Upprop: Säpos förslag stärker rasismen och urholkar demokratin

Skriv under uppropet mot SÄPOs förslag på angiveri på bland annat skolor och inom socialtjänsten.

UPPROP


Säpos förslag att med hjälp av lärare, socialttjänsten och polisen identifiera personer "som kan dras till terrororganisationer" riktas till en grupp som redan idag utsätts för rasism och diskriminering. Säpo vill att
bland annat skolan och socialförvaltningarna ska hjälpa till med att hitta "misstänkta". Lärare, elever och socialarbetare uppmuntras att leta efter potentiellt farliga ungdomar.

I skuggan av den islamofobi som finns i samhället, ser vi en stor fara i att särskilt muslimska ungdomar misstänkliggörs. Vi ser detta som steg mot ett samhälle där angiveri sätts i system och medborgarnas rätt till trygghet
möts med repressiva metoder.

Vi gläder oss åt att många protesterat mot förslaget som andas rasism och paranoia - och som i förlängningen bidrar till att skapa misstro mot samhället och urholkar demokratin.

Vi uppmanar alla att protestera mot Säpos försök att underminera elevernas rätt att få utbildning i trygghet.


Centrum mot rasism samordnar uppropet. Deadline att skriva under är tisdag den 31 januari kl. 16.00.
Uppropet kommer att offentliggöras och översändas till ansvarig minister.

Skriv under här!

Fatah ut - Hamas in

Resultatet av det palestinska valet står ikväll klart. Hamas är vinnare. En majoritet av palestinierna röstade på Hamas. Fatah ut. Politisk islam in.

Det är förstås inte bra. Den sekulära palestinska myndigheten har körts iväg efter beskyllningar om korruption och passivitet. Frågan är egentligen vad en palestinsk regering eller myndighet kan åstadkomma under ockupation. Går att det bekämpa arbetslöshet, bygga skolor och sjukhus i skuggan av en ockupation, check points och en mur som får Berlinmuren att framstå som ett staket? Svaret står idag klart. Det är omöjligt om man vill driva en politisk kamp för befrielse och självständighet som kräver mobilisering och motstånd utanför parlamenten samtidigt som man i egenskap av regering och myndighet spelar ett högt politiskt spel med ett folk som insats. När detta sker under ockupation av en militärt överlägsen fiende så kan man nu efter hand ha förståelse för att Fatah har misslyckats. Med detta sagt, måste det konstateras att den palestinska befrielsekampen och i synnerhet den första intifadan, förde upp frågan till världsopinionen. Arafat lyckades skapa opinion för det palestinska folket rätt till en egen stat. Det arvet finns fortfarande kvar och måste vördas och förvaltas.

Västmakternas reaktioner har inte låtit vänta på sig. I samtliga fall – i större eller mindre grad – förkastas och ogiltigförklaras valresultatet. Storbritanniens utrikesminister, Jack Straw, hade skam nog att komma med påståendet ”Demokrati och våld är oförenliga”. Irak och övergreppen fanns inte på kartan och ifrågasattes inte heller av media eller experter. Väntat. USA:s hållning är att ett parti som har en militant gren och som inte tar avstånd från våld inte kan sitta i en regering och vara en fredsförhandlare. Den israeliska statsterrorismen i form av bulldozers och likvideringar då? Tystnad. Lars Adaktusson tog ändå priset. Präglad av politisk blindhet, blev han med allra största sannolikhet tvungen att förkasta sitt reportage om Fatah-segern. När han stod framför kameran från tryggheten i Jerusalem, och pratade med Aktuellt-studion, verkade han chockad och fumlade fram orden. Men sin vana trogen, lyfte han fram sina likriktande fakta; Hamas som terroriststämplad organisation och självmordsbombningar. Inget om Israels raketanfall, inget om muren. Absurt tystnad.

Jag skrev lite om arvet från Arafat och PLO. Kommer Hamas att förvalta arvet? Svår fråga. Men några förutsättningar måste ändå utkristalliseras. Om Hamas efter ett maktövettagandet reducerar sin politiska kamp till tom radikalislamisk retorik – á la Ahmadinejad – och spelar USA och Israel i händerna kommer palestinska folket tröttna på dem fram till nästa val. Reducerar man sin verksamhet till myndighetsutövning kommer det också ses som ett svek – Hamas' varumärke; socialt arbete och politisk islam som varit en lyckad strategi kommer att gå förlorad. Hamas' framgångstrategi har varit att slå vakt om de svaga i det palestinska samhället med villkoren att man också måste bidra till kampen inom Hamas’ ramar. Därför är partiet som starkast i områden som varit mest utsatta under den israeliska ockupationen. Överger man sitt arbetssätt, kommer också den inhemska kritiken.

I slutändan måste Hamas balansera mellan att vara en politisk kraft som mobiliserar genom att kanalisera det palestinska missnöjet och en förhandlare som ställer sig på andra sidan av förhandlingsbordet med Israel som man i retoriken inte erkänner. Hamas och Palestina har inget annat val. Israel har ett större dilemma. För eller senare måste man förhandla med en organisation som man en gång i tiden terroriststämplat. Man har under år byggt upp en Armageddon-liknande scenario kring Hamas och nu måste man föra en dialog med dem som man jagar.

----------------------------------------------------

Uppdatering:

Andra bra analyser av valet hittas nedan:

Jonas Lindberg, Ung Vänsters 1e vice ordf - Respektera det palestinska folkets vilja!

