Sabuni förespråkar etnisk diskriminering

Det återstår dryga månaden till valdagen. Och enligt tradition bjuder Folkpartiet på en rad (höger)populistiska utspel. Jan Björklund var nyligen ute och krävde slöjförbud i skolan och idag kan vi läsa att integration- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni förordar etnisk diskriminering av utlandsfödda - för att de ska integreras snabbare (!). Invandrare ska tvingas ta lågavlönade jobb och utländska kvinnor ska tvingas rätta sig en särlagstiftning som förbjuder dom att umgås med sina barn i samma utsträckning som svenska kvinnor.

Förslaget är helt i linje med en allmäneuropeisk utveckling med en serie repressiva politiska förslag och utspel mot etniska och nationella minoriteter. Vi har sett det i Danmark och i Frankrike, Italien och större delen Östeuropa förföljs romer trots att många av länderna har formellt ställt sig bakom Europakonventionen för mänskliga rättigheter och Lissabonfördragets stadga om grundläggande rättigheter.

Sabuni förslag är symbolpolitik. Förslaget skickar signaler om vilka som är samhällsbovarna och pekar ännu en gång på en rad otäcka saker som vi länge anat och påtalat men som nästan ingen företrädare för högerregeringen vågat prata så här öppet om.

Skapandet av en låglönesektor
RUT-avdraget kommer av allt att döma vara en pågående diskussion under valrörelsen. Regeringen har skattesubventionerat en kvinnodominerad tjänstesektor som ska tjäna höginkomsttagare. Sektorn präglas av otrygga anställningar, deltidsarbete, dålig arbetsmiljö och låga löner. Förespråkarna av RUT-avdraget har insett att systemet står inför ett stort problem i takt med att den tillåts expandera. Det blir svårt att attrahera arbetskraft. Väldigt få känner att det är kul, givande och utvecklande att jobba deltid med en låg lön hemma hos människor som i generella termer känner att de kan köpa sig fria från det mest vardagliga som 'verklighetens folk' ägnar sig åt. Städning, umgås med barn, tvätta smutsiga underkläder, stryka med mera.

Högern har presenterat fler strategier för att lösa detta fundamentala problem. En central strategi har varit att underblåsa en desperation på den svenska arbetsmarknaden. De höjda avgifterna till a-kassan, de lägre ersättningar vid arbetslöshet och sjukdom är piskor som drivit ut människor till arbetsmarknaden. Där väntade, med öppna armar, en arbetsmarknad utan några egentliga jobbtillfällen. Mitt under en djup lågkonjunktur har regeringen låtit bli den expansiv ekonomisk politik som skapar långvariga, heltidsjobb.

Sabuni presenterar nu den slutgiltiga lösningen på högerns huvudbry. Hon föreslår helt enkelt en lagstiftning som tvingar en specifik grupp, som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden och som drabbats hårdast av genomförda försämringar, in i en arbetsmarknad som väldigt få ur gruppen "majoritetssamhället" är intresserade av att arbeta i. Mottot är "Hellre skitjobb än inget jobb!". Som om det inte finns några andra alternativ eller vägar till en dräglig tillvaro på arbetsmarknaden.

Var tog männen vägen?
Högern hyser ett inneboende motstånd mot strukturella förslag som rör familjepolitiken och som vill ändra på den skeva fördelning av hemarbete mellan män och kvinnor. Sådana förslag, som får positiva konsekvenser för kvinnors situation på arbetsmarknaden, förkastas med argumentet att politiker ska låta bli att bestämma över familjerna. Sabuni vänder nu helt om när hon omvandlar föräldraförsäkringen till ett slagträ mot dels försäkringen och dels invandrarkvinnorna. Invandrade kvinnor ska fråntas sin rätt att vara med sina barn när föräldraförsäkringens längd kopplas ihop med barnets ålder vid ankomsten i Sverige.

Det finns ett tydligt "vi och dom"-tänkande bakom utspelet. Nämligen att svenskar är ett jämställt folk. Den svenske mannen är hemma och tar ansvar för hem och barn medan invandrarmannen, tvärtemot sin svenske motsvarighet, är en ojämställd varelse som håller sin kvinna i ett fast grepp någonstans inom hemmets fyra väggar.

Statistik visar att svenska män, trots den vedertagna uppfattningen att Sverige är världen mest jämställda land, inte är hemma med sina barn mer än vad som är måste. JämO konstaterar,

I de allra flesta familjer väljer mannen att överlåta en del av sina föräldraledighetsdagar till kvinnan. Männen tar ut cirka 20 procent av föräldraledigheten. 60 procent av männen tar inte ut någon föräldraledighet alls under barnens första år. Kvinnor tar också ut majoriteten av garantidagarna (80 procent). Garantidagarna är dagar med lägstanivåersättning, det vill säga 60 kronor per dag.

Men Sabunis förslag rör inte männen. Det är kvinnorna som får bära ansvaret för barnen genom att nu också förvägras föräldraledighet. Förslaget ger därför inte mer jämställda hem eftersom männen lämnas utanför alltihopa.

Nyamko Sabunis diskrimineringsförslag väcker också en väldigt relevant fråga: Vilka invandrare ska diskrimineras? Ska lagstiftningen enbart gälla araber, afrikaner, iranier och kurder eller utpekas också tyskar, norrmän och engelsmän som invandrar till Sverige?

Det finns förstås andra vägar att slå in på för att slussa in nyanlända i arbetsmarknaden. Nyckeln är utbildning. Det måste bli lättare att få utländska betyg validerade och värderade. Sedan måste den vuxenutbildning som högern raserat rustas upp. Till slut måste föräldraförsäkringen omvandlas till en individuell föräldraförsäkring så att ansvaret delas lika mellan man och kvinna.

Läs också uttalandet från Vänsterpartiets Kalle Larsson.

Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Emil Broberg
I medierna: AB, DN, SvD