Viktigt: ElBaradei och Iran

Mission:Iran skriver ett viktigt inlägg om Iran. ElBaradei sätter hårt mot hårt i frågan om Irans kärnkraftsprogram.

Det som vi har sagt, att Iran inom NPT har rätten att utveckla kärnkraft och att detta måste försvaras mot USA: s bombpolitik, får nu stöd av det FN-organ som utfört otaliga inspektioner i Iran. Vi har ständigt hävdat att diktaturer som den iranska inte kan bombas bort. De begynnande rörelserna i Iran, betående av bla offentlig anställda, kvinnor och studenter har däremot landets politiska framtid i sina händer. Vi måste försvara det iranska folkets rätt till självbetsämmande.

Mission:Iran skriver också

ElBaradei kommer med ett viktigt och nödvändigt ställningstagande - ett avståndstagande från den globala agenda som huggits ner i sten av krafter som idag upprätthåller ockupationer i Irak, Afghanistan och Palestina. Det är viktigt att IAEA visar en oberoende hållning och inte springer Vita husets ärenden i Mellanöstern.

Läs hela inlägget här.

Människor är inte papper!

Jag höll ett tal igår med anledningen av att sju sudanesiska asylsökanden hungerstrejkat för att få stanna i Sverige. Situationen i Sudan är allvarlig. Nästan en halv miljon människor har dött i kriget och två miljoner är på flykt. Politiska motståndare förföljs.

Här är talet

Under en vecka har det pågått en hungerstrejk. En hungerstrejk... en sista utväg...ett sista desperat försök från sju utvisningshotade asylsökande som pga av sina politiska åsikter blivit tvungna att lämna sina nära och kära. Ett sista försök till ett nytt liv i en fristad för flyende undan krig, tortyr, förföljelse och dödstraff.

En fristad för flyende. Det är så vi önskar oss verkligheten. Att Sverige skulle erbjuda människor vars liv är i fara, en fristad och ett nytt hem. Verkligheten är som bekant en annan. Tiotusentals människor lever fortfarande gömda i Sverige. De flyr undan polisen och en regering som vägrar ge dem rätten till ett nytt liv. De gömmer sig i kalla källare. De är isolerade. De får inte se solen. Barnen får inte leka med sina vänner.

Sveriges flyktingpolitik har genomgått en dramatisk förändring under de senaste åren. Under 2002 gavs flyktingstatus till drygt en utav hundra som sökt asyl i Sverige. Sverige är ett land som bryter mot FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. FN:s kommitté mot tortyr har fällt den
svenska regringen 22 gånger. 22 gånger har människor utvisats till länder där de gripits och torterats. De två egyptierna som i december 2001, fördes bort av amerikanska agenter var alltså två utav kanske hundra eller tusentals andra. Sanningen får vi aldrig veta.

Vi får heller aldrig veta sanningen bakom migrationsverkets alla utvisningsbeslut. Vi får aldrig veta vad som hände med den utvisade Arash från Iran som sökt asyl pga av att han är bög. Om
Zoelnoon (en av de hungerstrejkande, min anm) och hans vänner utvisas kommer jag och du inte läsa om deras öde i tidningen. Den svenska regeringen har inte heller visat något intresse att följa upp utvisningarna eller att försäkra sig om att människor inte utvisas till länder där de kan torteras eller till och med avrättas. Just därför måste utvisningarna upphöra och vi måste ställa de ansvariga, de skyldiga, mot väggen. Den inhumana, brutala svenska flyktingpolitiken bär spår av en ohelig allians mellan socialdemokrater och moderater. Trots valtider, så är dessa två partier överens om en sak: Människor i behov av skydd undan politisk förföljelse, tortyr och krig ska inte få stanna i Sverige. Under valrörelsen har de inom sig begravt debatten om den svenska
flyktingpolitiken. De vill inte ta debatten för dem vet att de kommer att förlora den. Detta ska vi ändra på. Vi kommer ställa dem till svars. Vi kräver en human asylpolitik!

I Sudan råder det idag ett krig som krävt 300 000 människors liv. Två miljoner människor är på flykt. Sudan är också en av många länder som fortfarande tillämpar dödsstraff. De sudanesiska flyktingar som nu riskerar utvisning riskerar därmed inte bara tortyr. De riskerar att dömas till döden. Trots järnalliansen mellan moderater och sk socialdemokrater har en medveten rörelse runt om i landet tillsammans med bland annat vänsterpartiet lyckats bryta den trgaiska inhumana flyktingpolitiken och fått till stånd en tillfällig asyllag som medfört att fler asylsökanden, i de flesta fall familjer, fått stanna. Detta är bra med vi är inte nöjda! Även efter den nya lagen så avslås hälften av alla ärenden. Idag ger vi vårt stöd till de människor som för migrationsministern Barbro Holmberg inte är annat än papper. Vi bevittnar de mänskliga tragedierna bakom regeringens och moderaternas inhumana flyktingpolitik. Men vi står inte tysta! Vi skickar ett budskap till Göran Persson, Barbro Holmberg och Fredrik Reinfeldt. Vi skickar ett budskap till de fokvalda beslutsfattarna som gömt sig i den här stora vita byggnaden bakom oss (stadshuset i Göteborg, min anm)!

>> Människor är inte papper!
>> Stoppa alla utvisningar!
>> Inför en allmän flyktingamensti!

Fördöm USA:s krigsplaner mot Iran!

Vänsterpartiets verkställande utskott kommer idag med ett viktigt uttalande om USA:s krigsplaner mot Iran.
Vänsterpartiet är idag det enda partiet i riksdagen som kräver ett rakryggat motstånd mot USA:s krigspolitik. Regeringen, miljöpartiet och borgar(burgar?)alliansen har satt det i system att antingen stå tysta inför Vita husets kränkningar eller att stödja hökarna mera direkt, tex genom att fördubbla de svenska trupperna i Afghanistan.

Så här skriver vänsterpartiet

USA har de senaste åren i strid med folkrätten attackerat och ockuperat Afghanistan och Irak i sin strävan efter världsherravälde. Med tomma och genomskinliga löften om frihet och kamp mot terrorismen har man försökt dölja sina verkliga maktpolitiska och ekonomiska intressen av krigföringen.

Om Bush-regimen verkligen varit intresserade av att hindra den kärnvapenspridning man utan bevis anklagar Iran för hade det varit enkelt att börja med att dra in stödet till Israel. Israel vägrar skriva under ickespridningsavtalet och bidrar sedan många år till kärnvapenrustningen i
mellanöstern. USA upprätthåller också goda relationer med två andra kärnvapenmakter i Irans närområde: Pakistan och Indien.

Men sällan har vi sett några representanter för de svenska högerpartier som nu hetsar för krig mot Iran i kampen för en demokratisk utveckling i Iran. Den svenska bombhögern tycks intressera sig för demokratisk förändring bara de gånger de får chansen att stödja USA:s maktambitioner.

Läs hela uttalandet här.

Till minne av Al-Naqba

Har talat på en manifestation tidigare idag i Göteborg till minne av al-Naqba eller 'Katastrofen' . Jag klistrar in mitt tal här nedan.

Här, längs kullarnas sluttning, inför solnedgångenoch tidens håla,

intill trädgårdar vilkas skugga har brustit,

gör vi detsom alla fångar gör, det som alla arbetslösa gör,

vi fostrar hoppet!

Om du inte är regn, min käre, bli träd,
mättad med fruktbarhet, bli träd,
om du inte är träd, min käre, bli sten,
genomsyrad av fuktighet, bli sten,
om du inte är sten, min käre, bli måne
i drömmen om den älskade kvinnan, bli måne.
[så tilltalade en kvinna
sin son på hans begravning]

(Under belägring av Mahmoud Darwish, palestinsk poet och frihetskämpe)

58 år. 58 år har gått sedan al-Naqba – Katastrofen – fördrivningen av mer än 750 000 palestinier och början till den israeliska ockupationen.

- Vi måste göra allt för att försäkra oss om att de aldrig återvänder… De gamla kommer att dö och de unga kommer att glömma, sade David Ben-Gurion, Israels förste premiärministern 1949. Idag väntar över fyra miljoner flyktingar på att få återvända hem. Deras verklighet svävar någonstans mellan hopp och förtvivlan, mellan liv och död. Men de har inte glömt. Varje år – den 15 maj – uppmärksammas Al-Naqba, med demonstrationer och manifestationer i det ockuperade områdena. Varje år, den 15 maj, påminns omvärlden om ett ockuperat folks motstånd mot en militär och ekonomisk övermakt, i sin tur stöds av världens enda kvarvarande supermakt. Styrkeförhållandena i detta är absurda, på gränsen till overkliga.

Men inne i det ockuperade områdena är vardagen högst verklig men också olidlig, och oacceptabel. Massarresteringar, kollektiva bestraffningar, tortyr och utomrättsliga avrättningar är alla brottsliga handlingar som den israeliska armén begår systematiskt, rutinmässigt, varje dag. Idag, i denna stund, fortsätter bygget av en betongmur rest av Israel på ockuperad palestinsk mark – ett groteskt tecken på den israeliska ockupationen, dess apartheidpolitik och dess avhumanisering av ett helt folk som förbjuds rätten till ett eget land. Muren, fördömd av den internationella brottsdomstolen, skär in som en kniv i ett öppet, blödande sår. Den slår in kilar mellan barnen och skolgården, mellan bonden och hans olivlundar, mellan den sjuke och läkaren. Städer på Västbanken som Qalqilya har förvandlats till spökstäder och återigen fylls flyktinglägren i Gaza.

Detta är verkligheten i vår Palestina under ockupation, under kulregn och raketer. Liver har sin stilla gång. Vägen till universitetet öppnas tillfälligt. Just denna bil kommer att nå akutmottagningen. Den 29 januari, inspärrade av murar och vägspärrar, gick palestinier till valurnorna. Palestina har uppfyllt ställda krav och levt upp till villkoren – ett demokratiskt val har ägt rum. 1.3 miljoner röstberättigade, 75 % deltagande. Reaktionerna från omvärlden lät inte vänta på sig. Totalt och fullständigt embargo – kollektiv bestraffning – denna gång utfärdad av USA och EU. Palestinierna hade valt fel regering. Resultatet av denna skamfläck på USA och EU:s samvete, de uteblivna bistånden motsvarande 10 miljarder kronor, är att palestinierna idag lever på randen av en humanitär katastrof. Redan innan Bojkotten, för det är en bojkott av Palestina, det handlar om, levde 75 % av Gazas invånare under fattigdomsgränsen. Idag har 150 000 offentlig anställda har inte fått lön på 3 månader. Läkemedelsbristen får ödesdigra konsekvenser när patienterna en efter en tynar bort.

Oavsett vad som sk israelvänner hävdar, fortsätter förtrycket, dödandet, morden. Sedan april har 40 palestinier dödats - minst åtta barn har fallit offer för israeliska kulor. En av dem hette Mamdouh Obeid som sköts när israelisk pansar jämnade hans familjehem med marken. Eitan Youssef, en mamma sköts framför hennes barn. Musa, en äldre man sköts ner när han vallade sina får. I Nablus dödades taxichauffören Zakariya Daraghmeh – han sköts bakifrån – av misstag. Dessa är historier - mänskliga tragedier - som vi ska berätta om. Gör vi inte det – vinner tystnaden och med tystanden vinner ockupationen.

Idag har vi samlats för att bryta tystnaden. Bryta den tystnad som lagt sig över det svenska regeringskansliet. Mellan 2003-2004 exporterades vapen värt 146 miljoner kronor till Israel. Sveriges har idag en militärattaché stationerad i Tel Aviv. I Sverige ger en högerallians av moderater, kristdemokrater och sk liberaler sitt oreserverade, okritiska stöd till de israeliska ockupanterna. I deras ögon är all kamp för ett fritt Palestina en terrorhandling. Bomb- och batonghögerns Fredrik Malm hyllar terrorstaten Israel och kallar den en demokrati, samtidigt som han fördömer det palestinska valutgången. Liven som gått till spillo. Tonåringen Mamdouh, Mamman Eitan och taxichauffören Zakariya är namn som han aldrig kommer att nämna. Skäms på dig, Fredrik Malm! Skäms på er, ni som kallar er demokratins försvarare!

Nu är det så att vi inte förväntar oss solidaritet och medmänsklighet av den svenska högern. Den har alltid försvarat bomber och ockupationer. Den har aldrig stått på de förtrycktas sida.
Men vi kräver mer av den socialdemokratiska regeringen. Med Göran Perssons egna ord är han den ”mest Israel-vänliga” statsministern Sverige haft. Det är inget bra betyg, Persson! Den svenska regeringen har i all tystnad gett sitt godkännande till den kollektiva bestraffningen av det palestinska folket. Persson, Freivalds och efter henne Eliasson har tigit inför den humanitära katastrofen. De har konsekvent avsagt sig allt ansvar och hänvisat till EU. När vi varnade om att Sveriges EU-medlemskap skulle innebära att en självständig utrikespolitik skulle vara omöjlig, viftad man bort argumenten. Idag har våra farhågor besannats. Nog nu, Persson! Nog nu Eliasson!

>>Vi kräver att den svenska regeringen öppet och officiellt fördömer Israels ockupation av Palestina.

>>Vi kräver att den svenska regeringen med kraft fördömer den rättsvidriga apartheidmuren!

>>Vi kräver en bojkott av Israel – att Sverige avbryter all ekonomiskt och militärt samarbete med ockupationsmakten.

Till sist, Palestina-vänner: Länge Leve Palestina!

ett två tre blir Etablissemanget!

Jag trodde att jag såg syner, att jag drömde men det var sant! Bilden fanns rakt framför mig på datorskärmen. Klockan var 11:23, torsdagen den 18 maj.

Fredrik Federley har haft Kick Off för sin personvalskampanj. Spektaklet gick av stapeln under onsdagen i Gamla Stan i Stockholm. Följande är en bildupptagning från jippot. Jag vill varna känsliga tittare. Det ni kommer att se är hur ett politiskt etablissemang högerut i den politiska debatten håller om varandra (ibland eller väldigt ofta också om ryggen). Den är en bild som sätter allt i ett sammanhang, speciellt för er som brukar anklaga vänstern för konspiratorisk.

Bilden är också ett tecken på det som vi har sagt hur länge som helst, nämligen att det politiska etablissemanget med alliansen i spetsen bjuds in i medievärmen och får där spy ut sin glattiga, dock arbetarklassfientliga och patriarkala propaganda. Det visar också den rådande bilden på demokrati i sådana kretsar. Demokrati är att samla ihop pengar till en egen valkampanj för att komma in i riksdagen. Demokrati är att som Dokument Inifrån pekade på gällande folk(e)partiet, att förvandla demokratiska instanser till mediespektakel. Majoritetsbeslut, interndebatt och "nattmanglingar" hör i dessa sammanhang till det förflutna. Demokratins försvarare är samma personer som med ett borgerligt mediemonopol driver gigantiska hål i all politik som tjänar de flesta i det här samhället - det ska vara batong och bomber istället. Till sist, demokratins försvarare är de som vill se kvinnorna vid spisen igen (hänvisning till SVT Debatt tisdagen den 16 maj).

Håll andan. Här är bilden!

Från vänster: Maria Abrahamsson ledarskribent Svd, Fredrik Fedeley ordf Bondeförbundets ungdomsförbund och Maria Rankka bitr chef Tankesmedjan Timbro.

Ohly tar sikte

Ohly tar sikte. Säger han kanske "Rör inte LAS - Borgaras" och pekar mot alliansen på andra sidan. Underbar bild i alla fall!

Foto:DN

IDAHO - Internationella Antihomofobidagen

Kamp för sexuellt likaberättigande!

17 maj har blivit datumet för den nya internationella protestdagen mot homofobi (International Day Against Homophobia - IDAHO). I Göteborg kommer RFSL tillsammans med Ung Vänster m.fl. arrangera en manifestation mot homofobi, hatbrott och diskriminering.

Talar gör bland andra Hans Linde, fd distriktsordförande för Ung Vänster och vänsterpartiets andranamn till riksdagen.

Samling kl. 15-18 utanför Stora Teatern, torsdag 17 maj

Läs mer här>>

Munkavle

USA och EU fortsätter att isolera det ockuperade Palestina. Den demokratiskt valda regeringen, förkroppsligad av Hamas, har försatts med munkavle. Hittills har den norska regeringen haft modet att bjuda in representater från Hamas (se bland annat här och här). Den svenska regerigen och den svenske utrikesministern forstätter att hålla tyst och stilla rätta sig efter dekret från Vita huset. Situationen i de ockuperade områdena har nått en smärtgräns som i slutändan kommer att stärka de militanta grupperna. Den senaste självmordsattacken kan inte ses som en isolerad händelse utan som en direkt konsekvens av desperationen.

Jonas Lindberg, Ung Vänsters 1e vice ordf, skriver idag

Det som har hänt är att det palestinska folket i ett demokratiskt val röstat fram Hamas. Inte som stöd till självmordsbombningar och attacker mot civila utan som en reaktion mot korruption samt som ett uttryck för att Hamas varit dom som varit tydligast i sitt motstånd mot den israeliska ockupationen. EU och USA har därefter straffat det redan ansatta palestinska folket för sitt val genom att strypa allt form av bistånd. Palestinierna på dom ockuperade områdena står nu på kanten till en humanitär katastrof.

Folkpartiet har ju sedan länge gjort sig känd som den israeliska terrorregimens lobbyorganisation i Sverige. I samband med att bland annat Rwaida (mp) tagit initiatviet till att träffa Hamas ropar folkpartisten Birgitta Olsson

Så länge som Hamas inte erkänner staten Israels rätt att existera, tar avstånd från terrorhandlingar och inte respekterar ingångna avtal ska de varken stödjas finansiellt eller politiskt.

Men Lindberg ger svar på tal

Hyckleriet slår alla höjder när det ockupationsvänliga folkpartiet slår bakut och rasar mot att riksdagsledamöter vill ha dialog med Hamas. Men det är tydligen inget problem för folkpartiet att ha dialog med krigsförbrytarna i den israeliska regimen som är ansvariga för tiofaldiga värre terrorbrott än Hamas.
Folkpartiet väljer att stödja en regim som konsekvent bryter mot FN-resolutioner och folkrätten. Inte heller verkar bombhögern anse det vara ett problem att fortsätta ett diplomatiskt utbyte och nära samarbete med regeringen i Washington som inte bara förser den israeliska krigsmaskinen med vapen utan även själv är än insyltade i ockupationer av andra länder samt internerande av oskyldiga i koncentrationsläger som Guantanamobasen på Kuba.
Att säga att Hamas måste ta avstånd från våld och erkänna Israel är inget annat än endast en usel ursäkt för att kunna fortsätta avvisa all form av legitim befrielsekamp i Palestina som terrorism. Folkpartiet struntar i det dagliga förtryck och terror som Israel är ansvarig för. Israel har aldrig erkänt Palestina, och har långt ifrån ”tagit avstånd från våld”. Istället har Israel brutaliserat sin ockupation och gör sig dagligen skyldig till ett enormt våld, både militärt såväl som psykologiskt, mot det palestinska folket. Istället för att straffa ett ockuperat folk, vore det rimliga att stå upp för folkrätten i handling och på allvar stå upp för ett självständigt och fritt Palestina.

Det enda rimliga nu är att Eliasson bjuder in Hamas till UD. Den svenska regeringens feghet måste ta ett slut. Att möta en demokratiskt vald palestinsk regering är ett första steg!