Ali Esbati - Hamas och valet

Kalle Larsson - Svenska reaktioner på Hamas valseger säger mycket

Norbotten har tagits tillbaka

Ung Vänster i Norrbotten visar vägen.

Glädje, kamp och feminism.

Frontorganisationer mot slöjan

I veckan arrangeras Vita Nejlikors festival för fjärde gången. Festivalen hedrar minnet av Fadime Sahindal. Men arrangörerna, tre frontorganisationer till Iranska "Arbetarkommunistiska" partiet, fokuserar på sin islamofobiska propaganda. Jag och Nazem Tahvilzadeh har skrivit om detta i dagens GöteborgsPosten.

Arrangörerna deltar ofta i integrationsdebatten där deras käpphäst är kritik mot det mångkulturella och den "kulturrelativistiska" synen på rättigheter som det moderna Sverige i blindo lurats in i av världens mörka krafter; de religiöst utövande muslimerna.I samma tonart går analysen av hedersbrotten. Här belyses inte patriarkala strukturer i samhälle och familj som orsak till kvinnors underordning, utan en "icke-modern" och "ociviliserad", av islam berättigad, tradition i familjer med rötter från främst Mellanöstern. En analys som går hand i hand med islamofobiska, imperialistiska strömningar som i dag legitimerar ockupationen av Irak och Palestina, ett anfallskrig mot Iran och åsiktsregistrering av muslimska elever på svenska gymnasieskolor.

Iran Redux - West sharpens teeth

Iran och kärnprogrammet igen. För tidigare inlägg se här, och här.

Det sägs ofta att historien tenderar att upprepa sig. Samma process som föranledde invasionen av Irak spelas upp igen. Världen biljetter till första parkett. Anledningen är att Iran påstås ha brutit FN:s förseglingar runt en del anläggningar. Medier i väst sjunger i kör - "Iran anrikar uran". I dagarna har ledamöter i den amerikanska senaten, såväl republikaner som demokrater, flaggat för att USA inte utesluter en militaristiskt linje i frågan om Irans kärnprogram. Senatorn John McCain väljer orden,

"That is the last option. Everything else has to be exhausted. But to say under no circumstances would we exercise a military option, that would be crazy."

USA driver för sanktioner - och en invasion - och det verkar som att den nya tyska högerregeringen har hakat på. Merkel har tagit på sig ansvaret att övertyga Ryssland, som idag har ett djupt samarbete med Iran kring kärnteknologi. Iran-frågan ska upp till säkerhetsrådet, är målet.

Det som är inte sägs av "EU-3", USA eller FN-organet IAEA:s ElBaradei är att Iran fortfarande inte brutit mot något ickespridningsavtal. Iran har inte heller brutit sitt samarbete med IAEA och Iran fortsätter att hålla anläggningar öppna för IAEA:s inspektioner. Samtidigt fortsätter Iran hävda landets civila syften med kärnteknologin, kunskap som västvärlden tagit tillvara på och utnyttjat sedan USA:s bomber föll över Hiroshima och Nagasaki.

Som jag har skrivit innan, leder den rådande situationen till en starkare regim i Tehran. Ahmadinejad har visat den inhemska opinionen att han besitter uthållighet. Då myten om en USA-vänlig befolkning inte stämmer i någon större utsträckning - USA:s historiska roll i Iran och Mellanöstern är inget som är dold för iranier i allmänhet - leder Irans mothugg som t.ex. strypning av oljetillförseln med ännu högre priser som följd, att regimen cementerar sin makt i landet men också i regionen. Det visar inte minst valresultaten i det ockuperade grannlandet, Irak, där den kurdiske presidenten Jalal Talebani och den vinnande Förenade irakiska listan (från valet i december 2005) står nära Iran.

För USA:s och EU:s del hänger processen på Ryssland och Kina - jag har också nämt det förut. Medan Ryssland verkar vilja mjukna snabbare - Putin kan tänka sig att ta över anrikningsprecessen åt iranierna - är kineserna betydligt svårare att övertyga.

Viktigare än diplomati och ett multilateralt smutsigt politiskt spel, är den uppgift som vänstern i Sverige, Europa och världen måste ta på sig. Nämligen att gå i täten för en mobilisering mot den amerikansk-europeiska agendan i Mellanöstern. Utmaningarna liknar i mångt och mycket utmaningarna inför USA:s invasion av Afghanistan och Irak. För vänstern gäller det att utomparlamentariskt mobilsera protester mot den rådande aggressionspolitiken; att bygga organisationer och nätverk mot krig och imperialism. Parlamentariskt måste man hålla en kompromisslös utrikespolitik: dra ut länder ur den militaristiska våldsspiralen, stoppa förflyttningar av fler trupper till Mellanöstern och stoppa all vapenexport till USA och dess allierade. Det mesta av detta kan hittas i beslut tagna på vänsterpartiets kongress. Det är bra!

Årets första tips

Biskopsgården by daylight

Vill tipsa om årets hittills renaste humorblogg, nämligen Barna i Biskopsgården.
Analyser och tycke om allt som ingen annan vågar prata om.
Vad händer med barnen i vårt samhälle, vad hände med förslaget om filmcencur på v-kongressen och förstås EU som vi svettas ut varje dag.
Läsvärd, rolig, och nödvändig i dagens bloggosfär!
Trevlig läsning