Vänsterpartiets 38:e kongress närmar sig. Vi samlas i Gävle för att diskuterat en valplattform, allmänna motioner, och ett internationellt uttalande med fokus på den allt svårare situationen i Afghanistan. Vänsterpartiet är enda partiet i Sveriges riksdag som kräver ett omedelbart svenskt trupptillbakadragande. Uttalandet och andra handlingar hittas här.
Vad blir de stora frågorna då?
Det rödgröna samarbetet
Många tänker säkert att det rödgröna samarbetet kommer att diskuteras och kanske kritiseras. Det finns förvisso mycket att säga om det trepartisamarbete som drogs igång för över ett år sedan men jag tror inte att kongressen kommer lyfta frågan. Fokus blir istället på Vänsterpartiets profilfrågor på medellång sikt. Personligen är jag försiktigt nöjd med de överenskommelser som hittills presenterats. Ingen ska tro att Vänsterpartiet har fått med all sin politik i dessa överenskommelser, men det finns en stark känsla av att den politik som presenterats är en brytpunkt med den högerpolitik som sjösatts av den borgerliga alliansen.
Jag vill till och med säga att de reformer som en rödgrön regering lovat att förverkliga är i kontrast med socialdemokratiska regeringars politik under de senaste 15-20 åren. Det märks tydligt i den utrikespolitiska överenskommelsen, men också i andra områden som t.ex. bostads- och infrastrukturpolitiken. Den ekonomiska politiken var det område som förhand bedömdes splittra det rödgröna samarbetet. Visst behövs mer expansiva satsningar på kommunerna. Vi har råd med mycket mer expansiva satsningar och vi vet att det behövs när vi ser oss omkring. Det krävs en progressiv skattepolitik men kanske främst mer skattepolitik.
Samtidigt är det en pedagogisk utmaning att förorda högre skatter efter en regering som på rekordfart sänkt dom. Den borgerliga strategin har på ett centralt område gått i lås. Det är svårare att höja skatter än att sänka dom och detta kan försvårar det reformarbete som de rödgröna kallar för en ny färdriktning för Sverige. Men opinionen är tydlig. Välfärd får kosta skattepengar om det leder till ökad kvalitet och tillgänglighet. Jag spår att nästa rödgröna budget 2012 kommer att vara mera expansiv på skatteområdet.
Arbetstidsförkortning
I lördags ropade jag "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag". Jag var inte ensam heller och det var skönt. Jag vill ha en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag. Ingen tvekan. Men jag vill inte att kravet ska skrivas in valplattformen och jag vill inte heller att Vänsterpartiet ska driva frågan under den kommande mandatperioden. Vi står helt enkelt inför andra strider på svensk arbetsmarknad. Avtalsrörelsen har visat på en arbetsgivaroffensiv i krisens spår. Sänkta löner, varsel, högre arbetslöshet. Då måste Vänsterpartiet först agera för att stärka fackföreningsrörelsen, införa rätten till heltid, individualisera föräldraförsäkringen och införa barnomsorg på obekväma arbetstider. Det handlar också om att höja lägstalönerna. Dessa akuta problem måste åtgärdas innan vi kan ta nästa steg. En stark arbetarrörelsen måste bli verklighet innan arbetstidsförkortning kan hamna på agendan. Det innebär förstås inte att vi som vill se arbetstidsförkortning bli verklighet ska ta ett steg tillbaka. Vårt arbete ska fortsätta. Vi ska fortsätta bygga opinion. Ett bra exempel på bra opinionsarbete inom arbetarrörelsen är Tvärdrags senaste nummer som tar sin utgångspunkt i en kritik av tillväxideologin. I det sammanhanget är kravet på arbetstidsförkortning central.
Integritet och/eller klimat
En annan diskussion, också den kopplad till valplattformen är huruvida klimatfrågan ska bli Vänsterpartiets valfråga vid sidan om eller till och med istället för personliga integriteten. Där vill jag ansluta mig till partistyrelsens svar som vill behålla ett fokus på integritetsfrågorna. Först och främst måste vi resonera kring vad vi vinner på att lyfta miljöfrågorna. Det är alltså ett taktiskt övervägande och inte en fråga om vår faktiska klimatpolitik. Med tanke på Miljöpartiets ställning rörande klimatfrågorna och det politiska vakuum som jag urskönjar på integritetsområdet så tror jag att vi når ut bättre med det senare. Och trots Vänsterpartiets många beröringspunkter med miljörörelsen så finns en minst lika stolt historia av kamp för den personliga integriteten, allt från kampen på arbetsplatser till frågor som aktualiserades i och med digitaliseringen av informationsflödet. Ett tredje argument är kampen om förstagångsväljarna.
Det lär kommer fler kommentarer om händelserna på kongressen. Håll utkik och besök under tiden den snygga kongressidan.
Andra som bloggat: Emil Broberg, Jonas Sjöstedt, Politik och Poesi
I medierna: SS1, SS2, SVT1, SVT2, DI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar