GP: Storan för de allra finaste

Jag ser att Mark Isitt skriver om vårt krav av göra om Storan till ett centralt Ungdomens hus. Tänk vad mycket bitterhet 2700 tecken inklusive blanksteg kan rymma. Helt fascinerande faktiskt.

Ung vänster vill förvandla Stora teatern till ett Ungdomens hus. Kan någon tala om för mig vad som är ungdomligt med Storan? Alla hus har en personlighet. Landshövdinge­husen är gemytliga som Albert och Herbert, Nya Ullevi är spänstig som en Fosbury-flopp, Härlanda kyrka asketisk som en munk, Norra älvstranden inställsam som en mäklare. Storan, å sin sida, är en primadonna. Ljuv och sval och uppburen där hon vilar på en divan av grönska.

Isitts kritik verkar vara följande,

Ung vänsters märkliga utspel illustrerar just hur problematisk Storans existens uppfattas i kommunen; om inte den bredaste underhållning funkar, vad ska man då ta sig till?

Isitts fråga är rätt ställd. Ja, va fan ska vi med Storan till om inte verksamheten där är tillgänglig för alla?

Vårt krav är att nästa styrande majoritet ska infria ett gammalt löfte till Göteborgs ungdomar. Ungdomens hus kan inte jämföras med Sveriges tredje Debaser, ett allmänt kulturhus eller något annat. Poängen med vår vision om ett centralt allaktivitetshus är att makten och inflytande över verksamheten ska ligga hos alla ungdomar som får möjligheten att hänga i huset istället för att trängas i Femmanhuset.

En krogmiljö som Debaser kommer, antar jag, innebära alkoholservering. Det uteseluter, per se, alla ungdomar under 18 år (eller till och med ungdomar under 22-24 år).

Ett kulturhus som det också ryktas om duger inte heller. Ungdomens hus ska inte bara syssla med de som de styrande anser vara kultur, med andra ord dans, teater etc.

Vår vision är ett Ungdomens hus som används som replokal och musikscen men också som ett ställe där unga kan hänga och spela Counterstrike och andra TV-spel. Ett centralt Ungdomens hus ska vara en plats som förenar ungdomar från olika stadsdelar utifrån deras gemensamma kulturella och sociala intressen. Och med intressen menas inte enbart hobbys utan intressen som kommer till ytan när människor inser att de är politiska subjekt med makten att förändra sin tillvaro och omgivning.

I medierna: GP

Kongressen levererade lösningar till krisen

Lars Ohly invigningstalar

Det har gått 3 dagar sedan jag kom hem från Vänsterpartiets 38:e kongress. Kongressen hölls i Gävle, staden som med sin industritradition representerar vad Sverige en gång har varit men också vad Sverige har omvandlats till med de nya högteknologiska företag som nu finns i staden. Kongressen invigdes just med Lars Ohlys avstamp i historien. Historien av människorna och reformerna som skapade det som idag kännetecknar välfärdsstaten Sverige. Reformer som omvandlade Sverige till världens mest jämställda land, trots att allt är relativt och att mycket arbete återstår, i synnerhet när feminismen är under angrepp. Ohlys historiska resa handlade också om reformerna som omvandlade Sverige från ett fattigt samhälle till en modern industrination, med en stark arbetarrörelse och allt vad det innebär. Samtidigt har två omfattande, smärtsamma kriser utnyttjats väl av högern för att sakta montera ner välfärdsbygget Sverige.

Just dessa två tankar, välfärdsstatens uppgång och närstående fall om inte vi sätter stopp för utvecklingen, utgjorde det ramverk som kongress var uppspänt på. Idén går igenom den valplattform som antogs av kongressen. Välfärdssverige ska försvaras och byggas upp och ut. Med andra ord, Vänsterpartiet står inte för en återställare efter en 4 år lång baksmälla utan för en ny riktning och en ny politik.

Till skillnad mot till exempel Miljöpartiet som gjort avkall på en rad kärnfrågor för bereda sig för regeringsmakten, visade kongressen att Vänsterpartiet är ett parti som vågar tänka strategi. Vår grundläggande systemkritik ligger fast, samtidigt som vi vet vilka frågor som är strategiskt viktiga att lyfta upp idag i ett krisdrabbat Sverige.

Strukturella problem kräver strukturella lösningar

'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen'
Striden står om den svenska modellen som högern försöker skjuta i sank. Vårt svar är 'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen'. Det är inte enbart en ramsa att upprepa under en valrörelse utan en tanke om en gemensamt ägd och finansierad välfärdssektor som vägrar rätta sig efter marknadens logik. En logik som förvandlar allt till en vara. Utbildning och sjukvård, psykiatri och ungdomsmottagningar, äpplen och päron. 'Världens bästa välfärd - utan vinstintressen' tar ett strukturellt grepp om privatiseringarna av det gemensamma. För att garantera människors tillgång och frihet att välja välfärdstjänster måste marknadsintresset avstyras. Marknaden monopoliserar, smalnar av utbudet och viktigast av allt utestänger dom som är i behov av välfärdstjänster.

Rätten till Heltid, föräldraförsäkringen, 6 timmars arbetsdag och barnomsorg
Krisen har flyttat fram arbetsgivarnas positioner. Det höjs krav på lönesänkningar, massarbetslösheten är redan ett faktum. Det som är kvar på arbetsplatserna sliter allt mer i takt med att behoven i skolan och i vården ökar. Här finns saker att göra. Rätten till fasta heltidsjobb är ett centralt feministiska krav då det ofrivilliga deltidsarbetet dominerar de arbetsplatser som traditionellt ses som kvinnliga arbetsplatser. Detsamma gäller utbyggnaden av barnomsorgen så att kvälls-, natt- och helgarbetande också får möjlighet att arbeta heltid. Föräldraförsäkringen måste individualiseras i likhet med andra försäkringssystem samtidigt som männen via lagstiftning tvingas ta hand om sina barn. Alltför länge har kvinnor subventionerat männens löneförsprång med begränsade karriärsmöjlighet, låga löner och pensioner. Efter en lång debatt skrevs kravet om sex timmars arbetsdag in i valplattformen. Kravet har flera poänger. Sex timmars arbetsdag frigör förstås tid till annat. Det kan vara fritidssysslor, familjen eller ett djupare engagemang i föreningslivet. Det är bra, inte bara för individen. Vårt samhälle mår bra av individer som hittar gemensamma intressen och utgångspunkter som leder till kollektiv handling. Samtidigt står det klart att arbetstidsförkortning inte handlar om att dela på ett fast antal jobb. Reformen måste gå hand i hand med en expansiv ekonomisk politik med målet att skapa fler jobb inom de samhällssektorer där behoven är störst.

En brytpunkt
Kongressen i Gävle var ett kännetecken för den brytpunkt som jag skrev om i föregående inlägg. Förutom det strukturella greppet om arbetslivet och välfärdens finansiering, visade kongressen att Vänsterpartiet är ett modernt parti som vågar ta ställning för individens friheter gentemot en stat som har målet att tränga sig allt djupare in i det privata. Den personliga integriteten blev en valfråga. Idag är debatten om integritetsinskränkningarna platt. Ibland framställs det hela som en fråga för en ung uppkopplad generation men övervakningssamhället griper in i våra liv på ett mycket mer komplext sätt. Det handlar om övervakning på arbetsplaster, rätten till kultur i en mycket bred bemärkelse, rätten att röra sig fritt över gränserna men också om grundläggande mänskliga rättigheter. Se på Guatanamobasen, det mest avskyvärda uttrycket för ett framväxande övervakningssamhälle på global nivå.

Klimatet blev en fjärde valfråga vid sidan om välfärden, jämställdhet och integritet. Klimatskredet vi bevittnar visar på det rådande ekonomiska systemets ohållbarhet. Därmed måste klimatpolitiken gå hand i hand med ett rättviseperspektiv som inbegriper klass- och könsskillnader. En klimatpolitik utan dessa ingredienser kommer inte att kunna utmana de krafter som enbart eftersträvar tillväxt och ökade vinster genom en exploatering av det enda som är ändligt, nämligen vårt jordklot och dess resurser.

Nu börjar en valrörelse. Och kongressen i Gävle har bidragit till att tvinga in ideologin in i den svenska valdebatten. Det är bra.

Andra som bloggat: Kongressidan, Emil Broberg, Stockholmsvänstern, Vänsterteknik, Ung Vänster, Jens Holm, Politik och poesi, Peter Andersson, Jöran Fagerlund, Lindahl, GP, VSF,
I medierna: TV4, FB, AB, NSD, DD, SS1, SS2, Expressen, Brockman, Sjöstedt,

Kongressen närmar sig!

Vänsterpartiets 38:e kongress närmar sig. Vi samlas i Gävle för att diskuterat en valplattform, allmänna motioner, och ett internationellt uttalande med fokus på den allt svårare situationen i Afghanistan. Vänsterpartiet är enda partiet i Sveriges riksdag som kräver ett omedelbart svenskt trupptillbakadragande. Uttalandet och andra handlingar hittas här.

