Bil'in, februari 2008. Den israeliska ockupationen. Rasism, avhumanisering och brutalitet.
söndag 24 februari 2008
fredag 22 februari 2008
Debatten...
...kan ses här! Det var ett galet upplägg och man kan säga att vissa på andra sidan framstod som minst sagt fanatiska och osympatiska. Återkommer med kommentarer efter lite sömn.
torsdag 21 februari 2008
Debatt om Kuba
Ikväll kommer jag delta i programmet Debatt på SVT1, kl 22. Ämnet är Kuba. Läs mer här.
onsdag 20 februari 2008
Avgångar
Igår kom nyheten om att Fidel Castro, Kubas president och överbefälhavare, avgår från presidentämbetet. Högertrollen skriker högst förstås. Väntat och tröttsamt.
Det finns ju mycket att säga om Castro, revolutionen som slände ut jänkarna med huvudet före och de framgångar och brister som Kuba präglas av idag. Esbati, Löfqvist, och Jinge har skrivit bra.
Personligen konstaterar jag att livet går vidare, med eller utan Fidel. När jag var liten var skildringar av den kubanska revolutionen och dess frontfigurer favoritläsning. Det var förstås något som ledde till en massa andra saker i form av politiskt aktivitet, ställingstaganden och ett hat mot orättvisor. Inte bara revolutionsromantik med andra ord. Dock är det så att Ches dagbok som han skrev under de sista dagarna i Bolivia är ett verk som jag aldrig kommer att kunna vifta bort. Det är mänskligt, det handlar om kampen mot orättvisor, kampen för personliga ideal och människans fysiska och mentala begränsningar.
I sitt sammanhang är det nödvändigt och viktigt att försvara de sociala framsteg som blev resultatet av den kubanska revolutionen. Ett land som har varit under ett ständigt embargo, som hotades militärt och faktiskt invaderades av en av världens supermakter (och sedan Sovjets kollaps, ständigt hotad av världens enda supermaket) mår förstås inte bra - varken ekonomiskt, politiskt eller socialt. Det förklarar varför Kubas politiska system är, ur ett demokratiskt perspektiv, tvetydig. Starka inslag av lokal demokrati och lokalt engagemang står in motsättning till en enpartistat. Det är samtidigt ofrånkomligt att Kuba är av inte minst symbolisk betydelse för de förtryckta massorna i Sydamerika och runt om världen. Landet har nästan en kultstatus och för människor som lever i botten av klasspyramiden, där det varken finns bröd eller demokrati, är Kuba ett ärligt föredöme - på kuba får du inte demokrati men du får sjukvård och utbildning. Bättre är inget, eller?
På tal om ledare som avgår, så har mitt distrikt Ung Vänster Göteborg och Bohuslän haft årskonferens. Därmed kom tre underbara år som ordförande för ett lika underbart distrikt till ända. I söndags valdes Zandra Skogsfors Valencia till ordförande. Ni kan läsa uttalanden osv här.
ETC har uppmärksammat ett av uttalandena här.
Det finns ju mycket att säga om Castro, revolutionen som slände ut jänkarna med huvudet före och de framgångar och brister som Kuba präglas av idag. Esbati, Löfqvist, och Jinge har skrivit bra.
Personligen konstaterar jag att livet går vidare, med eller utan Fidel. När jag var liten var skildringar av den kubanska revolutionen och dess frontfigurer favoritläsning. Det var förstås något som ledde till en massa andra saker i form av politiskt aktivitet, ställingstaganden och ett hat mot orättvisor. Inte bara revolutionsromantik med andra ord. Dock är det så att Ches dagbok som han skrev under de sista dagarna i Bolivia är ett verk som jag aldrig kommer att kunna vifta bort. Det är mänskligt, det handlar om kampen mot orättvisor, kampen för personliga ideal och människans fysiska och mentala begränsningar.
I sitt sammanhang är det nödvändigt och viktigt att försvara de sociala framsteg som blev resultatet av den kubanska revolutionen. Ett land som har varit under ett ständigt embargo, som hotades militärt och faktiskt invaderades av en av världens supermakter (och sedan Sovjets kollaps, ständigt hotad av världens enda supermaket) mår förstås inte bra - varken ekonomiskt, politiskt eller socialt. Det förklarar varför Kubas politiska system är, ur ett demokratiskt perspektiv, tvetydig. Starka inslag av lokal demokrati och lokalt engagemang står in motsättning till en enpartistat. Det är samtidigt ofrånkomligt att Kuba är av inte minst symbolisk betydelse för de förtryckta massorna i Sydamerika och runt om världen. Landet har nästan en kultstatus och för människor som lever i botten av klasspyramiden, där det varken finns bröd eller demokrati, är Kuba ett ärligt föredöme - på kuba får du inte demokrati men du får sjukvård och utbildning. Bättre är inget, eller?
På tal om ledare som avgår, så har mitt distrikt Ung Vänster Göteborg och Bohuslän haft årskonferens. Därmed kom tre underbara år som ordförande för ett lika underbart distrikt till ända. I söndags valdes Zandra Skogsfors Valencia till ordförande. Ni kan läsa uttalanden osv här.
ETC har uppmärksammat ett av uttalandena här.
torsdag 14 februari 2008
För den som undrar...
...vad jag håller på med hela dagarna så kanske det här kan klargöra en del.
Det är den första medicin-vetenskapliga artikeln som jag är medförfattare till. I och för sig är jag endast andra namn men det är alltid nåt och bättre än ingenting alls. Fler artiklar lär ju dyka upp (eller måste dyka upp) under de 42 månaderna jag har kvar på min forskarutbildning.
Kolla gärna in den (pdf-format) och säg för guds skull till om ni inte hänger med.
Det är den första medicin-vetenskapliga artikeln som jag är medförfattare till. I och för sig är jag endast andra namn men det är alltid nåt och bättre än ingenting alls. Fler artiklar lär ju dyka upp (eller måste dyka upp) under de 42 månaderna jag har kvar på min forskarutbildning.
Kolla gärna in den (pdf-format) och säg för guds skull till om ni inte hänger med.
fredag 8 februari 2008
"Bredvid henne ligger en stor smutsig gris"
Navid Modiris blogg är en ett smultronställe. Bland annat har han i över en månad fördjupat sig i och tyckt till om Ingmar Bergman. Kul läsning. Jag misstänker att Göteborgs Filmfestival har haft en finger med i leken och erbjudit många besökare, däribland Modiri, tillfällen att njuta av Bergman.
Idag skriver Navid om supermodellen och sångerskan Carla Bruni. Ni vet hon som är alldeles nygift med - Nicolas Sarkozy. Helt briljant ur en lyssnares perspektiv.
Ett utdrag,
"Hon är supermodell, sångare och gift med rövhålet Sarkozy, Frankrikes president. Carla Bruni kan inte hjälpa att hon ligger och skaver i mina hörlurar en fredagmorgon medan Göteborgsregnet färgar alla jackor en nyans mörkare, hon kan inte hjälpa att hon är det sista som hörs i min Ipod innan batteriet tar slut. Jag hinner precis gå av bussen när hennes röst slocknar, så jag har 100 meter från busshållplatsen till Tv-huset, 100 meter på mig att förlåta Carla Bruni för att hon varje dag vaknar bredvid ett stor stycke idiot."
Läs hela här och kolla in Modiris blogg regelbundet!
Annat skrivet om Sarkozy:
>> Sarkozy sätter Frankrike i brand
Idag skriver Navid om supermodellen och sångerskan Carla Bruni. Ni vet hon som är alldeles nygift med - Nicolas Sarkozy. Helt briljant ur en lyssnares perspektiv.
Ett utdrag,
"Hon är supermodell, sångare och gift med rövhålet Sarkozy, Frankrikes president. Carla Bruni kan inte hjälpa att hon ligger och skaver i mina hörlurar en fredagmorgon medan Göteborgsregnet färgar alla jackor en nyans mörkare, hon kan inte hjälpa att hon är det sista som hörs i min Ipod innan batteriet tar slut. Jag hinner precis gå av bussen när hennes röst slocknar, så jag har 100 meter från busshållplatsen till Tv-huset, 100 meter på mig att förlåta Carla Bruni för att hon varje dag vaknar bredvid ett stor stycke idiot."
Läs hela här och kolla in Modiris blogg regelbundet!
Annat skrivet om Sarkozy:
>> Sarkozy sätter Frankrike i brand
söndag 3 februari 2008
Lekfull machismo?
Det är vad vissa kallar detta. Själv mår jag illa. Videon är rasistisk och dryper av västerländsk nykolonialism. Avhumaniseringen är smaklös men att ockupanterna står som avsändare ingår i ockupationens logik. Gudmundson tycker dock att det är lekfullt. Det säger mer än Gudmundson än om videoinslaget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)