Pigbegäret handlar om att äga människor

I dagarna har en mycket intressant nyhet publicerats. Det handlar om förekomsten av sextrakasserier inom städbranschen. Forskaren Anna Gavanas har kartlagt fenomenet och publicerat delar av slutsatserna i en kort men mycket viktig artikel i tidskriften Framtider (3/10). Gavanas visar på en trend inom städbranschen i Stockholm, nämligen "kunders återkommande krav på sexuella tjänster i samband med städning".

Här är ett utdrag från Anna Gavanas artikel,

Eva berättade om en kund som hade öppnat dörren iklädd badrock. När hon påbörjat städningen stod kunden plötsligt naken och spelade porrfilm på teveskärmar i varje rum i lägenheten. Andra berättar om flera personer per dag som frågar om sextjänster, och vissa ringer om och om igen. En hushållstjänstarbetare som annonserat på nätet berättade att 80 procent av dem som kontaktade henne gjorde sexuella inviter. En del erbjuder extra betalning om man kommer lättklädd, ”har det lite mysigt” eller erbjuder ”massage”. Flera intervjupersoner vittnar om kunder som vägrar betala för utförd städning om inte sexuella tjänster ingår i köpet. Det är dessutom vanligt att kunder väljer bort hushållstjänstarbetare som vägrar utföra sexuella tjänster, berättar de.

När jag snabbt skrev om detta, var det någon (kanske med sympatier för skatteavdraget för hushållsnära tjänster?) som uppmärksammade mig på att fältstudien gäller papperslösas situation inom städbranschen. Och visst gäller fältstudien främst utnyttjandet av papperslösa kvinnor i Stockholm. Men en relevant fråga är huruvida kundernas grundinställning till den som kommer hem till dom för att städa förändras bara för att tjänsten skattsubventioneras av staten och därmed blir "vit"?

Ingenting tydliggör maktförhållandet mellan arbetsköpare och arbetssäljare som situationen där köpet görs mellan två individer. Att arbete säljes och köpes är i sig inget ovanligt då hela arbetsmarknaden är organiserad på det sättet. I idealfallet säljer människor sitt kroppsarbete till högst bjudande. Alldeles för ofta är dock maktförhållandena till arbetsköparens fördel. Brist på jobb och överskott på arbetskraft, arbetslöshet, leder till att arbetssäljarna får konkurrera om jobben genom att sälja sitt kroppsarbete så billigt som möjligt. Sådan är mekanismen på arbetsmarknaden.

Bakom utnyttjandet av papperslösa kvinnor finns en maktrelation som baseras på kön och klass. Bland personalen i städbranschen är kvinnor överrepresenterade, det gäller också inom gruppen papperslösa som är verksamma inom den informella delen av branschen. Klassdimensionen är uppenbar då människor som är verksamma inom städbranschen är lågutbildade och har en mycket svag ställning på arbetsmarknaden.

Men en maktrelation förutsätter förstås två parter. Hur är det då med den andra parten, kunden eller arbetsköparen? Här vill jag referera till Marika Lindgren Åsbrink som gjort en pedagogisk genomgång av vilka samhällsgrupper som använder avdraget för hushållsnära tjänster. Hon konstaterar att,

Det är helt uppenbart att det är höginkomsttagare som har använt reduktionen mest: Bland personer som tjänar mer än 41 500 kronor i månaden – vilket bara 5,1 procent av befolkningen gör – återfinns 29.2 procent av dem som använt reduktionen.

Alltså, på ena sidan av förhandlingsbordet sitter kvinnor ur arbetarklassen och på andra sidan en välmående höginkomsttagare. Hur denna maktrelation manifesterar sig på arbetsmarknaden i stort är uppenbart. Arbetssäljarna har låga löner, otrygga anställningar och utgör den flexibla arbetskraft som står till förfogande för en växande, statssubventionerad tjänstesektor baserad på låglönearbeten.

På individnivå, i fallet där en kund via en annons söker städhjälp, är ojämlikheten vid förhandlingsbordet brutalt tydlig. Kunden, mannen, söker papperslös, rättslös kvinna som kan både städa och tillhandahålla sexuella njutning. När köpavtalet ingåtts tar sig mannen rätten att bokstavligt äga, inte bara kvinnans kroppsarbete under en begränsad tidsperiod utan också hennes kropp under samma period.

Denna maktrelation, baserad på kön och klass, kan inte göras "vit". Därmed är inte lösningen på utnyttjandet av papperslösa kvinnor att skattesubventionera städsektorn. Utnyttjanden kommer att bestå, vilket visas inte minst av arbetskraftens ställning inom arbetsmarknaden. Trots skattesubventioner har en låglönearbetsmarknad vuxit fram vars konsekvens är personalens oerhörda beroendeställning gentemot arbetsgivaren och/eller kunden.

I Anna Gavanas artikel hittas mycket intressant, däribland lösningen på problemet med en låglönearbetsmarknad som producerar och reproducerar en maktrelation till kvinnors nackdel. Artikeln börjar med följande,

Hushållstjänster är en expanderande bransch till följd av skatteavdrag, hushållens ändrade prioriteringar, privatisering inom offentlig sektor samt en mer flexibel arbetsmarknad. Den formella ekonomin är i symbios med den informella ekonomin och dess sociala nätverk, entreprenörer och underleverantörer. Konsumenter och arbetsgivare söker ofta efter den billigaste arbetskraften, till exempel bland migranter som saknar medborgerliga och arbetsmarknadsmässiga rättigheter.

Det är alltså privatisering av offentlig service, uppluckring av anställningstryggheten, samt papperslösa utsatta situation som är problemet. För att förändra läge krävs således stopp för utförsäljningar och privatiseringar, en utbyggd offentlig sektor, starka arbetsrätt samt lösningar för att slå vakt om papperslösas rättigheter på svensk arbetsmarknad, som t.ex. avkriminalisering av arbete utan arbetstillstånd och skadeståndsskyldighet för arbetsgivare som utnyttjar papperslösa. Det senare måste även gälla enskilda som anställer svart. Samtidigt är det allra bästa sättet att stoppa utnyttjandet av papperslösa kvinnor är att ge dom och deras anhöriga papper.

Andra som bloggat: Ekonomikommentarer, Niklas Theodorsson
I medierna: Arbetaren, SR