Idag säger Mohamed ElBaradei, chefen för FN:s atomenergiorgan (IAEA), att Iran är minst 10 år från att kunna framställa kärnvapen. Han konstaterar också,
- Det är stor skillnad mellan att tillägna sig kunskapen att anrika (uran) och att tillverka en bomb, säger han.
Även om nyheten är viktigt eftersom FN:s tidsfrist löper ut imorgon och Iran hotas med fler sanktioner, är själva faktumet inget nytt förstås, varken för FN, EU eller USA. Det som är lite nytt är att Bush-adminstrationen befinner sig i ett krisläge. Den utrikespolitiska men också den inrikespolitiska prestigen har skadats sedan invasionen av Irak och Demokraternas framgångar. Bush tror på ett anfall mot Iran som kur mot administrationens misslyckanden.
Ett anfall mot Iran kommer att fånga omvärldens uppmärksamhet; en annan, "färsk" konflikt kommer efter Pentagons retuschering att kablas ut över hela världen. Det skapar samtidigt "handlingsutrymme" för fler och grövre övergrepp mot den irakiska civilbefolkningen och det växande motsåndet riktat mot den amerikanska ockupationsmakten.
Ett anfall mot Iran kommer också att låsa fast Republikanernas konkurrenter på hemmaplan vid ännu en långutdragen konflikt som sträcker sig långt över Bush' ämbetsperiod. Nästa demokratiska president kommer, oavsett tidigare kritiska ställningstaganden gentemot hökarnas "utrikespolitik", att vara tvungen att föra deras krig. De enda vinnarna är kostymarmén som samstyr USA:s politiska och militära etablissemang. Förlorarna är folken i Irak och Iran.
För övrigt har Kalle Larsson ställt Ask mot väggen gällande iranska spioner i Sverige. Problemet är med allra största säkerhet större än vad både säkerhetspolis känner till och vill medge!
Äldre poster om Iran:
>>ID:Pelaseyed: My Nuclear Iran
>>ID:Pelaseyed: My Nuclear Iran - Part Deux
>>Mission:Iran - Inget hot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar