Kongressen levererade lösningar till krisen

Lars Ohly invigningstalar

Det har gått 3 dagar sedan jag kom hem från Vänsterpartiets 38:e kongress. Kongressen hölls i Gävle, staden som med sin industritradition representerar vad Sverige en gång har varit men också vad Sverige har omvandlats till med de nya högteknologiska företag som nu finns i staden. Kongressen invigdes just med Lars Ohlys avstamp i historien. Historien av människorna och reformerna som skapade det som idag kännetecknar välfärdsstaten Sverige. Reformer som omvandlade Sverige till världens mest jämställda land, trots att allt är relativt och att mycket arbete återstår, i synnerhet när feminismen är under angrepp. Ohlys historiska resa handlade också om reformerna som omvandlade Sverige från ett fattigt samhälle till en modern industrination, med en stark arbetarrörelse och allt vad det innebär. Samtidigt har två omfattande, smärtsamma kriser utnyttjats väl av högern för att sakta montera ner välfärdsbygget Sverige.

Just dessa två tankar, välfärdsstatens uppgång och närstående fall om inte vi sätter stopp för utvecklingen, utgjorde det ramverk som kongress var uppspänt på. Idén går igenom den valplattform som antogs av kongressen. Välfärdssverige ska försvaras och byggas upp och ut. Med andra ord, Vänsterpartiet står inte för en återställare efter en 4 år lång baksmälla utan för en ny riktning och en ny politik.

Till skillnad mot till exempel Miljöpartiet som gjort avkall på en rad kärnfrågor för bereda sig för regeringsmakten, visade kongressen att Vänsterpartiet är ett parti som vågar tänka strategi. Vår grundläggande systemkritik ligger fast, samtidigt som vi vet vilka frågor som är strategiskt viktiga att lyfta upp idag i ett krisdrabbat Sverige.

Strukturella problem kräver strukturella lösningar

'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen'
Striden står om den svenska modellen som högern försöker skjuta i sank. Vårt svar är 'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen'. Det är inte enbart en ramsa att upprepa under en valrörelse utan en tanke om en gemensamt ägd och finansierad välfärdssektor som vägrar rätta sig efter marknadens logik. En logik som förvandlar allt till en vara. Utbildning och sjukvård, psykiatri och ungdomsmottagningar, äpplen och päron. 'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen' tar ett strukturellt grepp om privatiseringarna av det gemensamma. För att garantera människors tillgång och frihet att välja välfärdstjänster måste marknadsintresset avstyras. Marknaden monopoliserar, smalnar av utbudet och viktigast av allt utestänger dom som är i behov av välfärdstjänster.

Rätten till Heltid, föräldraförsäkringen, 6 timmars arbetsdag och barnomsorg
Krisen har flyttat fram arbetsgivarnas positioner. Det höjs krav på lönesänkningar, massarbetslösheten är redan ett faktum. Det som är kvar på arbetsplatserna sliter allt mer i takt med att behoven i skolan och i vården ökar. Här finns saker att göra. Rätten till fasta heltidsjobb är ett centralt feministiska krav då det ofrivilliga deltidsarbetet dominerar de arbetsplatser som traditionellt ses som kvinnliga arbetsplatser. Detsamma gäller utbyggnaden av barnomsorgen så att kvälls-, natt- och helgarbetande också får möjlighet att arbeta heltid. Föräldraförsäkringen måste individualiseras i likhet med andra försäkringssystem samtidigt som männen via lagstiftning tvingas ta hand om sina barn. Alltför länge har kvinnor subventionerat männens löneförsprång med begränsade karriärsmöjlighet, låga löner och pensioner. Efter en lång debatt skrevs kravet om sex timmars arbetsdag in i valplattformen. Kravet har flera poänger. Sex timmars arbetsdag frigör förstås tid till annat. Det kan vara fritidssysslor, familjen eller ett djupare engagemang i föreningslivet. Det är bra, inte bara för individen. Vårt samhälle mår bra av individer som hittar gemensamma intressen och utgångspunkter som leder till kollektiv handling. Samtidigt står det klart att arbetstidsförkortning inte handlar om att dela på ett fast antal jobb. Reformen måste gå hand i hand med en expansiv ekonomisk politik med målet att skapa fler jobb inom de samhällssektorer där behoven är störst.

En brytpunkt
Kongressen i Gävle var ett kännetecken för den brytpunkt som jag skrev om i föregående inlägg. Förutom det strukturella greppet om arbetslivet och välfärdens finansiering, visade kongressen att Vänsterpartiet är ett modernt parti som vågar ta ställning för individens friheter gentemot en stat som har målet att tränga sig allt djupare in i det privata. Den personliga integriteten blev en valfråga. Idag är debatten om integritetsinskränkningarna platt. Ibland framställs det hela som en fråga för en ung uppkopplad generation men övervakningssamhället griper in i våra liv på ett mycket mer komplext sätt. Det handlar om övervakning på arbetsplaster, rätten till kultur i en mycket bred bemärkelse, rätten att röra sig fritt över gränserna men också om grundläggande mänskliga rättigheter. Se på Guatanamobasen, det mest avskyvärda uttrycket för ett framväxande övervakningssamhälle på global nivå.

Klimatet blev en fjärde valfråga vid sidan om välfärden, jämställdhet och integritet. Klimatskredet vi bevittnar visar på det rådande ekonomiska systemets ohållbarhet. Därmed måste klimatpolitiken gå hand i hand med ett rättviseperspektiv som inbegriper klass- och könsskillnader. En klimatpolitik utan dessa ingredienser kommer inte att kunna utmana de krafter som enbart eftersträvar tillväxt och ökade vinster genom en exploatering av det enda som är ändligt, nämligen vårt jordklot och dess resurser.

Nu börjar en valrörelse. Och kongressen i Gävle har bidragit till att tvinga in ideologin in i den svenska valdebatten. Det är bra.

Andra som bloggat: Kongressidan, Emil Broberg, Stockholmsvänstern, Vänsterteknik, Ung Vänster, Jens Holm, Politik och poesi, Peter Andersson, Jöran Fagerlund, Lindahl, GP, VSF,
I medierna: TV4, FB, AB, NSD, DD, SS1, SS2, Expressen, Brockman, Sjöstedt,