Göteborgsmoderaterna försvarar segregationen

Jag fick ett mejl från Göteborgsmoderaten och kommunalrådet Jonas Ransgård. Han tyckte att jag skulle intressera mig för hans blogginlägg som är ett svar på min ledare i ETC Göteborg. Och visst ska replik bemötas.

När jag läser Ransgårds inlägg slås jag av en sak. Han argumenterar genom att uteslutande pratat formaliteter.

Man får tydligen inte jämföra kommunens satsning på ett pariserhjul till en kostnad på 22 miljoner kr med nedläggningen av tre skolor i Frölunda-Högsbo som kostade 8 miljoner eftersom det i fallet med skolorna handlar om årliga driftskostnader till skillnad för kostnaden för pariserhjulet som kallas investeringskostnader. Sedan fortsätter jag tydligen "med tveksamma skrivningar om Ungdomens Hus och om rivningar i Gårda". Vad som är tveksamt nämns dock inte.

Ransgård bemöter inte med ett enda politiskt argument min kritik av den samförståndsanda som resulterat i att det är OK att bygga åkattraktioner för 22 miljoner kr samtidigt som kommunens stadsdelar befinner sig i ett sådant krisläge att skolor stängs ned. Han bemöter inte heller hur det kan komma sig att ledningen för Svenska mässan tillåts sätta agendan för vad som ska bli av området Gårda. Inte heller resonerar han över sin egen roll som moderat politiker i den idrotts- och föreningsförvaltning som är inblandad i korruptionsskandaler.

Ja, Jonas Ransgårds kritik av min ledare är tunn och typisk för ett politiskt parti som inte bara försvarar utan också vill fördjupa de orättvisor som nu råder i Göteborg, en av Europas mest segregerade städer. I maj var den öppna arbetslösheten 5,1 procent. Men i Bergsjön var fler än var tionde person arbetslös samtidigt som endast var femtionde var utan jobb i stadsdelen Älvsborg. I dag saknar var fjärde ungdom i mellan 15 och 24 i Göteborg ett jobb att gå till.

'Göteborgsandan' som jag kritiserar i min ledare i ETC Göteborg är mycket långt ifrån 'goa gubbar' och solidaritet utan handlar om en medveten politik som föredrar evenemang som förvisso drar in pengar - till den privata sektorn - men som samtidigt är helt ointresserad av upprustning av förorterna, stadens skolor eller satsning på eftersatt ungdomsverksamhet. Kravet på Ungdomens hus i centrala Göteborg har hållits levande i över 20 år. Är det något parti som har profilerat sig som benhård motståndare till projektet så är det just Ransgårds parti, som idag tar täten som inte bara Göteborg men också Sveriges ungdomsfientliga parti.