Fatah ut - Hamas in

Resultatet av det palestinska valet står ikväll klart. Hamas är vinnare. En majoritet av palestinierna röstade på Hamas. Fatah ut. Politisk islam in.

Det är förstås inte bra. Den sekulära palestinska myndigheten har körts iväg efter beskyllningar om korruption och passivitet. Frågan är egentligen vad en palestinsk regering eller myndighet kan åstadkomma under ockupation. Går att det bekämpa arbetslöshet, bygga skolor och sjukhus i skuggan av en ockupation, check points och en mur som får Berlinmuren att framstå som ett staket? Svaret står idag klart. Det är omöjligt om man vill driva en politisk kamp för befrielse och självständighet som kräver mobilisering och motstånd utanför parlamenten samtidigt som man i egenskap av regering och myndighet spelar ett högt politiskt spel med ett folk som insats. När detta sker under ockupation av en militärt överlägsen fiende så kan man nu efter hand ha förståelse för att Fatah har misslyckats. Med detta sagt, måste det konstateras att den palestinska befrielsekampen och i synnerhet den första intifadan, förde upp frågan till världsopinionen. Arafat lyckades skapa opinion för det palestinska folket rätt till en egen stat. Det arvet finns fortfarande kvar och måste vördas och förvaltas.

Västmakternas reaktioner har inte låtit vänta på sig. I samtliga fall – i större eller mindre grad – förkastas och ogiltigförklaras valresultatet. Storbritanniens utrikesminister, Jack Straw, hade skam nog att komma med påståendet ”Demokrati och våld är oförenliga”. Irak och övergreppen fanns inte på kartan och ifrågasattes inte heller av media eller experter. Väntat. USA:s hållning är att ett parti som har en militant gren och som inte tar avstånd från våld inte kan sitta i en regering och vara en fredsförhandlare. Den israeliska statsterrorismen i form av bulldozers och likvideringar då? Tystnad. Lars Adaktusson tog ändå priset. Präglad av politisk blindhet, blev han med allra största sannolikhet tvungen att förkasta sitt reportage om Fatah-segern. När han stod framför kameran från tryggheten i Jerusalem, och pratade med Aktuellt-studion, verkade han chockad och fumlade fram orden. Men sin vana trogen, lyfte han fram sina likriktande fakta; Hamas som terroriststämplad organisation och självmordsbombningar. Inget om Israels raketanfall, inget om muren. Absurt tystnad.

Jag skrev lite om arvet från Arafat och PLO. Kommer Hamas att förvalta arvet? Svår fråga. Men några förutsättningar måste ändå utkristalliseras. Om Hamas efter ett maktövettagandet reducerar sin politiska kamp till tom radikalislamisk retorik – á la Ahmadinejad – och spelar USA och Israel i händerna kommer palestinska folket tröttna på dem fram till nästa val. Reducerar man sin verksamhet till myndighetsutövning kommer det också ses som ett svek – Hamas' varumärke; socialt arbete och politisk islam som varit en lyckad strategi kommer att gå förlorad. Hamas' framgångstrategi har varit att slå vakt om de svaga i det palestinska samhället med villkoren att man också måste bidra till kampen inom Hamas’ ramar. Därför är partiet som starkast i områden som varit mest utsatta under den israeliska ockupationen. Överger man sitt arbetssätt, kommer också den inhemska kritiken.

I slutändan måste Hamas balansera mellan att vara en politisk kraft som mobiliserar genom att kanalisera det palestinska missnöjet och en förhandlare som ställer sig på andra sidan av förhandlingsbordet med Israel som man i retoriken inte erkänner. Hamas och Palestina har inget annat val. Israel har ett större dilemma. För eller senare måste man förhandla med en organisation som man en gång i tiden terroriststämplat. Man har under år byggt upp en Armageddon-liknande scenario kring Hamas och nu måste man föra en dialog med dem som man jagar.

----------------------------------------------------

Uppdatering:

Andra bra analyser av valet hittas nedan:

Jonas Lindberg, Ung Vänsters 1e vice ordf - Respektera det palestinska folkets vilja!

Ali Esbati - Hamas och valet

Kalle Larsson - Svenska reaktioner på Hamas valseger säger mycket