Den senaste veckan har ungtupparna Johan Forsell och Fredrik Malm, ordf för MUF resp LUF träffats i TV-rutan. Först i SVT24:s Korseld då också i sällskap med ordförnade för s-studenterna Magdalena Streijffert och nu senast i SVT:s Agenda med Donald Trump-look-alike-en Lars Adaktusson.
Två skrattretande episoder där två pojkar ska leka politiker. Johan Forsell imiterar t o m moderatledaren Reinfeldt. Samma tomma ord och retorik från ännu en borgare, den här gången med hår på huvudet. Och Fredrik Malm vill framstå som kunnig, men misslyckas genom att köra en komplett repris från Korseld. Samma svar på samma frågor. För att inte prata om Malms ryckningar som han ännu inte lyckats bli av med...så pinsamt att jag måste kisa när jag sitter på soffan.
Men alla kan ju inte vara skönheter i TV-rutan. Det som dock är löljeväckande är att två ungtuppar hackar på varandra med uttryck som "surra fast sig runt 80 %- masten" eller "Det man måste komma ihåg är att ...". Man har fått tag på arbetsgruppernas rapporter och pluggat hårt kvällen innan. Det hela kan liknas vid ett glosförhör på tyska lektionen och eleven som har memorerat glosorna i samma ordningen som i boken. Fasaden brister förstås när läraren kastar om ordningen. Då blir allt fel.
Lars Adaktusson har dock inte snappat upp det gamla tricket som alla högstadielärare har behärskat så länge. Han följer manuset. Ställ intetsägande frågor, så får du också intetsägande svar. Inget som ger nåt till tittarna, inget relevant, ingen granskande jounalistik...nä den tiden är förbi. Nu kör vi ordbajseri. Manus är det som är inne nu. Maila iväg till gästen, förhör några dagar senare i studion. Samhällsprogram...my ass.
Men det är klart att Malm och Forsell är ju stolta. Imorgon kommer MUF: hemsida toppas av rubriken "Johan Forsell spöade Malm i programmet Agenda" och LUF kommer kontra med "Fredrik Malm dribblade bort MUF". Alla är nöjda och glada.
Nu kvällen eftertanken. Agenda ser ni igen nästa vecka!
söndag 28 augusti 2005
fredag 26 augusti 2005
Du bygger vänsterdörrar...chefen dricker skumpa i Monaco
I veckan har Volvo Personvagnar meddelat nya sparkrav som i huvudsak drabbar Torslandafabriken i Göteborg.
GöteborgsPosten berättar om den frustration som montörerna i Volvofabriken upplever efter beskedet om massuppsägningen.
Takten har under lång tid varit hög. Rullande rastavlösningar, högre tempo med mindre personal har hört till vardagen på fabriksgolvet under en längre period. Och ingen att vända sig till. Facket har begränsade resurser och har meddelat medlemmarna om nedläggningen. Företagsledningen syns inte till. "Det mesta vi ser av ledningen är när de är på bild i tidningen", säger en av de anställda.
Många klagar på onda axlar. GP:s källa säger att ont i axlar och rygg hör till vardagen. "Men folk biter ihop ändå. Karensdagen gör väl sitt. Man sjukskriver sig inte varje gång man har ont, då fick man ju vara hemma jämt", säger källan.
Här har vi männsikorna som Allians för Sverige kallar för bidragsfuskare. De är dessa montörer som ska leva med sänkt sjuk- och arbetslöshetsersättning, en extra karensdag och högre avgifter till a-kassan, om moderatstämman i Örebro får bestämma.
Samtidigt som 1500 arbetare får sparken, lever cheferna loppan. Bonusar, optioner och andra förmåner är inget som Volvo PV snålar med. Och trenden känns igen genom hela det svenska näringslivet. Enligt LO:s utredning "Makteliten förbereder pensionen" tjänar en vd 30 gånger mer än arbetaren (siffror från 2002). När det gäller Volvo PV anger företaget att endast lönerna för chefern kommer att öka med 5 % jämfört med 3 % för arbetare. Efter tio år med dagens löner som grund kommer en arbetare att tjäna 29 500 kr medan en chef tjänar 179 000 kr. Vd:n Hans-Olov Olssons lön förra året var ca 6 miljoner kronor utöver andra förmåner. Efter 10 år kommer dennes lön att vara uppe på 10 miljoner kr!
Arbetarna på bandet har fått nog. Volvo Personvagnar har gått bra enligt fordonsanalytikern Christer Karlsson som tror att företagets motivering, osäkra stålpriser och hård konkurrens är en lögn. Till tidningen Flamman säger han att han är ganska övertygad om att det är ägaren Ford som kräver mer inbetalningar och att det inte finns någor behov av ytterligare rationaliseringar.
Utvecklingen lär inte heller stanna av. Om Allians för Sverige får bestämma kommer vi inte bara bli av med våra jobb till förmån för chefernas lyx, utan vi kommer även förlora rätten till ett liv efter uppsägningen i form av a-kassa.
För oss handlar det om liv och död...för cheferna om mera kaviar på yachten.
torsdag 25 augusti 2005
Tillbaka
Jag har kommit tillbaka från 16 dagars resa genom delar av Balkan. Lite tid för vård av själ och kropp men också massor med intryck som dyker upp här under kommande dagarna och veckorna.
Stay tuned...
Stay tuned...
söndag 7 augusti 2005
Skytte missar hårt
Ledarsidan i SVD:s lördagsupplaga innehöll en kolumn skriven av journalisten Göran Skytte. Under rubriken "Dårarnas paradis" raljerar Skytte över en massa saker som han tycker är helt åt skogen; rätten till A-kassa, den nya lagen mot diskrimenring baserad på kön och det svenska skattesystemet. Det är ju inte helt oväntat att han siktar in sig på dessa områden. Det har hela borgerligheten gjort under de senaste året och det finns väl inga tecken på att de skulle flytta fokus under den tid som återstår till riksdagsvalet. Det som dock är förvånande är hur Skytte lyckas missa motsåndaren och istället skjuter sig själv i foten!
Skytte börjar med att beklaga sig över en bekant som är arbetslöshet och som tack vare arbetarrörelsen vinningar, idag går och stämplar. Skytte tycker det är beklagansvärt att hans vän ratar erbjudandet om att jobba för Skytte med olika "projekt" på timbasis. "Han är rädd att förlora ersättningen från a-kassan om han jobbar. Och så är det ju det där: om det lönar sig? Kan man inte göra det svart i stället?", skriver Skytte. Cynismen lyser igenom och jag blir bländad. Skytte glömmer att resonera kring de bakomliggande orsakerna bakom varför hans vän vägrar ställa upp på erbjudandet? Kan det vara så att Skytte betalar dåligt? Kan det vara så att det inte finns en trygghet i att jobba på timbasis med olika projekt och samtidigt ha Göran Skytte som arbetsgivare? Förmodligen är svaret ja på båda frågorna.
Skytte sitter nämligen på samma sits som alla andra arbetsgivare i Sverige vars företrädare Svenskt Näringsliv lyfter just frågan om bidrag och ersättningsystem som fakrorer som bringar fram lättjan hos människor. Skytte använder orden "arbetsfri inkomst" när han refererar till vännens a-kassa. Jag refererar till Ericsson-vd:ns lön när jag pratar om "arbetsfri inkomst", för jag antar att vännen i fråga inte äger en aktiepotfölj som genererar pengar som han kan leva av, utan han har istället en a-kassa som har redan betalat innan han blev av med jobbet. A-kassa-är lika-med-aktiepotfölj-tricket funkar helt enkelt inte, Göran!
Skytte börjar med att beklaga sig över en bekant som är arbetslöshet och som tack vare arbetarrörelsen vinningar, idag går och stämplar. Skytte tycker det är beklagansvärt att hans vän ratar erbjudandet om att jobba för Skytte med olika "projekt" på timbasis. "Han är rädd att förlora ersättningen från a-kassan om han jobbar. Och så är det ju det där: om det lönar sig? Kan man inte göra det svart i stället?", skriver Skytte. Cynismen lyser igenom och jag blir bländad. Skytte glömmer att resonera kring de bakomliggande orsakerna bakom varför hans vän vägrar ställa upp på erbjudandet? Kan det vara så att Skytte betalar dåligt? Kan det vara så att det inte finns en trygghet i att jobba på timbasis med olika projekt och samtidigt ha Göran Skytte som arbetsgivare? Förmodligen är svaret ja på båda frågorna.
Skytte sitter nämligen på samma sits som alla andra arbetsgivare i Sverige vars företrädare Svenskt Näringsliv lyfter just frågan om bidrag och ersättningsystem som fakrorer som bringar fram lättjan hos människor. Skytte använder orden "arbetsfri inkomst" när han refererar till vännens a-kassa. Jag refererar till Ericsson-vd:ns lön när jag pratar om "arbetsfri inkomst", för jag antar att vännen i fråga inte äger en aktiepotfölj som genererar pengar som han kan leva av, utan han har istället en a-kassa som har redan betalat innan han blev av med jobbet. A-kassa-är lika-med-aktiepotfölj-tricket funkar helt enkelt inte, Göran!
Skytte missar hårt
Nästa angrepp sker mot den nya lagen om könsdiskriminering. Den är väl inte perfekt men Skytte framställer den inte bara som dålig utan han menar att "För att skapa mer jämställdhet (för kvinnor) vill man ha aktiv diskriminering (av män)". Skytte tänker som så att i "deras" (läs sossarnas) logik så motverkar man diskriminering av kvinnor genom att diskriminera män. Helt förkastligt tycker Skytte som fortsätter med ett exempel där kvinnor faktiskt har fördelar (!), nämligen billigare drinkar i baren och billigare taxa när man ska ta taxin hem på natten
Jag tvivlar på att Skytte erkänner någon könsmaktsordning. Han vägrar acceptera det faktum att män är overordnade kvinnor, och att denna struktur är något som genomsyrar hela samhället. Från den offentliga sektorn med de underbetalda vårdjobben till för Skytte bekanta miljöer som styrelserum. Från promenaden hem på natten genom den mörka tunneln till den berusade maken som slår kvinna framför hennes barn. Kvinnor är så grundligt diskriminerade att det är nödvändigt att diskriminera män, eller rättare sagt ta utrymme och makt från män för att uppnå ett jämställt samhälle. Men Skyttes materiella bas tillåter inga sådana intellektuella utsvävningar.
Till sist efter två rejäla missar, kommer Skytte till skattesystemet. Begrunda citatet nedan,
Ett sunt skattesystem bygger rimligen på tanken att det är rättvist att alla efter förmåga betalar samma skatt. Låt oss säga att alla, både fattig och rik, betalar 30 procent. Det är lika och rättvist.Men inte för dem som byggt vårt skattesystem. För dem är lika och rättvist ett system där vissa betalar mycket högre procentsats än andra.
Duh...var är denna människa född? Bakom berget eller?
lördag 6 augusti 2005
Hyr en colombian
För fjärde månaden i rad har den amerikanska krigsmaskinen inte levt upp till sina rekryteringskvoter. Det amerikanska folkets missnöje ökar i takt med att allt fler amerikanska soldater kommer hem i liksäckar. Officiella siffror anger 13 000 skadade och närmare 2000 döda. Hemmaopinionen börjar vända (se mina tidigare kommentater) och antalet "frivilliga" gymnasieungdomar som söker sig till det militära minskar. Men den amerikanska armén har löst problemet i äkta kolonialistiskt manér. Man hämtar kanonmaten från fattiga delar av Latinamerika.
Detta skriver Geoff Thale (Washington Office on Latin America) i Common Dreams News Center. Erfarenheterna från Vietnamkriget och hemmaopinionens svängningar och dess påverkan på "krigslyckan" har lärt den amerikanska imperialismen ett och annat. Istället för att skicka ut amerikanska medborgare ut till slagfältet, rekryterar man soldater och säkerhetspersonal från länder som Colombia och El Salvador. Rekryterna lockas med löner som är fem gånger högre än vad den inhemska militären erbjuder, samtidigt som de fortfarande är betydligt billigare än amerikaner ute i fält. För er som inte riktigt hänger med, så råder jag er att dra paralleller med det lettiska företaget i Vaxholm eller Volvo Personvagnar i Göteborg som hyrde billig arbetskraft från Östeuropa till löner motsvarande en tiondel av svenska kollektivavtal. Likheterna är slående. Letter bygger skolor och vänsterdörrar - och knäcker ryggen pga outhärdliga arbetsförhållanden- medan Colombianer sprängs i luften i ett krig som inte ens berör dem. Arbetsköparen hittar den arbetare som säljer sig till lägsta pris. Marxismens ABC á la 2005 (men mönstret kan kännas igen även under Marx' tid).
För att samtidigt dra ner kostnaderna har armén outsource-at rekryteringsproceduren till privata företag vars uppdrag är att fylla rekryteringskvoterna. Rationaliseringar alltså. USA lägger kostnaden för kriget i Irak på fattiga länder i Latinamerika. Den amerikanska allmänheten förs bakom ljuset genom ett propagandamaskineri som cencurerar bort amerikanska förluster och genom att fattig latinamerikaner går först ut i döden.
Men imperialismen diskriminerar inte mellan amerikaner och ickeamerikaner. Det talas om en "dödsskatt" i USA; en skatt som slår orättvist och mot fattiga och icke-vita. Medan Bushs inrikespolitik är inriktad på skattelättnader för höginkomstagare och skrotning av socialförsärkringssystem, får de fattiga bestående av minoriteter, som svarta och Latinos, stå för de verkliga kostnaderna för kriget. De betalar med sina liv. Fattigdom, kåkstäder efter företagsnedläggningar, arbetslöshet och ickeexisternade utsikter för utbildning och försörjning driver amerikanska ungdomar, arbetslösat och invandrare in i döden.
Amerikanska armén har kanske lärt sig ett och annat från Vietnamkriget (eller?) men inget har egentligen förändrats. Det är fortfarande the Rich Man's War, the Poor Man's Fight!
fredag 5 augusti 2005
När hysterin tar över
Var inne på Annica Tigers blogg och hittade kanske en av de roligaste grodorna på länge. Så här kan det gå när man i alla nyhetshysteri och mani glömmer bort vad man egentligen håller på med. I racet om att vara först och bäst kan man missa små detaljer.
Lite för bråttom?
Name droping
Mitt i det helvete som irakiska moståndsrörelsen skapat för de amerikanska ockupanterna, har Bush ett helt annat dilemma. Vad ska kriget mot terrorismen heta?
Enligt kolumnisten Dan Froomkin (Washington Post) överväger hökarna i Vita huset att ändra benämningen "Global War on Terror" (G-WOT) till "Global Struggle Against Violent Extremism" (G-SAVE). Lagom lätt att hålla i minnet för Bush. Men han har spånat länge på ämnet. I ett tal inför ett antal journalister för ett år sedan, sade Bush så här:
Med det hela är inte bara en rolig ordlek för Bush och hans administration utan fyller faktiskt ett syfte i det amerikanska propagandakriget. Genom att byta ut ordet "War" (sv. krig) med "Struggle" (sv. kamp) ger de amerikanska militära operationerna runt om i världen intrycket av att vara en västvärldens kamp för befrielse från en övermakt porträtterad av en galen, skäggig, smutsig fundamentalist med blodsprängda ögon och en blodig kniv runt strupen på den "fria världen". Aggression byts ut mot motstånd och försvar. Plötsligt är Bush David och irakiska motståndet Goliat. Eller så är det palestinerna med sina gatustenar som förtrycker Mellanösterns största militärmakt Israel. Upside down...in and out. Eller som George Orwell sade:
Enligt kolumnisten Dan Froomkin (Washington Post) överväger hökarna i Vita huset att ändra benämningen "Global War on Terror" (G-WOT) till "Global Struggle Against Violent Extremism" (G-SAVE). Lagom lätt att hålla i minnet för Bush. Men han har spånat länge på ämnet. I ett tal inför ett antal journalister för ett år sedan, sade Bush så här:
"We actually misnamed the war on terror. It ought to be the struggle against ideological extremists who do not believe in free societies who happen to use terror as a weapon to try to shake the conscience of the free world."
Med det hela är inte bara en rolig ordlek för Bush och hans administration utan fyller faktiskt ett syfte i det amerikanska propagandakriget. Genom att byta ut ordet "War" (sv. krig) med "Struggle" (sv. kamp) ger de amerikanska militära operationerna runt om i världen intrycket av att vara en västvärldens kamp för befrielse från en övermakt porträtterad av en galen, skäggig, smutsig fundamentalist med blodsprängda ögon och en blodig kniv runt strupen på den "fria världen". Aggression byts ut mot motstånd och försvar. Plötsligt är Bush David och irakiska motståndet Goliat. Eller så är det palestinerna med sina gatustenar som förtrycker Mellanösterns största militärmakt Israel. Upside down...in and out. Eller som George Orwell sade:
Every war when it comes, or before it comes, is represented not as a war but as an act of self-defense against a homicidal maniac.
torsdag 4 augusti 2005
Bostadsbristen diskriminerar
En lägnehet kostar närmare 22 000 kr per kvadratmeter och privata hyresvärdar låter hyresgästerna bo i mögliga bostäder. I dagens GöteborgsPosten skriver jag och Eva Olofsson, kommunalråd för vänsterpartiet, om den katastrofala bostadsmarknaden i Göteborg.
Bostadsbristen diskriminerar
Stockholms kommunala bostadsförmedling rapporterar om en lavinartad ökning av sökande i deras bostadskö. Hittills i år står 114.622 personer i förmedlingens kö, medan endast 3.842 lägenheter förmedlats fram till 27 juli. Situationen är förstås ohållbar, men inte unik för Stockholm. I Göteborg är bostadssituationen för många, speciellt unga och ensamstående, mycket svår. Nybyggandet går alldeles för långsamt samtidigt som antalet hyreslägenheter minskar i takt med att allt fler privata hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter.
Samtidigt ökar bostadspriserna. Mäklarsamfundet anger att bostadspriserna ökat med 8 procent den senaste 12-månadersperioden och att priset per kvadratmeter är ofattbara 21.288 kr i Göteborg. Resultatet är att alltför många står utan en trygg bostadssituation och att svarta pengar för andra-, tredje- och fjärdehandskontrakt blir allt vanligare i storstadens bostadsmarknad. Otryggheten förstärks och reproduceras av den havererade bostadssituationen.
Bostadssituationen i Göteborg måste förändras i grunden. Vi eftersträvar en bostadsmarknad som motverkar den segregation som i dag präglar Göteborg, där höginkomsttagarna bor i villor eller bostadsrätter i attraktiva områden medan låginkomsttagare, däribland många unga och invandrade, bor i förorternas hyreshus. De mögliga lägenheterna i Bergsjön är talande exempel på hur människors utsatta situation utnyttjas av privata aktörer i bostadsmarknaden.
En bra bostad med rimlig hyra är en rättighet. Därför vill vi fortsätta utveckla allmännyttan. Idag ägs endast 14 % av alla bostäder i Storgöteborg och 29 % i Göteborgs stad av allmännyttan, en andel som måste öka för klara av det akuta behovet av bostäder. Allmännyttan har en unik roll på den svenska bostadsmarknaden då hyresrätter i kommunal regi utgör en trygg boende form och allmännyttan utgör kommunens främsta verktyg för attgarantera invånarnas bostadsbehov och kommunens bostadsförsörjning. Ett starkt gemensamt ägande av bostäder är en förutsättning för en rättvis och ickediskriminerande bostadsmarknad.
I dagsläget saknas bra mått för att mäta antal bostadssökande samtidigt som förmedlingen av bostäder allt för ofta liknar ett lotteri för majoriteten av de bostadssökande. Ett rättvist sätt att förmedla lägenheter och bostäder är att upprätta en kommunal bostadskö och bostadsförmedling. En kommunal förmedling innebär också ett hårt slag mot den svarta bostadsmarknaden som nu breder ut sig i takt med bostadsbristen.
Bostadssituationen i Göteborg har utvecklats till en kris för många människor. Hyresrätter omvandlas till bostadsrätter och bostadspriserna ökar rekordartad. En svart marknad rådersom alltmer liknar ett lotteri som utestänger ungdomar, arbetslösa och låginkomsttagare. Läget kräver en utveckling av den kommunala bostadspolitiken. Det är dags att inrätta en kommunal bostadskö och öka utbyggnaden av allmännyttan. Endast ett gemensamt ägande och tryggt boende kan råda bot på den segregerade och diskriminerande bostadsmarknaden.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Thaher Pelaseyed, ordf Ung Vänster Göteborg och Bohuslän
Bostadsbristen diskriminerar
Stockholms kommunala bostadsförmedling rapporterar om en lavinartad ökning av sökande i deras bostadskö. Hittills i år står 114.622 personer i förmedlingens kö, medan endast 3.842 lägenheter förmedlats fram till 27 juli. Situationen är förstås ohållbar, men inte unik för Stockholm. I Göteborg är bostadssituationen för många, speciellt unga och ensamstående, mycket svår. Nybyggandet går alldeles för långsamt samtidigt som antalet hyreslägenheter minskar i takt med att allt fler privata hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter.
Samtidigt ökar bostadspriserna. Mäklarsamfundet anger att bostadspriserna ökat med 8 procent den senaste 12-månadersperioden och att priset per kvadratmeter är ofattbara 21.288 kr i Göteborg. Resultatet är att alltför många står utan en trygg bostadssituation och att svarta pengar för andra-, tredje- och fjärdehandskontrakt blir allt vanligare i storstadens bostadsmarknad. Otryggheten förstärks och reproduceras av den havererade bostadssituationen.
Bostadssituationen i Göteborg måste förändras i grunden. Vi eftersträvar en bostadsmarknad som motverkar den segregation som i dag präglar Göteborg, där höginkomsttagarna bor i villor eller bostadsrätter i attraktiva områden medan låginkomsttagare, däribland många unga och invandrade, bor i förorternas hyreshus. De mögliga lägenheterna i Bergsjön är talande exempel på hur människors utsatta situation utnyttjas av privata aktörer i bostadsmarknaden.
En bra bostad med rimlig hyra är en rättighet. Därför vill vi fortsätta utveckla allmännyttan. Idag ägs endast 14 % av alla bostäder i Storgöteborg och 29 % i Göteborgs stad av allmännyttan, en andel som måste öka för klara av det akuta behovet av bostäder. Allmännyttan har en unik roll på den svenska bostadsmarknaden då hyresrätter i kommunal regi utgör en trygg boende form och allmännyttan utgör kommunens främsta verktyg för attgarantera invånarnas bostadsbehov och kommunens bostadsförsörjning. Ett starkt gemensamt ägande av bostäder är en förutsättning för en rättvis och ickediskriminerande bostadsmarknad.
I dagsläget saknas bra mått för att mäta antal bostadssökande samtidigt som förmedlingen av bostäder allt för ofta liknar ett lotteri för majoriteten av de bostadssökande. Ett rättvist sätt att förmedla lägenheter och bostäder är att upprätta en kommunal bostadskö och bostadsförmedling. En kommunal förmedling innebär också ett hårt slag mot den svarta bostadsmarknaden som nu breder ut sig i takt med bostadsbristen.
Bostadssituationen i Göteborg har utvecklats till en kris för många människor. Hyresrätter omvandlas till bostadsrätter och bostadspriserna ökar rekordartad. En svart marknad rådersom alltmer liknar ett lotteri som utestänger ungdomar, arbetslösa och låginkomsttagare. Läget kräver en utveckling av den kommunala bostadspolitiken. Det är dags att inrätta en kommunal bostadskö och öka utbyggnaden av allmännyttan. Endast ett gemensamt ägande och tryggt boende kan råda bot på den segregerade och diskriminerande bostadsmarknaden.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Thaher Pelaseyed, ordf Ung Vänster Göteborg och Bohuslän
onsdag 3 augusti 2005
Skotten i Tehran
På tisdagen dödades domaren Hassan Moghaddas när han lämnade sitt arbete i huvudstaden Tehran. Enligt Tehranpolisen sköts Moghaddas med två skott i huvudet. Han dog av den första.
Moghaddas var en sk "High Profile"-domare som bland annat dömde jounalisten Akbar Gandji till sex års fängelse. Gandji har hungerstrejkat i 53 dagar och övefördes för en vecka sedan till ett sjukhus för övervakning och behandling.
Moghaddas var också involverad i fallet Zahra Kazemi, den iransk-kanadensiska jounalisten som dödades sommaren 2003. Han har bland annat vägrat att lämna ut bevis till Kazemis anhörigas advokater.
Attentatet på Moghaddas påminner om vågen av mord på högt uppsatta militärer och domare under början och mitten 70-talet, som främst riktade sig mot ansvariga som dömt politiska aktiva till långa fängeslestraff och avrättningar. Dagens attentat kan vara en signal som indikerar och varnar för en ny era av intensifierat motstånd mot den islamiska regimen och med allra största säkerhet också hårdare repression och allt brutalare replesarier mot uppror och demonstrationer lik protesterna i Kurdistan som jag skrev om tidigare.
Möjligen en katalysator?
Moghaddas var en sk "High Profile"-domare som bland annat dömde jounalisten Akbar Gandji till sex års fängelse. Gandji har hungerstrejkat i 53 dagar och övefördes för en vecka sedan till ett sjukhus för övervakning och behandling.
Moghaddas var också involverad i fallet Zahra Kazemi, den iransk-kanadensiska jounalisten som dödades sommaren 2003. Han har bland annat vägrat att lämna ut bevis till Kazemis anhörigas advokater.
Attentatet på Moghaddas påminner om vågen av mord på högt uppsatta militärer och domare under början och mitten 70-talet, som främst riktade sig mot ansvariga som dömt politiska aktiva till långa fängeslestraff och avrättningar. Dagens attentat kan vara en signal som indikerar och varnar för en ny era av intensifierat motstånd mot den islamiska regimen och med allra största säkerhet också hårdare repression och allt brutalare replesarier mot uppror och demonstrationer lik protesterna i Kurdistan som jag skrev om tidigare.
Möjligen en katalysator?
John Bolton vs Demokrati eller hökarna tar över
"There is no such thing as the United Nations. There is an international community that occasionally can be led by the only real power left in the world and that is United States when it suits our interest and we can get others to go along."
-1994 Global Structures Convocation, New York, NY
Det ovanstående är ett citat av John Bolton, den man som George Bush utnämnde till USA:s FN-ambassadör. Bush fortsätter att röra sig i en rikting som är diametrala motsatsen till allt vad politiskt etbalissemang brukar kalla för dialog, samtal och diplomati. Från att ha satt käppar i hjulen för Kyoto-avtalet, till att nu kuppa bort hela processen med de andra miljöbovar till industriländer. Från att ha ljugit till FN:s generalförsamling, säkerhetsråd och världen om motiven bakom invasionen av Irak till att för,söka styra och manipulera det irakiska valet den 30 januari. Från att utnämna Paul Wolfowitz till chef för Världsbanken till att nu tillsätta ytterligare en av sina hökar till posten som FN-ambassadör. Reinforcing hegemony kallas det. Bush har genom att dra nytta av senatens semesterperiod, förstärkt sitt grepp om de institutioner som är viktiga för en framgångsrik imperialistiskt ekonomisk och militär aggressionspolitik.
-1994 Global Structures Convocation, New York, NY
Det ovanstående är ett citat av John Bolton, den man som George Bush utnämnde till USA:s FN-ambassadör. Bush fortsätter att röra sig i en rikting som är diametrala motsatsen till allt vad politiskt etbalissemang brukar kalla för dialog, samtal och diplomati. Från att ha satt käppar i hjulen för Kyoto-avtalet, till att nu kuppa bort hela processen med de andra miljöbovar till industriländer. Från att ha ljugit till FN:s generalförsamling, säkerhetsråd och världen om motiven bakom invasionen av Irak till att för,söka styra och manipulera det irakiska valet den 30 januari. Från att utnämna Paul Wolfowitz till chef för Världsbanken till att nu tillsätta ytterligare en av sina hökar till posten som FN-ambassadör. Reinforcing hegemony kallas det. Bush har genom att dra nytta av senatens semesterperiod, förstärkt sitt grepp om de institutioner som är viktiga för en framgångsrik imperialistiskt ekonomisk och militär aggressionspolitik.
Hökarna Bush och Bolton
Vem är då denna Bolton (har för övrigt inget släktskap med smörsångaren Michael Bolton)? www.stopbolton.org ger en bra bakgrund. John Bolton har inte gjort sig känd för sin samarbetsvilja eller sin ödmjukhet gentemot medarbetare kring och under honom. Bland annat har han aktivt och medvetet undanröjt alla kritiska rösteri sin väg. Ett flertal gånger har han försökt få hans säkerhetsrådgivare ur vägen då de inte hållit med om hans påståenden om Kubas arsenal av biologiska vapen. Hans ursäkt framför Senatens utrikesutskott var "lack of confidence in the analysts" (läs CIA:S Latinamerikakännare).
Samma sak upprepades i samband med USA:s ihärdiga lögner om Iraks massförstörelsevapen. Tjänstemän på amerikanska State Departement som pga brister i information ville tona ned fokuseringen på WMDs , sparkades eller hotades med sparken. Samtidigt forstatte Bolton att fabricera och sprida desinformation till administrationen om Iraks kärnvapenprogram och Iraks kontakter med Niger. Listan fortsätter och är lång!
Bolton är dock inte endast en av Washingtons "warmonger"-hökar; han tycks inte ha mycket till övers för anställda som ansöker om mammaledighet heller. I minst ett fall har kvinnliga anställda hotats med sparken då de ansökt om mammaledighet i sambande med havandeskap.
Enligt Center for American Progress har USA Today och Washington Post kallat John Bolton för en "treaty-killer", "guided missile" och en "anti-diplomat". Att en "guided missile" är rätt virke för den amerikanska expansionspolitik som råder idag är självklart. Så många rättshaverister som möjlighet. Ju fler som kan bemästra konsten att haverera internationella lagar och avtal desto bättre.
Bolton kan också konsten att utrycka sig konkret och på ett otvetydigt sätt:
"General Assembly Resolutions and international conference declarations (such as the Universal Declaration of Human Rughts, Agenda 21, and the Millenium Declaration) are mindnumbing"
-Policy Review, Bring BAck the Laxalt Doctrine, 2000
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)