Jag hinner inte blogga. Det är baksidan med att ha en blogg. Det kräver att man har tid att blogga. Och just tid är något som saknas just nu. Framtidskommissionen, distriktsstyrelsen, möten med arbetsutskottet, kampanjarbete, redaktionsarbete ska skötas vid sidan av min föräldraledighet. Det är en ekvation som egentligen inte borde gå ihop men jag tycker om att jaga deadlines.
Meanwhile, pågår en hel del utanför min bubbla.
Wikileaks avslöjanden skakar USA:s utrikesdepartement. Läckorna har också skapat debatt i länder som är allierade med USA i ett antal krigsäventyr. Tyvärr, inräknas Sverige i denna skara allierade stater. Återigen tydliggörs det faktum att Sverige under ett antal år har flyttat sig allt närmare militäralliansen NATO. Integrerade vapensystem, omfattande vapenhandel och omläggning av den svenska försvarspolitiken är tre områden som är starkt påverkade av denna utveckling. Någon tyckare sade att Wikileaks avslöjanden inte har något större nyhetsvärde. När det gäller Sverige intima relation med världens enda stormakt, kan jag bara hålla med.
Idag tänkte jag på hur det har gått med andra regimer och regeringar som på hemmaplan haft regelbundna kontakter med USA-ambassader. Iran ligger ju nära till hands. Den 4 november, 1979, sex dagar innan jag föddes, ockuperades USA:s ambassad i Teheran. Förevändningen eller motivet bakom ockupationen som följdes av ett 444 dagar långt gisslandrama, var det faktum att USA:s ambassad under lång tid fungerat som nav för ett omfattande och inflytelserik spionnätverk med direkta kopplingar till Shah-regimen.
Att USA:s ambassader i Stockholm och Oslo bedrivit spaning på svenska och norska medborgare är numera känt. Och svenska regeringsrepresentanter verkar ha varit väldigt måna om att boka in artighetsvisiter på ambassaden i Stockholm. Debatten som förs nu är därför bra.
Igår kom äntligen Diskrimineringsombudsmannens utlåtande om det uppmärksammade fallet med studenten som utestängdes från undervisning för att hon bar heltäckande slöja. Debatten är obehaglig och mycket skulle kunna sägas. Jag kan dock konstatera att Folkpartiet återigen tar sig an rollen som det parti som på bästa möjliga sätt låter debatten om invandring/niqab/islamism med mera, med mera, dominera svensk debatt. Sverigedemokraterna ligger i lä när Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni presenterar sin utspel. Vad är den bakomliggande orsaken bakom dessa utspel?
1. Det är medvind. Att stigmatisera muslimer och andra minoriteter i majoritetssamhällets periferi kan jämföras med att springa i medvind. Det är enkelt och det går snabbt att få utdelning, åtminstone i medieutrymme. Det är allmäneuropeisk trend.
2. Folkpartiet har problem. Folkpartiet lever med en rad problem. Utöver den sortens kravliberalism som dominerar partiet, saknar partiet några realistiska krav på de problem som vårt samhälle står inför. I likhet med andra små partiet i Alliansen har Folkpartiet svårt att växa i Moderaternas skugga. Därför tar partiledningen det säkra före det osäkra. Strategin för att överleva Allianssamarbetet efter valet 2014 är att slå på olika svaga grupper; muslimska kvinnor, arbetarklassens barn etc.
3. Debatten missriktar uppmärksamhet. Debatten om invandring/niqab/islamism drar bort uppmärksamhet från en rad centrala frågeställningar. Hur går det med ekonomin egentligen? Och (ungdoms)arbetslösheten? Bostadslösheten? De rekordhöga utgifterna för försörjningsstöd? Ja, dessa frågor diskuteras inte. Det är ett stort problem.
Andra som bloggat: Craig Murray, Politik och poesi, Pierre Gilly, Badlands Hyena, Utredarna
I medierna: AB1, AB2, Expressen, Flamman, Fokus, GP, SvD, Sydsvenskan, SVT
torsdag 2 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar