Läs artikeln här!

Paggan och Jag

Jag har haft en jobbig helg. Mycket jobb, många cloningar, splittningar, pipetteringar och ytterligare ett par gråa hårstrån på skallen. Jag lyckades dock att besöka Nefertiti under lördagen för att njuta av Clandestino Festivalens sista härliga kväll/natt. På scen... Nazarenes!

Mitt i fusionen mellan tonerna från Ethiopien och Kingston såg jag en silhuett jag kände igen. Det var skägget som var bekant men också hela själva varandet. Hjärtat började hoppa. Pannan blev svettig. När strålkastaren för en sekund gjorde en piruette, så var jag helt säker.

Det var Leif "Paggan" Pagrotsky!!!

Skäggiga män emellan

Uppdatering

Bandet Korn ställer in spelningen under Hultsfredfestivalen. Två modiga grabbar rycker in istället...

... Lars Ohly - alltid på plats med jeansjacka och äkta vänsterpolitik i fickan....

... och "Paggan" - alltid på plats... med skägg!