onsdag 17 februari 2010

En radikal rödgrön utrikespolitik

Word Cloud visar en tydlig fokus på mänskliga rättigheter i den rödgröna överenskommelsen.


Idag har riksdagen debatterat Alliansregeringens utrikespolitiska deklaration. Samtidigt har den rödgröna oppositionen presenterat ytterligare en utrikespolitiska överenskommelse. Överenskommelsen kan läsas i sin helhet här. Dokumentet visar att en rödgrön utrikespolitik innebar en radikal förändring av en utrikespolitik som sedan Göran Perssons tid gått ut på rättning i en gemensam utrikespolitik dikterat av EU och USA:s globala ambitioner, som under det nya milleniet kännetecknats av våldsamma ockupationskrig. Nu presenteras en annan, ny politik av den rödgröna samarbetsgruppen. Det är som Kalle Larsson (V) sade under riksdagsdebatten "en rödröd politik" för en annan världsordning.

Vad gör den rödgröna överenskommelsen så radikal då? Jo, följande är huvuddragen:

1. Ett tydligt ställningstagande för folkrätten.
Den rödgröna oppositionen lämnar de dubbla måttstockarna doktrin och höjer upp folkrätten till norm. Detta är tydligt i den öppna kritiken mot USA och de diktaturer som stöder stormaktens politik i regionen. En återetablering av folkrätten blir också tydlig när oppositionen kräver att USA lämnar Irak samt att Israels ockupation av Palestina upphör. De rödgröna vill också stoppa de illegala bosättningarna och muren på Västbanken. I den kontexten nämns också blockaden av Gaza som oppositionen vill upphäva. Också det militära samarbetet med Israel ska avslutas.

2. Ett tydligt ställningstagande för FN-systemet.
Överenskommelsen sätter Sveriges roll i ett internationellt sammanhang där FN fortsatt är en aktiv part vid internationella kriser och konflikter. Detta står i skarp kontrast till Alliansregeringens utrikespolitiska ambitioner där FN ska bypassas i förmån för EU, NATO och USA. Medan Alliansregeringens politik leder till en fördjupning av de konflikter som världen idag brottas, tex Irak, Afghanistan och Afrikas horn.

3. En ny riktning för en självständig svenska utrikespolitik.
Den utrikespolitiska överenskommelsen är en nystart för svensk utrikespolitik som länge befunnit sig i ett status quo där de två stora partierna i riksdagen, Socialdemokraterna och Moderaterna, i stort sett varit eniga om huvuddragen i den förda politiken och Sveriges relation till EU och USA. Visst har det funnits skillnader i synen på FN och i och med överenskommelsen idag har dessa skillnader blivit än mer tydliga. De rödgrönas förslag innebär med andra ord en uppgörelse med utrikespolitiken under Göran Perssons tid, då Sverige nöjde sig med att bjudas in i värmen i EU och glatt stödde Bushs unilaterala förhållningssätt. Resultatet av den politiken är att vi idag skickar svenska kvinnor och män till ett krig i Afghanistan som inte kan vinnas med bomber och missiler.


Det finns också en rad saker som tydligt bär kompromissens tecken. En sådan fråga är Iran där man knyter an till landets påstådda kärnvapenambitioner i resonemang kring nedrustning. Enligt mig är Irans planer att skaffa sig kärnvapen ett tankemonster. Det finns inga vattentäta bevis och det är därför synd att den rödgröna oppositionen anammar en beskrivning som från början dikterats av Bush-administrationen och som idag lever vidare. Istället bör fokus enbart läggas på nedrustning och där finns det idag stater som redan har kärnvapenarsenal, Israel bland annat men också Pakistan.

En annan fråga som inte berörs är de rödgrönas syn på sanktioner mot Iran och andra diktaturer. Sanktioner som i regel drabbar oskyldiga medborgare istället för diktaturens fundament.

Slutligen. Överlag är gläds jag åt överenskommelsen. Vänsterpartiet har satt sin tydliga prägel på dokumentet, det märks inte minst i semantiken och att det i starka ordalag tas ställning för kvinnors rättigheter på ett globalt plan. Den frågan har Alliansregeringen lämnat oberörd.

Även om internationella frågor sällan blir viktiga i valrörelser är de viktiga för oss Vänsterpartister. I sin nuvarande form, förutsatt att Afghanistan-frågan lämnas som en fråga utanför överenskommelsen, har överenskommelsen enligt mig starkt stöd bland Vänsterpartiets medlemmar och väljare.

Läs 'En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder'. Jämför gärna med regeringens utrikespolitiska deklaration.

Uppdatering: Här är Hans Lindes inledningsanförande i riksdagen idag. Skarpt var ordet!

Andra som bloggat: Emil Broberg, Ulf Bjereld, Rödgrönt samarbete, Claes Krantz, Almedalsbloggen, Ett hjärta rött,
I medierna: SvD1, SvD2, Expressen1, Expressen2, DN, NSD, Sydsvenskan, AB1, AB2, GP

Inga kommentarer: