Det går lite långsammare på semestern, har jag insett. Nyhetsflödet fortsätter med samma konstanta hastighet men jag hinner/orkar/vill inte kasta ut nätet för att fånga de intressanta rubrikerna.
Dock några dagar efter 'bäst-före-datum' läser jag EU-minister Birgitta Ohlssons debattartikel i Aftonbladet. Med stort (patos), under rubriken 'Straffa EU-länder som kränker minoriteter' skriver hon om hatbrotten mot HBT-personer och minoriteter Europa. Frågan är högaktuell. Pride-vecka och Sarkozys Le Pen-aktiga order om att jaga ut den romska minoriteten ut ur Frankrike, oavsett om individerna är franska medborgare eller inte. Europas höger överlämnar blått för att övergå i brunt.
Det två nämnda exemplen och flera andra som Ohlsson räknar upp i sin artikel är förstås inga nya företeelser. De är uttryck för den liberala västerländska demokratiernas omvandling till stater med allt fler auktoritära karaktäristika. För en EU-minister och, jag måste erkänna, en av de få liberalerna som överlevt den bruna omsvängningen i Folkpartiet, står Birgitta Ohlsson upp för HBT-personer och för minoriteter, den förstnämnda gruppen kanske lite mer än den sistnämnda. Och det är bra att, som Ohlsson gör, föreslå ett kontrollorgan som granskar så att EU:s medlemsländer följer Europakonventionen för mänskliga rättigheter och Lissabonfördragets stadga om grundläggande rättigheter.
Dock är unionens inre mycket mörkare än Birgitta Ohlsson vill erkänna. I centrum, inom medlemsländerna, implementeras tvångsmedel som på överstatlig väg tvingar land efter land att övervaka oskyldiga medborgare. Det gäller allstå inte enbart HBT-personer, romer och andra minoriteter utan ALLA medborgare. Som en kvinna sade, 'Varför ska staten läsa vad jag skriver till min son som bor i Latinamerika?'
Och ute i periferin, i avlägsna länder som säg Afghanistan och Irak, begår EU:s medlemsländer, som skrivet under Europakonventionen för mänskliga rättigheter, de grövsta brotten som man kan föreställa sig. Tortyr och mord på civila bland annat. Wikileaks avslöjande, som jag har skrivit om här, ger oss den fasansfulla bilden av vad EU-länder gör sig skyldiga till genom direkt och indirekt stöd till den USA-orkestrerade krigföring i Afghanistan. Och samma bilder har vi sett inifrån Irak, också tack vare Wikileaks. Civila mördas som om det vore en Shoot' em up-spel. Mördarnas reaktion är påfallande lik en tolvåring framför ett Playstation 3.
Birgitta Ohlsson tiger om dessa övergrepp som EU-länder tillsammans med USA gjort sig skyldiga till. Orsaken är att hon "som folkpartist och liberal" är delaktig i de övergrepp som begås ute i periferin, långt borta från Stockholm och Bryssel. Det märks inte minst i hennes, får man säga, rakryggade försvar av staten Israels övergrepp inom de ockuperade palestinska områdena.
En folkpartistisk EU-minister med patos för mänskliga rättigheter bör först börja med sitt eget parti som dels tagit täten i jakten på den muslimska minoriteten i Sverige och dels höjt fanan högst av alla för fortsatt krig Afghanistan och ett svenskt NATO-medlemskap. En EU-minister som säger sig brinna för universella mänskliga rättigheter gör helt rätt i att försvara HBT-personer och romer men samtidigt helt fel när hon vill fördjupa Israels integration i EU-systemet, via lukrativa handelsavtal och ökat militärt samarbete.
Nej, Birgitta Ohlsson må vara den liberalaste av dom alla i Folkpartiet men det säger tyvärr inte värst mycket i dessa tider.
Andra som bloggat: Birgitta Ohlsson, Politikerbloggen, Makthavare, Badlands Hyena, Politik och poesi
I medierna: AB1, AB2, Exp
söndag 1 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar