Duck Hunt i Bagdad

"Fredssoldaterna" i Irak tar till ny metoder för att stoppa det irakiska motståndet, denna terror som påstås hota vårt levnadssätt, våra ideal och värderingar.

I Bagdad har av USA anlitade säkerhetsfirmor, däribland Aegis Defense Services , utfört antiterror-verksamheten på ett utförligt sätt. Metoden har enligt högertidningen Washington Times visat sig vara mycket effektiv. Aegis Defence Services har bland annat lyckats genomföra lyckade operationer på en av världen farligaste vägar, den mellan Bagdad och flygplatsen belägen utanför staden, anger Wahington Post.

Det är anställda hos Aegis i Irak som har utvecklat metoden som bygger på att man från en firmabil skjuter på civila fordon till dess att de stannar på grund av skador på fördonet eller på föraren.

Metoden är väl beprövad under andra konflikter, tex under Vietnamkriget där amerikanska soldater från helikoptrarnas säkerhet sköt på bybor på marken.

Aegis har ännu ej tagit på sig äran för utvecklingen av denna metod för urban krigsföring.

Tack till Camilla Ingman-Fulton för tipset

Deportera dem!

Muslimer?

Den ryska journalisten Anna Politkovskaja har skrivit om behandlingen av muslimer i republiken Kabardinien-Balkarien i norra Kaukasus. Sitautionen är allvarlig. Muslimer trakasseras systematiskt, drivs bort och dödas av myndigheterna.

Nyligen slogs en revolt ner. Hundratrettio dog. Åttionio av dessa stämplades av myndigheterna som "rättmätigt dödade" upprorsmakare. Myndigheterna beskriver händelsen som en terroraktion som stoppats medan muslimerna påstår att myndigheterna brutalt förföljer dem. Till slut fick några hundra nog och tog till vapen. Trakasserierna resulterade i "terror".

Myndigheterna i den ryska republikn har satt förföljelsen i system. Moskéer har stängts ner, med undantag för tre timmar per vecka. Polisen rakar av de troende männens skägg och slår beslöjade kvinnor. En havande kvinna förlorade sitt barn efter alla slag.

Unga män som misstänks för terrorverksamhet torteras samtidigt som deras familjer, hustrur och barn, deporteras.

Följande är direkt hämtat från Anna Politkovskajas artikel:

– Men vad har åldringar, kvinnor och barn med detta att göra? frågar jag Chasan Machotlov, administ­rativ chef för Zol-distriktet, varifrån mer än hälften av oktoberhändelsernas deltagare kom. Han är mycket arg och upprörd, skriker.
– De skall avhysas. Allihopa. Barnen också. Hur skulle vi kunna låta dem gå i samma skolor som barnen till våra döda medarbetare? Av vargen känner man dess ungar. De kommer att bli likadana som sina fäder. En mördare kan aldrig få ett godhjärtat barn. Deras hustrur och mödrar borde kräla här framför mig och böna om förlåtelse, men istället kommer de och utkräver kropparna!

Politkovskaja drar slutsatserna

Ju längre denna offentliga häxprocess pågår, desto mer sympati för upprorsmännen kan man spåra hos människor som på intet vis varit delaktiga. Det gäller speciellt de unga.
[...]
Radikaliseringen av Kabardinien-Balkarien fortsätter och det är myndigheterna och de olika grenarna av hemliga polisen som ser till att republikens motståndsrörelse alltmer liknar det muslimska motståndet i Tjetjenien.

För övrigt så påminner händelserna i Kabardinien-Balkarien om behandlingen av judarna i Europa under 30- och 40-talet. Fördrivningen till ghetton, stämplingen, de brännda kropparna. Samma metoder, andra offer.

Dzjulietta Sjogenova, en kvinna vars man dödats av myndigheterna, berättar

Han arbetade i Naltjik och ringde oss den 14:e. Han sa: ”Allt är normalt, jag är på jobbet.” Men sedan, vid ett möte den 19:e, meddelade plötsligt den administrativa ledningen att Aslan var ”inblandad” och ”rättmätigt dödad”. Den 20:e identifierade jag honom i en hög av kroppar. Jag hade själv bett att få komma dit och titta, ingen hade tagit kontakt med mig. På min mans kropp fanns det inga skottskador. Men hans halskotor var sönderslagna, avbrutna revben stack ut genom huden och han var täckt av blånader. Han måste ha blivit slagen. Kanske saknade han identitetshandlingar när han greps, hade nog lämnat kvar dem på jobbet när han sprang iväg för att titta på skottlossningen.

Dzjuliettas berättelse påminner om bilderna från de tyska koncentrationslägren.

Brännsår

Nu erkänner tom svensk media (DN, Svd, SR i urval) att USA använder kemisk krigsföring i form av bl a vit fosfor i sina anfall mot irakiska städer. Jag skrev om detta för drygt en månad sedan då jag beskrev vardagen för två svenska DN-journalister som hade BBQ med de amerikanska ockupationssoldaterna.

The Guardian ger en bild av de senaste avslöjandena:

"White Phosphoros. WP proved to be an effective and versatile munition. We used it for screening missions at two breeches and, later in the fight, as a potent psychological weapon against the insurgents in trench lines and spider holes when we could not get effects on them with HE [high explosive]. We fired 'shake and bake' missions at the insurgents, using WP to flush them out and HE to take them out."

Samtidigt som vit fosfor inte klassas som kemiskt vapen enligt Chemical Weapons Convention, då den används för att lysa upp slagfält eller för att skapa rökridåer, så förvandlas vit fosfor till ett kemiskt vapen då det används mot människor. Att vit fosfor de facto har just den funktionen i den amerikanska vapenarsenalen bekräftas återigen av citatet från the Guardian.

Vit fosfor har många otäcka egenskaper. Det slutar inte att brinna förens det omgivande syret tar slut. Brännsåren är djupa, ända ner till benet. Motivationen bakom den den amerikanska arméns användning av biologiska vapen är också av en psykologisk karaktär:

White Phsophorous Shells [...] were used [...] as a potent psychological weapon against the insurgents in trench lines and spider holes.

Ett mer tydligt erkännande är svårt att hitta. Var är dåreaktionerna ? Var är de som anklagade Saddam för att utvcekla massförstörelsevapen? Var alla liberaler som inbillar sig själva att det demokratiska Irak är ett faktum? Tystnad råder i nyhetsredaktioner och bombliberalerna har stoppat bomull i öronen.

The Guardian analyserar locket- på-strategin:

We were told that the war with Iraq was necessary for two reasons. Saddam Hussein possessed biological and chemical weapons and might one day use them against another nation. And the Iraqi people needed to be liberated from his oppressive regime, which had, among its other crimes, used chemical weapons to kill them. Tony Blair, Colin Powell, William Shawcross, David Aaronovitch, Nick Cohen, Ann Clwyd and many others referred, in making their case, to Saddam's gassing of the Kurds in Halabja in 1988. They accused those who opposed the war of caring nothing for the welfare of the Iraqis.

Given that they care so much, why has none of these hawks spoken out against the use of unconventional weapons by coalition forces?

[...]

Saddam, facing a possible death sentence, is accused of mass murder, torture, false imprisonment and the use of chemical weapons. He is certainly guilty on all counts. So, it now seems, are those who overthrew him.

För den som vill läsa mer om hur de kliniska effekterna av ett fosforanfall manifesterar sig rekommenderar jag denna länk.

Tack till Camilla Ingman-Fulton för tipset

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppdatering

Tidningen Flamman har också skrivit om användandet av vit fosfor i Irak. Läs artikeln här!

Sarkozy sätter Frankrike i brand

Händelserna i Paris-förorten Clichy-sous-Bois, där de två ungdomarna Bouna Traore och Zyed Benna dog i samband med franska kravallpolisens framfart, är det fruktansvärda beviset för den franska regeringens rasistiska och nyliberala politik. Nicolas Sarkozy har under de senaste dagarna tagit varje givet tillfälle i akt för att hetsa mot Frankrikes svarta och nordafrikaner. Genom att förklara "skoningslöst krig" mot "slöddret", som Sarkozy kallat invånarna i storstädernas allt mer utarmade förorter, har han gett uttryck för samma politik som den högerextreme Le Pen och hans rasistiska parti Front National. Front National, med en ledare som personligen torterat algerier under 50-talets ockupation, ställde krav på mer repressiva metoder i landets förorter. I och med polisens rasistiska agerande de senaste veckorna har den franska regeringen tillmötesgått kraven. Med nedskärningar i välfärden, begränsad invandring och allt hårdare tag mot de sociala problemen gör Sarkozy och Le Pen gemensam sak i att hålla de socialt utslagna på mattan.

Läs hela>>

My Nuclear Iran - Part Deux

Ikväll visar SVT:s Dokument Utifrån en dokumentär om Irans kärnenergiprogram. Dokumentären med titeln "Vad gör Iran med sitt uran?" försöker kasta ljus på turerna kring Irans ambitioner att starta en civilt kärnenergiprogram.

Intressant är vinklingen på programmet. Rösten berättar om den hårda kontrollen kring Natanz och Esfahan, orter där man förlagt anläggningar. Journalisterna blev hårt bevakade, filmtagning var förbjuden osv. Påminnde mig om kontrollen kring USA:s ambassad i Sarajevo. Man fick knappt fisa på området innan man blev iväg körd.

Frågan är förstås inte så kontroversiell som dokumentären målar upp. Under nästan 20 års sanktioner har Iran försökt att ta till vara den rätt som länder som Sverige nyttjat; nämligen att utveckla ettcivilt kärnenergiprogram. Detta har av förståliga skäl inte gått via traditionella handelsförbindelser (företag i väst tenderat att agera mellanhand även på den svarta marknaden). Jag har tidigare skrivit om Rajmah Hussein, ordföranden för Non-Aligned Movement (NAM), som också påpekat Irans rätt att utveckla sitt kärnenergiprogram.

Kärnan i frågan ligger i att dragkampen mellan Iran å ena sidan och EU/USA på andra sidan handlar mer om den geopolitiska situationen än kärnvapen Tehrans händer. Det två avgörande faktorerna som destabiliserat Mellanöstern är ändå varken Iran eller den nye presidenten Ahmadinejad utan snarare en amerikanska aggressionspolitik vars verkningar sprider sig utanför Iraks gränser. Senaste exemplet är hotellsprängningen i Aman. Den andra faktorn som provocerar regeringen i Tehran är förstås den israeliska statens kärnvapenspetsar som omvärlden "glömt" bort WMD-debatten.

För det första försvårar de ovannämnda faktorerna en demokratisering av Mellanöstern genom att ge diktaturer anledning att agera hårdare mot den inhemsk oppositionen samtidigt som befolkningen tenderar generellt att hellre ställer sig på sin egen förtryckares sida än hylla en ockupationsmakt som i bästa fall är lika hänsynslös.

För det andra är den amerikanska ockupationen och Israels terrorpolitik gentemot Palestina hinder i en dialog i ömtåliga frågor som tex Irans energiprogram. Dialogen tenderar att likna ett skyttegravs krig med en part som har övertag (EU/USA) och den andra sidan (IRI) som spelar ut den starka sidan genom att luta sig mot andra viktiga parter som är utestängda ur förhandlingarna (Kina/Ryssland).

Läget är helt enklet upplagt för fulspel från båda sidor.

Nationell identitet är ett minfält för liberaler

Ur SVT/Opinion.

Debatten om nationell identitet kan karaktäriseras som ett minfält för liberala debattörer. Politisk korrekthet varvas med kosmopolitiska hyllningar till nationalstatens död i förmån för det globala kapitalets tidsålder (som Marx förutspådde redan i mitten av 1800-talet) eller nationalistisk romantik med en innehållslös folkhemsretorik.

Läse mer på www.svt.se/opinion