Vad blir de stora frågorna då?

Det rödgröna samarbetet
Många tänker säkert att det rödgröna samarbetet kommer att diskuteras och kanske kritiseras. Det finns förvisso mycket att säga om det trepartisamarbete som drogs igång för över ett år sedan men jag tror inte att kongressen kommer lyfta frågan. Fokus blir istället på Vänsterpartiets profilfrågor på medellång sikt. Personligen är jag försiktigt nöjd med de överenskommelser som hittills presenterats. Ingen ska tro att Vänsterpartiet har fått med all sin politik i dessa överenskommelser, men det finns en stark känsla av att den politik som presenterats är en brytpunkt med den högerpolitik som sjösatts av den borgerliga alliansen.

Jag vill till och med säga att de reformer som en rödgrön regering lovat att förverkliga är i kontrast med socialdemokratiska regeringars politik under de senaste 15-20 åren. Det märks tydligt i den utrikespolitiska överenskommelsen, men också i andra områden som t.ex. bostads- och infrastrukturpolitiken. Den ekonomiska politiken var det område som förhand bedömdes splittra det rödgröna samarbetet. Visst behövs mer expansiva satsningar på kommunerna. Vi har råd med mycket mer expansiva satsningar och vi vet att det behövs när vi ser oss omkring. Det krävs en progressiv skattepolitik men kanske främst mer skattepolitik.

Samtidigt är det en pedagogisk utmaning att förorda högre skatter efter en regering som på rekordfart sänkt dom. Den borgerliga strategin har på ett centralt område gått i lås. Det är svårare att höja skatter än att sänka dom och detta kan försvårar det reformarbete som de rödgröna kallar för en ny färdriktning för Sverige. Men opinionen är tydlig. Välfärd får kosta skattepengar om det leder till ökad kvalitet och tillgänglighet. Jag spår att nästa rödgröna budget 2012 kommer att vara mera expansiv på skatteområdet.

Arbetstidsförkortning
I lördags ropade jag "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag". Jag var inte ensam heller och det var skönt. Jag vill ha en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag. Ingen tvekan. Men jag vill inte att kravet ska skrivas in valplattformen och jag vill inte heller att Vänsterpartiet ska driva frågan under den kommande mandatperioden. Vi står helt enkelt inför andra strider på svensk arbetsmarknad. Avtalsrörelsen har visat på en arbetsgivaroffensiv i krisens spår. Sänkta löner, varsel, högre arbetslöshet. Då måste Vänsterpartiet först agera för att stärka fackföreningsrörelsen, införa rätten till heltid, individualisera föräldraförsäkringen och införa barnomsorg på obekväma arbetstider. Det handlar också om att höja lägstalönerna. Dessa akuta problem måste åtgärdas innan vi kan ta nästa steg. En stark arbetarrörelsen måste bli verklighet innan arbetstidsförkortning kan hamna på agendan. Det innebär förstås inte att vi som vill se arbetstidsförkortning bli verklighet ska ta ett steg tillbaka. Vårt arbete ska fortsätta. Vi ska fortsätta bygga opinion. Ett bra exempel på bra opinionsarbete inom arbetarrörelsen är Tvärdrags senaste nummer som tar sin utgångspunkt i en kritik av tillväxideologin. I det sammanhanget är kravet på arbetstidsförkortning central.

Integritet och/eller klimat
En annan diskussion, också den kopplad till valplattformen är huruvida klimatfrågan ska bli Vänsterpartiets valfråga vid sidan om eller till och med istället för personliga integriteten. Där vill jag ansluta mig till partistyrelsens svar som vill behålla ett fokus på integritetsfrågorna. Först och främst måste vi resonera kring vad vi vinner på att lyfta miljöfrågorna. Det är alltså ett taktiskt övervägande och inte en fråga om vår faktiska klimatpolitik. Med tanke på Miljöpartiets ställning rörande klimatfrågorna och det politiska vakuum som jag urskönjar på integritetsområdet så tror jag att vi når ut bättre med det senare. Och trots Vänsterpartiets många beröringspunkter med miljörörelsen så finns en minst lika stolt historia av kamp för den personliga integriteten, allt från kampen på arbetsplatser till frågor som aktualiserades i och med digitaliseringen av informationsflödet. Ett tredje argument är kampen om förstagångsväljarna.

Det lär kommer fler kommentarer om händelserna på kongressen. Håll utkik och besök under tiden den snygga kongressidan.

Andra som bloggat: Emil Broberg, Jonas Sjöstedt, Politik och Poesi
I medierna: SS1, SS2, SVT1, SVT2, DI