Flera har skrivit bra saker när det gäller Kulturrådets signal om att dra in stödet till tidningen Mana. Senast är det Flamman som på ledarplats skriver,
"Att kraven på inskränkningar blivit möjlig utan reaktioner beror på förändringar på flera nivåer. Demokratin som begrepp har definierats om -tidigare ansågs demokratins uppgift vara att skydda åsiktsfriheten. Idag krävs att demokratin skall sortera bort icke rumsrena – ett ord varje demokrat borde rysa inför – åsikter. Därför kan det verka demokratiskt att kräva att någons yttrandefrihet inskränks. Det finns också praktiskt politiska skäl. Delar av vänstern har beredvilligt hjälpt till genom att kräva inskränkningar i yttrandefriheten för sina egna motståndare i extremhögern och bland kristna. Idag borde de inse att det var en farlig väg. Det är svårt att bara kräva yttrandefrihet för sina egna åsikter."
Läs allt på Flamman.se.
Hanna Löfqvist har följande inlägg som är bara så klockren,
"Oavsett vad man tycker om bilderna – som var hädiska, smaklösa och rentav dåliga – måste man försvara rätten att publicera dem".
Dilsa Demirbag-Sten i Expressen, 2 februari 2006 om Mohammed-karikatyrerna. Och till det får man väl tillägga: Det var då det.
Så här låter det nu."
Tidigare inlägg:
>>Kulturrådets censur
>>Byt ut Kulturrådets referensgrupp
Andra om samma ämne:
Hanna Löfqvist, Esbati, Svensson, Motbilder
torsdag 17 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar