Valanalys: Resultatet en varningsklocka

Idag är en annan dag. Valresultatet är naturligtvis riktigt dåligt. Vänsterpartiet håller i stort sett ställningarna. I riksdagen tappar vi tre mandat men resultatet är väldigt nära valet 2006. Detsamma gäller valet i Göteborg. Vi fick fler röster men det ökade valdeltagandet innebär att vi backar marginellt i riksdagsvalet. Mönstret går igen i valet till kommunfullmäktige. Samtidigt är Göteborgshögern starkt försvagad. Centerpartiet åker ur fullmäktige, Folkpartiet tappar 2 mandat och Kristdemokraterna tre mandat. Sverigedemokraterna och missnöjespartiet Vägvalet går dock fram. Det finns underlag för en Rödgrön majoritet i Göteborgs Stad såvida inte Miljöpartiet sviker både väljare och ideologi till förmån för ett parlamentariskt samarbete med högern. Det är därmed bäddat för en rysare i Göteborg också.

Det måste konstateras att valet är ett underbetyg till Socialdemokraterna. Ändå förlorar Alliansen majoriteten i riksdagen. Det har öppnat upp för ett besvärligt läge. Upplösningen av detta drama lär vi få följa de närmaste dagarna och veckorna.

Om vi bortser från dramar som ligger framför oss så tvingar valresultatet oss till eftertanke.

- Hur blev Socialdemokratin de Rödgrönas sänke medan Miljöpartiet gick fram?
- Vad blev av mobiliseringen av väljargrupper med sympatier till vänster?
- Och vad händer med svensk politik när ett främlingsfientligt parti med rötter i den svenska nazismen äntrar riksdagen?
- Och till slut, vilka utmaningar har vi framför oss?
- Vad gör vi nu?

1. 20 års idébygge: Makten över tanken Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på nästan 100 år. Det finns många förklaringar till detta dåliga valresultat men det finns en huvudorsak; Socialdemokratins berättelse om samhällets organisering känns inte igen av breda väljargrupper. Men varför?

Dag efter dag dimper borgerliga dagstidningar i brevlådorna. Du hittar DN, SvD, GP och mindre dagspress i stort sett alla arbetsplatser. Deras ledarsidor sätter systematiskt agendan för andra medier som tex public service och kvällstidningarna. De frågor som diskuteras vid fikaborden dikteras därmed av en sida av den politiska skalan. Vid sidan om eller rättare sagt i bakgrunden verkar idésprutorna i högerns tankesmedjor. Idéproduktionen är intensiv. Idéer som till en början ses på med viss skepsis nöts in det allmännas medvetande. Sänkt skatt och 500 kr mer i plånboken är idag helt ok, även om ditt och andras barn får trängas med 40 andra barn på förskolan runt hörnet. I värsta fall kan du och andra driftiga föräldrar starta ett föräldrakooperativ. Då kan du bestämma själv. Bestämma själva. Frihet. Motsatsen till solidariskt finansiering av en stark offentlig sektor.

Nyligen skrev Bo Göransson, Sverker Lindström och Bengt Säve-Söderbergh ett mycket viktigt debattinlägg på DN Debatt,

Arbetarrörelsens roll har minskat på grund av bristande framförhållning, svag opinionsbildning och svaga insikter om samhällsförändringarnas styrka, men också på grund av det organiserade näringslivets enormt stora framflyttningar i opinionsbildningen. Det finns i dag bara en maktstruktur i det svenska samhället: Näringslivets och dess olika organisatoriska grenar.

Denna skeva maktstruktur får naturligtvis långtgående konsekvenser för det politiska samtalet. Förmögenhetsskatten som rör 1% av befolkningen får större utrymme i debatten än riskkapitalisters vinstuttag från den skattefinansierade välfärden. Och politiken förskjuts, också inom ett statsbärande parti som Socialdemokraterna. Det går än idag inte att bortförklara 90-talets nedskärningar som till stora delar förvaltades av (S) och i valrörelsen har partiets mittenvandring under 00-talet förhindrat företrädare att ens tala offensivt om ett framtida samhälle enligt socialdemokratisk modell. Få, och minst av alla socialdemokratins kärnväljare, har känt igen sig i förslag som riktar sig till storstädernas mittenväljare. Detta är den stora förklaringen till att väljarna "sviker".

Och igår stod det klart att den samlade borgerligheten har goda förutsättningar att under ytterligare en mandatperiod skörda frukterna av ett långsiktigt, kostsamt satsning på att forma människors idéer. Det finns förstås ljusglimtar. 30% av väljarna har tilltro den socialdemokratiska samhällsidén, detta trots 20 års borgerligt problemformuleringsinitiativ. De Rödgröna fick 43,7 procent av rösterna. Det finns nåt att bygga på. Men då måste något också förändras. Kampen om mitten är förlorad och då måste

2. Minskat organisering och mobilisering
Den borgerliga regeringen har lagt ner stor energi på att demobilisera väljare. Medlemsstyrda folkrörelseorganisationer har angripits. Fackföreningsrörelsen har tvingats tillbaka. Dels genom att facklig basverksamhet stämplats som maffiametoder och förtryck mot arbetsgivare och dels genom strategiska attacker mot a-kassan som tvingat tusentals människor att lämna en inkomstförsäkring med starka band till fackföreningsrörelsen. Styrkeförhållandena på arbetsmarknaden har därmed förskjutits till arbetsgivarsidans fördel. Varsel, otrygga anställningsformer och massarbetslöshet har utnyttjats för att slå in en kil i löntagarkollektivet. Arbetslösa och sjuka har ställts mot dom som har arbete. Allt detta försvårar fackligt arbete och mobilisering, tex inför viktiga riksdagsval.

3. Rumsren främlingsfientlighet och rasism Valrörelsens rapportering har präglats av tre saker. 1) En personfixering där Socialdemokraternas partiledare i synnerhet varit utsatt för negativ rapportering. Professorns Kent Asp gör en genomgång av drevet mot utifrån kvällstidningen Expressens rapportering om Mona Sahlin. 2) Fokus på frågor som rör tämligen välbeställda samhällsskikt och 3) En fixering vid Sverigedemokraterna där de etablerade partierna dels tvingats förhålla sig till hypotetiska scenarion i en framtida riksdag och dels själva använt Sverigedemokraterna som ett slagträ i valdebatten. Samtidigt har medierna släppt in Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning. Till exempel diskuterades "det känsliga ämne integration" i TV4:s tre utfrågningar. Ingen ställde frågan varför integration hamnar i katergorin känsliga ämnen, i synnerhet när väljarkåren är långt mer intresserad av frågor som skola och sjukvården. Sverigedemokraterna har därmed varit ständigt närvarande trots att ingen sett till dom in real life. Och viktigast av allt. Etablerade partier på högerkanten som tex Folkpartiet hjälpte till med att bekräfta Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning genom utspel som burkaförbud i skolan och förbund mot utlandsfödda kvinnor att ta ut hela sin föräldraledighet. Myten om ett främlingsfientligt parti blev till slut verklighet, tyvärr.

4. Vad gör vi nu? De Rödgröna fick 43,7 procent av rösterna. Även om det är för tidigt att spekulera i huruvida samarbetets formen (S)-(V)-(MP) överlever så finns det ett starkt stöd för en politik och en samhällsidé som står i konflikt med Alliansen arbetslinje. Det finns nåt att bygga på. Men då måste något också förändras.

Kampen om mitten är förlorad. Det måste konstateras i de eftervalsanalyser som följer nu. Att röra sig mot mitten gynnar Moderaterna och Miljöpartiet men är skadligt för ett Socialdemokrati som har starka kopplingar till arbetarrörelsen. LO-väljare sviker nämligen. I brist på igenkänningsfaktorer som satsningar på välfärden och full sysselsättning kommer de antingen övertygas av plånbokspolitiken eller vända sig i all desperation till den yttersta högerns främlingsfientliga partier.

Valdeltagandet blev högre än valet 2006. Någon trodde kanske att detta per automatik skulle gynna de Rödgröna men så är det inte. Valdeltagandet har ökat i vissa områden men andra områden som t.ex. storstädernas ytterområden uppvisar lågt valdeltagande. Så här ser valdeltagandet i ytterområdena ut i Göteborg:

Biskopsgården, Norra Biskopsgården 58,7%
Frölunda, Frölunda Torg, 67,5%
Bergsjön, Gerdsmosse, 52,0%

Här har Socialdemokraterna gått tillbaka medan SD gått fram. Jämför då med

Örgryta, Norra Skår 90,8%
Askim, Södra Sisjön 93,0%
Torslanda, Andalen 92,0%

Det är i Biskopsgården, Angered, Bergsjön och Frölunda som valet kan avgöras. Det är här fokus ska läggas. Men dessa väljargrupper har inte hörts och setts. Deras verklighet har inte diskuterats. Därför har de antingen röstat på högerextremister eller inte röstat alls.

Det är fyra år kvar till valet 2014. Fram till dess finns det två stora utmaningar för arbetarrörelsen och dess partier:

a. Bygg egna medier
Först och främst behövs en rejäl satsning på egna medier och tankesmedjor som berättar en berättelse som människor känner igen sig i. Att driva en tidning är inget man tjänar pengar på. Samtliga dagstidningar går idag back. Vinsten för papperstidningar som dagligen bygger opinion kan inte mätas i pengar utan i politisk mobilisering av grupper som idag inte hörs i den politiska debatten. Satsningen måste vara en långsiktig sådan som ger utdelning, i bästa fall i valet 2014 men förmodligen senare.

b. Mobilisera de osedda grupperna.
Satsa på att få upp valdeltagande i storstädernas ytterområden, i f.d. industriorter och i glesbyggden. Kampen om väljarna vinns inte i Stockholm och Göteborgs innerstäder utan någon annanstans. Detta kommer bli en dragkamp inom arbetarrörelsen. Och dragkampen har redan kommit igång inom t.ex. Socialdemokraterna i Stockholm. Och de politiska frågor som vinner de osedda väljarna är inte förmögenhets- och fastighetsskatt, RUT-avdrag och butlers utan jobb, skola och bostad. Nån säger att det är gammal skåpmat men politik är inte mer än så för stora delar av den svenska befolkning. Det är också genom en offensiv välfärdspolitik som högerextremister pressas tillbaka.

Slutligen, gårdagens valresultat är en varningsklocka som måste tas på allvar. Annars kommer historien att upprepa sig 2014.

Andra som bloggat: Ida Gabrielsson, Marika Lindgren Åsbrink, Helena Duroj, Ulf Bjereld, Erik Berg, Erik Svensson, Dalman Eek, Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Mats Engström, Peter Andersson, Rebella, Daniel Poohl
I medierna: Effekt, AB, LO-tidningen, DN1, DN2, SvD, GP