Reflektioner från valrörelsen

Idag är det 16 dagar kvar till valdagen. Dagen börjar bra med ett språng fram för Vänsterpartiet. Enligt Synovates undersökning samlar Vänsterpartiet 7.5% av rösterna. Det är fortsatt jämnt mellan blocken. Det mesta tyder på att allt är osäkert förutom vi måste jobba så hårt vi kan för att lyfta den rödgröna oppositionen och vinna valet för att byta politik.

I övrigt några reflektioner från valrörelsen ute på gator och torg.

1. Den allmänna opinionen
Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning så känner jag att det finns en utbredd frustration och ilska mot den borgerliga regeringen. Högerregeringens försämringar i a-kassa och sjukförsäkringsreglerna har drabbat många och människor är förbannade. Skattesänkningarna har lett till nedskärningar och privatiseringar. Stockholmsrean visar bra hur det har gått till i borgerligt styrda Stockholm. Samtidigt så är det tydligt att människor är svåra att mobilisera. Det är naturlig del av den högervridning vi bevittnat under de senaste 10 åren. Organisering misstänkliggörs och den s.k. "politiken" professionaliseras bortom allmänhetens räckvidd. Men förutsättningarna finns, inte minst inom LO-kollektivet, bland kvinnor och invandrare. Det är också tydligt att ungdomar sympatiserar mer med oppositionen. Anledning, enligt mig, är regeringens strategi att använda gruppen unga som slagträ mot andra grupper på arbetsmarknaden. Det handlar om sänkta löner, svagare rättigheter och 25% ungdomsarbetslöshet samtidigt som ungdomar t.ex. fått subventionera McDonald's fortsatta vinstuttag genom regeringens sänkta arbetsgivaravgifter. Det kanske till och med är så att högern nu håller på att tryckas tillbaka bland unga och vänstern återigen får övertaget.

2. Socialdemokraternas uppförsbacke
Socialdemokraterna har svårt att slå sig fria från medias negativa bevakning. Det påverkar mobilseringen av de egna väljarna och partiets stöd. Mycket handlar om hur partiledaren Mona Sahlin framställs och diskuteras. Alla känner till Sahlins gedigna erfarenhet av regeringsarbete men det är tydligt att hennes förmåga, kompetens och duglighet mäts utifrån andra måttstockar än t.ex. mannen Reinfeldt. Det tynger ner det socialdemokratiska partiet. Tragiskt är att mediebilden också tagit sig in i Socialdemokraterna och bland sympatisörer. Så här 16 dagar innan valet har Socialdemokraterna all anledning att fundera över hur bilden av Mona Sahlin och partiet ska förändras . En mera långsiktig strategi handlar om att återuppföra arbetarrörelsens inflytande i det svenska medielandskapet. Hur man framställs i medier är idag centralt i kontakten med väljare men också i agendasättande verksamhet som bör intressera arbetarrörelsen.

3. Opinionsundersökningarna och experterna
Det finns all anledning att dra igång en omfattande debatt kring två av valrörelsens viktiga ingredienser, 1) opinionsundersökningarna och 2) de politiska kommentatorerna. Hur påverkas väljare av opinionsundersökningar och är det rimligt att väljarna exponeras för dessa undersökningar varje dag under de sista veckorna innan valet? Och varför är inte undersökningsföretagens mätmetoder offentliga? Det vore rimligt med tanke på deras inflytande över valdebatten. Och hur är det med de politiska kommentatorernas inflytande över den politiska valagendan. Hur kommer det sig att RUT-avdrag och fastighetsskatt får så mycket utrymme samtidigt som så få svenskar berörs? Varför diskuterar inte Mats Knutsson, Anna Hedenmo och Margit Silberstein Hammarkullens och Fittjas villkor? Två mediekritiska frågeställningar som vi måste ta tag i efter valet.

Andra som bloggat: Ulla Andersson, Jonas Sjöstedt, HBT-sossen,Peter Andersson, Sjölander, Jöran Fagerlund, Ett Hjärta Rött
I medierna: SVT, Sydsv, DN, DI