tisdag 30 maj 2006

Människor är inte papper!

Jag höll ett tal igår med anledningen av att sju sudanesiska asylsökanden hungerstrejkat för att få stanna i Sverige. Situationen i Sudan är allvarlig. Nästan en halv miljon människor har dött i kriget och två miljoner är på flykt. Politiska motståndare förföljs.

Här är talet

Under en vecka har det pågått en hungerstrejk. En hungerstrejk... en sista utväg...ett sista desperat försök från sju utvisningshotade asylsökande som pga av sina politiska åsikter blivit tvungna att lämna sina nära och kära. Ett sista försök till ett nytt liv i en fristad för flyende undan krig, tortyr, förföljelse och dödstraff.

En fristad för flyende. Det är så vi önskar oss verkligheten. Att Sverige skulle erbjuda människor vars liv är i fara, en fristad och ett nytt hem. Verkligheten är som bekant en annan. Tiotusentals människor lever fortfarande gömda i Sverige. De flyr undan polisen och en regering som vägrar ge dem rätten till ett nytt liv. De gömmer sig i kalla källare. De är isolerade. De får inte se solen. Barnen får inte leka med sina vänner.

Sveriges flyktingpolitik har genomgått en dramatisk förändring under de senaste åren. Under 2002 gavs flyktingstatus till drygt en utav hundra som sökt asyl i Sverige. Sverige är ett land som bryter mot FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. FN:s kommitté mot tortyr har fällt den
svenska regringen 22 gånger. 22 gånger har människor utvisats till länder där de gripits och torterats. De två egyptierna som i december 2001, fördes bort av amerikanska agenter var alltså två utav kanske hundra eller tusentals andra. Sanningen får vi aldrig veta.

Vi får heller aldrig veta sanningen bakom migrationsverkets alla utvisningsbeslut. Vi får aldrig veta vad som hände med den utvisade Arash från Iran som sökt asyl pga av att han är bög. Om
Zoelnoon (en av de hungerstrejkande, min anm) och hans vänner utvisas kommer jag och du inte läsa om deras öde i tidningen. Den svenska regeringen har inte heller visat något intresse att följa upp utvisningarna eller att försäkra sig om att människor inte utvisas till länder där de kan torteras eller till och med avrättas. Just därför måste utvisningarna upphöra och vi måste ställa de ansvariga, de skyldiga, mot väggen. Den inhumana, brutala svenska flyktingpolitiken bär spår av en ohelig allians mellan socialdemokrater och moderater. Trots valtider, så är dessa två partier överens om en sak: Människor i behov av skydd undan politisk förföljelse, tortyr och krig ska inte få stanna i Sverige. Under valrörelsen har de inom sig begravt debatten om den svenska
flyktingpolitiken. De vill inte ta debatten för dem vet att de kommer att förlora den. Detta ska vi ändra på. Vi kommer ställa dem till svars. Vi kräver en human asylpolitik!

I Sudan råder det idag ett krig som krävt 300 000 människors liv. Två miljoner människor är på flykt. Sudan är också en av många länder som fortfarande tillämpar dödsstraff. De sudanesiska flyktingar som nu riskerar utvisning riskerar därmed inte bara tortyr. De riskerar att dömas till döden. Trots järnalliansen mellan moderater och sk socialdemokrater har en medveten rörelse runt om i landet tillsammans med bland annat vänsterpartiet lyckats bryta den trgaiska inhumana flyktingpolitiken och fått till stånd en tillfällig asyllag som medfört att fler asylsökanden, i de flesta fall familjer, fått stanna. Detta är bra med vi är inte nöjda! Även efter den nya lagen så avslås hälften av alla ärenden. Idag ger vi vårt stöd till de människor som för migrationsministern Barbro Holmberg inte är annat än papper. Vi bevittnar de mänskliga tragedierna bakom regeringens och moderaternas inhumana flyktingpolitik. Men vi står inte tysta! Vi skickar ett budskap till Göran Persson, Barbro Holmberg och Fredrik Reinfeldt. Vi skickar ett budskap till de fokvalda beslutsfattarna som gömt sig i den här stora vita byggnaden bakom oss (stadshuset i Göteborg, min anm)!

>> Människor är inte papper!
>> Stoppa alla utvisningar!
>> Inför en allmän flyktingamensti!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller helt med dig i sakfrågan gällande flyktingarna.

Det jag är lite undrande inför är varför du vänder dig till Stadshuset i Göteborg i slutet av talet?

Jag jobbar där som politisk sekreterare för Miljöpartiet de Gröna. Vi har jobbat jättemycket med flyktingfrågan på riks och även opinion lokalt, men jag har inte uppfattat det som det är möjligt att ta några beslut lokalt förutom att vi naturligtvis ska ta emot de flyktingar som vill komma till just Göteborg.

Så frågan: Vad som verkligen spelar roll är möjligt att göra i kommunen anser du?

Unknown sa...

Jag vände mig till er i Stadshuset för att 7 människor hungerstrejkade utanför er arbetsplats i en vecka och ni var frånvarande. Det var pinsamt! Det samma gäller vänsterpartiet där jag själv är medlem och som jag vet har gjort och gör ett jättejobb när det gäller flyktingamnesti-kampanjen. Under manifestationen hade ni ett möte. Det var ju synd