Mittenväljarna

I dagens DN Debatt skriver EU-parlamentarikern och tidigare ledamoten av SAP:s verkställande utskott, Jan Andersson, om orsakerna till valförlusten. Han skriver om misstaget att inte ta initiativet i debatten om arbetslösheten (jag har skrivit om det här) och Perssons maktfullkomlighet. Det finns mycket att säga om inlägget men en av Anderssons argument måste jag kommentera kort:

Andersson skriver

Göran Persson gjorde också ett misstag när han bestämde sig för att möta Reinfeldts och moderaternas mittenpolitik genom att föra socialdemokraterna åt vänster. Moderaternas förändring möttes med samma gamla högerspökesargument som Bo Lundgens politik hade mötts. Moderaterna anklagades för att ha en dold agenda. Som symbol och i spetsen för denna flytt från mitten vänsterut satte Persson partisekreteraren Marita Ulvskog. Därmed öppnades möjligheten för moderaterna att vinna över socialdemokratiska mittenväljare.

Många som jag har pratat med säger att valförlusten på många sätt är dålig, men att vi i alla fall kommer att se en socialdemokrati som går åt vänster. Jag vill vända mig emot den analysen för att den är helt enkelt felaktig. I resonemanget är det bra att utgå från Anderssons debattinlägg.

Den utveckling som (s) förmodligen och olyckligtvis kommer att genomgå igenom kommer vara utifrån tesen att "vinna tillbaka (mitten)väljarna". Just här begår socialdemokratin återigen ett stort misstag - precis på samma sätt som man gjorde efter den förra borgerliga regeringen 1994. Att vinna "tillbaka" väljare innebär per automatik att vinna tillbaka väljare som gått över till moderaterna och det borgerliga blocket (ca 5 % fd (s)-väljare). Per automatik måste även politiken gå åt höger för att locka tillbaka nu borgerliga väljare.

En socialdemokrati som går åt höger och närmar sig mitten lämnar också kärnväljarna i sticket och blir ett mittenparti utan någon som helt samhällskritik från en kompromisslös vänsterståndpunkt.

Det som socialdemokratin behöver göra är att mobilisera människor, inte väljare som den 17 september valde att rösta på borgerligheten, utan människor som inte ens visste var vallokalen låg. Ett arbetarparti har inget existensberättigande om inte det lyckas mobilisera de människor som tjänar på en politik för full sysselsättning (istället för budgetåtstramning och inflationsbekämpning), trygga anställingar och en upprustad offentlig sektor. De människorna röstade knappast på Alliansen utan valde att stanna hemma - en minoritet röstade på högerextremister som socialdemokraterna.

När krafter inom socialdemokratin försöker dra partiet mot mitten, krävs motkrafter. Dessa motkrafter utgörs knappast av Marita Ulvskog utan snarare av LO-medlemmar, kvinnor, invandrare och ungdomar vars rättigheter på alla samhällsområden kommer att hotas av en borgerlig regering.