Om Ship to Gaza

Det finns åtskilligt att skriva om Israels folkrättsvidriga stormning av hjälpkonvojen Ship to Gaza som ville bryta blockaden mot 1,5 miljoner palestinier fångna i Gaza.

Händelsen speglar mycket mer än Israels brutalitet gentemot palestinier, fredsarbetare och Palestinavänner. Stormningen visar på maktförhållandena i regionen, där Israel under lång tid haft Carte blanche vilket kommit i uttryck i Libanon 2006, Gaza 2008/2009 och nu häromdagen vid angreppen mot fredsbåtarna i Ship to Gaza. Men händelsen kastar också ljus på var skiljelinjerna går här hemma.

Idag vet vi vilka som i värsta fall försvarar och bortförklarar Israels agerande och i bästa fall fördunklar resonemangen genom att blanda in faktorer som står utanför den pågående krisen i Gaza och de övriga palestinska områdena. Jag pratar till exempel om diskussionen om Turkiets agerande. Turkisk chauvinism och förtryck mot kurder tas som intäkt för att misskreditera de turkiska aktivister som befunnit sig på båtarna och statens Turkiets strävan att försvara sina medborgare utomlands. Sådana resonemang är lika med att inte vilja diskutera Israels agerande.

Stormningen av Ship to Gaza och dödandet av över 10 fredsaktivister visar också vilka som är beredda att ta på sig det ansvar som våra makthavare så länge försummat. Jag pratar om ansvaret att stå upp för värdighet och mänsklighet. Medan omvärlden, Sverige inräknat, stått vid sidan om och betraktat hur 1,5 miljoner människor hållits strax ovanför svältgränsen, berövats all framtidstro och förvägrats reella möjligheter att genom politisk dialog föra fram sin talan, har en internationell solidaritetsrörelse tagit på sig ansvaret att bryta med tystnaden. Båtarna tillhörande bland annat Ship to Gaza var ett eko av allas våra röster. Vi var inte där, den morgonen i östra Medelhavet, men båtarna på väg till Gaza bar med sig vår solidaritet.

De senaste dagarna har varit mycket känslofyllda. Jag har velat skriva, dels för att berätta det som Israel censurerade under de första 24 timmarna efter attacken, men jag har också velat skriva för att jag egentligen vill skrika ut min vrede mot det som har hänt men också delge min stolthet över de aktivister som vågat sina liv och delge min sorg över dom som förlorade sina liv för att rädda andras.

Jag får försöka återkomma när det har lugnat ner sig inombords.

Under tiden kan in följa min Twitter-kanal, antingen här till höger på bloggen eller här.

Andra som bloggat: Ida Gabrielsson, Hans Linde,Ulf Bjereld, Svensson, Politikerbloggen, Peter Andersson, Storstad, Qaza P&F, Broberg, Kristen Vänster, Fredrich Legnemark, Anna Wester, Wiklund, Jonas Sjöstedt, Fagerlund, Wrangborg, VSF, Sandberg
I medierna: Ex, SS, DN, AB, SVT, Frihet