Igår var 22 Bahman, 11 februari, årsdagen av den iranska (islamiska) revolutionen 1979. Jag har skrivit om ämnet innan och jag hade länge förberett mig för att rapportera från de protester som den gröna oppositionen utlovat, både här på bloggen och via Twitter. Nu blev det inte så. På onsdagskvällen upptäckte jag att min dator fått fnatt och det tog mig nästan 48 timmar att åtgärda problemet. Jag hade också sedan länge planerat ett 12 timmar långt (!) experiment som självklart sammanföll med årsdagen. Så jag har helt missat det senaste dygnets nyhetssammanfattningar från Iran.
Men så vitt jag förstår så har regimen varit på sin vakt och gått hårt fram. Närvaron av säkerhetsstyrkorna har varit total, ett bevis för att de radikalkonservativa grenarna har det politiska övertaget. Men konflikterna består likväl. Ett förvisso ytligt tecken på detta är nyheten om att Khomeinis barnbarn arresterats under protesterna. Familjen Khomeini är respekterad och har vid ett flertal tillfällen tagit oppositionens sida.
Jag rekommendera intresserade läsare att titta igenom följande inlägg:
> En nyhetssammanfattning från Tehran Bureau
> Ali Esbati på Aftonbladet
> Per Wirtén på Dagens Arena
> Enduring America (taggat med 22 Bahman)
> Only Mehdi
Sorgligt att det finns en del kamrater som fallit tillbaka på en sekteristiska syn på kampen för demokrati och befrielse. Jag lovar att återkomma till detta under kommande vecka.
Andra som bloggat: Jöran Fagerlund, Roya, Esbati
I medierna: DN, AB, NSD, GP1, GP2, SVT, Sydsvenskan
fredag 12 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för ditt inlägg i debatten. Men som svensk blir man så förvirrad när man läser om Iran. Landet verkar vara så splittrat. Vissa är mot regimen, andra är för. En iranier har exempelvis skrivit en bra artikel om de senaste händelserna, där han försvarar regeringstrogna: http://kulturkritikern.blogspot.com/2010/02/det-iranska-folket-tagar-for-fortsatt.html
Tack för att du läser bloggen!
Ja, det finns anhängare av den iranska regimen i Sverige. Det är inget konstigt. Att det är skribenten bidragit med en bra beskrivning av de senaste händelserna vill jag dock avfärda.
Skribenten återger den iranska regimens version av händelserna. Hans deltagande i al-Qudsdagen visar på att han tillhör gruppen kring Mohamed Omar som försvarar den iranska regimens våld mot oppositionen. Att kalla demonstranterna i Iran (och Sverige) hulliganer är felaktigt och en del i regimens retorik. Det är också skillnad på att vara för den islamiska republiken (som stora delar av den gröna rörelsen också anammar) och stödja Ahmadinejad eller Khamenei.
Skicka en kommentar