tisdag 24 augusti 2010

Rätt ska vara rätt, Jan Björklund!

I söndags debatterade Lars Ohly (V) och Jan Björklund (FP) den svenska truppnärvaron i Afghanistan i SVT-programmet Agenda. Skiljelinjen är skarp. Vänsterpartiet vill se ett omedelbart slut på den misslyckade militära strategin i Afghanistan till förmån för ökade humanitära biståndsinsatser. NATO-förespråkaren Jan Björklund tar täten bland de borgerliga krigsförespråkare som åtta år efter ockupationen krampaktigt håller fast vid den misslyckade strategi som skapat fler terrorister än den bekämpat.

Det var en bra debatt. Lars Ohly tydliggjorde Vänsterpartiets linje som idag åtnjuter både den svenska opinionens stöd och omvärldens. Allt fler länder drar tillbaka sina trupper från Afghanistan. Danmark är det senaste exemplet som sakta trappar ner.

Jan Björklund däremot framstod som trängd och kom med flera felaktiga påståenden om konflikten i Afghanistan.

Här är tre mer eller mindre felaktiga påståenden som måste bemötas:

1. "Vi är inbjudna av Afghanistans folkvalda regering."
Påstående är felaktigt. Nyligen avslöjades att svenska UD aldrig fått en inbjudan från den afghanska regeringen. Däremot fanns en inbjudan från den brittiska ambassaden. Därmed kan inte en inbjudan från den afghanska regeringen räknas som folkrättslig grund för truppnärvaron i landet. Här finns en bra genomgång av den folkrättsliga problematik som föreligger.


2. "Vi är där på ett FN-mandat."
på UD:s hemsida kan man läsa att den svenska ISAF-styrkan "leds av Nato på uppdrag och med mandat från FN:s säkerhetsråd och som verkar i Afghanistan". Faktum är att det var länge sedan, närmare bestämt 2004, som det omnämnda FN-mandaten gavs. Läget i Afghanistan har förändrat. Detsamma gäller ISAF-styrkans karaktär som mer och mer fjärmat sig från fredsbevarande arbete till att införlivas i USA:s ockupation. Vi måste idag ställa frågan om ett snart sju år gammal FN-mandat har någon legitimitet i det nuvarande konflikten, i synnerhet när mandatet underminerats genom en sammanblandning av befälskedjor inom ISAF/NATO.

3. Svenska Afghanistankommitten är alldeles entydiga på att de svenska fredsbevarande trupperna ska vara kvar."
Påstående är felaktigt utifrån de ställningstaganden som SAK har gjort senaste åren. SAK har varit utomordentligt kritisk mot den utländska truppnärvaron i Afghanistan. Torbjörn Pettersson, tidigare chef för SAK och numera ambassadör i landet, har i flertal artiklar framfört kritik mot den militära strategin i Afghanistan. Han har bland annat skrivit,
Mer utländsk trupp tycks däremot inte vara lösningen. Trots närvaro av cirka 100 000 utländska soldater, varav de flesta med uppgift att stärka säkerheten, skapa stabilitet och tillhandahålla förutsättningar för civil återuppbyggnad, har säkerheten kraftigt försämrats, korruptionen brett ut sig och krigsherrar fått förnyade maktpositioner.
Det är skarp kritik av de utländska trupperna som Jan Björklund väljer att inte nämna i debatten.

Rätt ska vara rätt, Jan Björklund!

Andra som bloggat: Kulturbloggen, Jonas Sjöstedt
I medierna: AB, DN1, DN2, Ex, Svd

2 kommentarer:

Pär sa...

Bra skrivet, alltid bra med granskning av politiker! Denna fråga är särskilt viktig, detaljerna måste med.

Krille sa...

Ang punkt 2, är det faktiskt så, att FN:s säkerhetsråd genom resolution 1890 av den 8 oktober 2009 förlängde NATOs mandat i Afghanistan. Så här får du nog hålla med om att det är Jan Björklund som har rätt. Se också uttalande i frågan på FN-dagen förra året av svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic:
"... Resolutionen, som är den senaste i en lång rad, är nyttig läsning för de debattörer som hävdar att det i själva verket inte skulle finnas ett FN-mandat för insatsen..."