Burkan maskerar allvarliga konflikter

Återigen har debatten om burka väckts till liv. Debatten återkommer titt som tätt och till synes utan att följa några särskilda mönster. Men det finns tydliga kopplingar mellan tidpunkten för debatten och etablissemangets försök att flytta fokus från allvarliga underliggande konflikter i samhället.

I onsdagens Studio Ett fick Fredrik Reinfeldt frågan om hur han ställer sig till det franska förbudet mot burka. Han levererade ett svepande och främst otydligt svar.

- Jag tar gärna en samhällsdebatt där jag tror på det öppna samhället och där jag inte vill se att vi utvecklar en idé om att kvinnor bara till del ska få visa upp sig.

Till frågan om vart han ville se debatten ta vägen svara han,

-Att vi helt enkelt trycker tillbaks ropen och förhoppningar om att vi ska få fler kvinnor som ska gå i burka, till exempel.

Reinfeldt kunde förstås svarat annorlunda. Han kunde ha varit tydlig med sin egen ståndpunkt, som borde vara ett benhårt försvar av den grundlagsskyddade religionsfriheten för att sedan förklara att vi istället borde diskutera relevanta problem i dagens Sverige. Typ ungdomsarbetslösheten eller varför inte ändringarna i sjukförsäkringen. Istället bidrog även Sveriges statsminister till att måla upp en hotbild som inte har någon verklighetsförankring.



Det finns nämligen inga högljudda, och det är bra, rop som vill att "vi ska få fler kvinnor som ska gå i burka". Det finns förstås människor i Sverige som är av åsikten att kvinnor ska bära burka eller att en kurdisk tjej inte ska umgås med en svensk kille precis som det finns dem som tycker att det är helt OK att tvinga en 4-åring att bära stringtrosor köpta på H&M. Men de attityder som idag förespråkar burka är inte särskilt dominerande, till skillnad från de kommersiella intressen som förespråkar stringtrosor på 4-åringar. Burkaförespråkarnas rop hörs inte. Så Reinfeldt hade fel. Men var det okunskap eller hade statsministern underliggande motiv?

På många sätt påminner läget i Frankrike, där förbudet mot burka är aktuellt, om de senaste skitåren i Sverige. Landet har i likhet med många andra EU-länder drabbats av ökad arbetslöshet. Den franska bilindustrin står för 10% av arbetstillfällena och nedgången i efterfrågan har slagit hårt mot arbetskraften. En mindre fransk bostadsbubbla har också spruckit och de statliga stimulanspaketen har varit otillräckliga. Frankrike är präglad av allvarliga sociala slitningarna.

Då passar det förstås bra att flytta fokus, från den ökade arbetslösheten och den förda högerpolitiken till det mer främmande och osynliga, nämligen muslimska kvinnors klädvanor. De sociala konflikter som har uppenbara klass- och könsdimensioner kan projiceras på etnicitet och skillnader i religion och kultur. Sådana populistiska drag kräver inte heller empiriska data. Svepande beskrivningar av problemet, burkan och muslimen, kan läggas ut som en tjock våt filt över andra mer relevanta frågeställningar.

Så slutsatsen är att Reinfeldt lär väl från sin franske kollega, Sarkozy, när han bjuder in till debatt om burkans vara eller icke-vara.

Ansvaret för att parera detta vilar tungt på det rödgröna samarbetet. För det första måste oppositionen akta sig för en anpassning till debatten och för det andra måste de rödgröna diskutera framtidens verkliga problem och utmaningar. Ungdomsarbetslösheten till exempel.

Andra som bloggat: Ulf Bjereld, Politik och poesi, Badlands Hyena, Esbati, Linus Fremin, Ramqvist, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige
I medierna: Expressen1, Expressen2, DN, NSD, SVT, SvD, Sydsvenskan, GP