LO Stockholm: Behov av nya kanaler

Via Ali Esbati, som för övrigt har satt ihop med en god samling bra eftervalsanalyser samt bidragit med några stycken själv, hittar jag följande från Maria Bosdotter, ordförande LO-distriktet i Stockholms län,

Den borgerliga mediehegemonin är bara en del av en mycket medveten mobilisering från näringslivshögern. En enorm satsning som inleddes för drygt 30 år sedan. Resultatet ser vi i dag i form av en borgerlig totaldominans vad gäller ledarsidor, tankesmedjor, forskningsinstitut och ekonomiska resurser. Sedan alliansens valframgång 2006 har vi också kunnat märka hur denna mobilisering har blivit kraftigare och tonen allt kaxigare. Drömmen om att en gång för alla bryta fackets styrka och socialdemokratins dominans i svensk politik har sporrat högern.

Här finns en central och livsviktig utmaning för arbetarrörelsen. Problematiken är inte ny för oss, men nu måste något hända. Det är inte längre möjligt att förlita sig på att vi kan få ut våra frågor via borgerliga medier,
i stället för att ha egna kanaler. När högern går samman, när striden hårdnar, minskar utrymmet och vår verklighetsbeskrivning försvinner från den dominerande politiska agendan.

Läs hela!

Läs också Marie Demkers 'Etnifiera inte normala politiska utmaningar!',

De politiska problem som finns i Sverige och som rör integrationen av de nya medborgarna tenderar dels att bortse från alla de människor som helt på egen hand tar sig in i samhället, dels att förneka att sådana problem handlar om klassiska politiska frågor som arbetslöshet, bostadsstandard och utbildning vilka varje samhälle kontinuerligt har att lösa. Och dessa frågor har vi diskuterar och bör vi diskutera – men som en fråga om social klass och resurser, inte om etnicitet.

Läs hela här!

Andra som bloggat: Ida Gabrielsson, Elisabeth Biström, Ali Esbati1, 2, Aron Etzler, Vänsterekonomernas bloggserie, Helena Duroj, Lena Sommestad1, Lena Sommestad2, Jesper Strömbäck, Jens Holm, Markus Hankins
I medierna: ETC1, ETC2, Dagens Arena, Expressen, LO-tidningen 1, LO-tidningen 2

Valanalys: Resultatet en varningsklocka

Idag är en annan dag. Valresultatet är naturligtvis riktigt dåligt. Vänsterpartiet håller i stort sett ställningarna. I riksdagen tappar vi tre mandat men resultatet är väldigt nära valet 2006. Detsamma gäller valet i Göteborg. Vi fick fler röster men det ökade valdeltagandet innebär att vi backar marginellt i riksdagsvalet. Mönstret går igen i valet till kommunfullmäktige. Samtidigt är Göteborgshögern starkt försvagad. Centerpartiet åker ur fullmäktige, Folkpartiet tappar 2 mandat och Kristdemokraterna tre mandat. Sverigedemokraterna och missnöjespartiet Vägvalet går dock fram. Det finns underlag för en Rödgrön majoritet i Göteborgs Stad såvida inte Miljöpartiet sviker både väljare och ideologi till förmån för ett parlamentariskt samarbete med högern. Det är därmed bäddat för en rysare i Göteborg också.

Det måste konstateras att valet är ett underbetyg till Socialdemokraterna. Ändå förlorar Alliansen majoriteten i riksdagen. Det har öppnat upp för ett besvärligt läge. Upplösningen av detta drama lär vi få följa de närmaste dagarna och veckorna.

Om vi bortser från dramar som ligger framför oss så tvingar valresultatet oss till eftertanke.

- Hur blev Socialdemokratin de Rödgrönas sänke medan Miljöpartiet gick fram?
- Vad blev av mobiliseringen av väljargrupper med sympatier till vänster?
- Och vad händer med svensk politik när ett främlingsfientligt parti med rötter i den svenska nazismen äntrar riksdagen?
- Och till slut, vilka utmaningar har vi framför oss?
- Vad gör vi nu?

1. 20 års idébygge: Makten över tanken Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på nästan 100 år. Det finns många förklaringar till detta dåliga valresultat men det finns en huvudorsak; Socialdemokratins berättelse om samhällets organisering känns inte igen av breda väljargrupper. Men varför?

Dag efter dag dimper borgerliga dagstidningar i brevlådorna. Du hittar DN, SvD, GP och mindre dagspress i stort sett alla arbetsplatser. Deras ledarsidor sätter systematiskt agendan för andra medier som tex public service och kvällstidningarna. De frågor som diskuteras vid fikaborden dikteras därmed av en sida av den politiska skalan. Vid sidan om eller rättare sagt i bakgrunden verkar idésprutorna i högerns tankesmedjor. Idéproduktionen är intensiv. Idéer som till en början ses på med viss skepsis nöts in det allmännas medvetande. Sänkt skatt och 500 kr mer i plånboken är idag helt ok, även om ditt och andras barn får trängas med 40 andra barn på förskolan runt hörnet. I värsta fall kan du och andra driftiga föräldrar starta ett föräldrakooperativ. Då kan du bestämma själv. Bestämma själva. Frihet. Motsatsen till solidariskt finansiering av en stark offentlig sektor.

Nyligen skrev Bo Göransson, Sverker Lindström och Bengt Säve-Söderbergh ett mycket viktigt debattinlägg på DN Debatt,

Arbetarrörelsens roll har minskat på grund av bristande framförhållning, svag opinionsbildning och svaga insikter om samhällsförändringarnas styrka, men också på grund av det organiserade näringslivets enormt stora framflyttningar i opinionsbildningen. Det finns i dag bara en maktstruktur i det svenska samhället: Näringslivets och dess olika organisatoriska grenar.

Denna skeva maktstruktur får naturligtvis långtgående konsekvenser för det politiska samtalet. Förmögenhetsskatten som rör 1% av befolkningen får större utrymme i debatten än riskkapitalisters vinstuttag från den skattefinansierade välfärden. Och politiken förskjuts, också inom ett statsbärande parti som Socialdemokraterna. Det går än idag inte att bortförklara 90-talets nedskärningar som till stora delar förvaltades av (S) och i valrörelsen har partiets mittenvandring under 00-talet förhindrat företrädare att ens tala offensivt om ett framtida samhälle enligt socialdemokratisk modell. Få, och minst av alla socialdemokratins kärnväljare, har känt igen sig i förslag som riktar sig till storstädernas mittenväljare. Detta är den stora förklaringen till att väljarna "sviker".

Och igår stod det klart att den samlade borgerligheten har goda förutsättningar att under ytterligare en mandatperiod skörda frukterna av ett långsiktigt, kostsamt satsning på att forma människors idéer. Det finns förstås ljusglimtar. 30% av väljarna har tilltro den socialdemokratiska samhällsidén, detta trots 20 års borgerligt problemformuleringsinitiativ. De Rödgröna fick 43,7 procent av rösterna. Det finns nåt att bygga på. Men då måste något också förändras. Kampen om mitten är förlorad och då måste

2. Minskat organisering och mobilisering
Den borgerliga regeringen har lagt ner stor energi på att demobilisera väljare. Medlemsstyrda folkrörelseorganisationer har angripits. Fackföreningsrörelsen har tvingats tillbaka. Dels genom att facklig basverksamhet stämplats som maffiametoder och förtryck mot arbetsgivare och dels genom strategiska attacker mot a-kassan som tvingat tusentals människor att lämna en inkomstförsäkring med starka band till fackföreningsrörelsen. Styrkeförhållandena på arbetsmarknaden har därmed förskjutits till arbetsgivarsidans fördel. Varsel, otrygga anställningsformer och massarbetslöshet har utnyttjats för att slå in en kil i löntagarkollektivet. Arbetslösa och sjuka har ställts mot dom som har arbete. Allt detta försvårar fackligt arbete och mobilisering, tex inför viktiga riksdagsval.

3. Rumsren främlingsfientlighet och rasism Valrörelsens rapportering har präglats av tre saker. 1) En personfixering där Socialdemokraternas partiledare i synnerhet varit utsatt för negativ rapportering. Professorns Kent Asp gör en genomgång av drevet mot utifrån kvällstidningen Expressens rapportering om Mona Sahlin. 2) Fokus på frågor som rör tämligen välbeställda samhällsskikt och 3) En fixering vid Sverigedemokraterna där de etablerade partierna dels tvingats förhålla sig till hypotetiska scenarion i en framtida riksdag och dels själva använt Sverigedemokraterna som ett slagträ i valdebatten. Samtidigt har medierna släppt in Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning. Till exempel diskuterades "det känsliga ämne integration" i TV4:s tre utfrågningar. Ingen ställde frågan varför integration hamnar i katergorin känsliga ämnen, i synnerhet när väljarkåren är långt mer intresserad av frågor som skola och sjukvården. Sverigedemokraterna har därmed varit ständigt närvarande trots att ingen sett till dom in real life. Och viktigast av allt. Etablerade partier på högerkanten som tex Folkpartiet hjälpte till med att bekräfta Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning genom utspel som burkaförbud i skolan och förbund mot utlandsfödda kvinnor att ta ut hela sin föräldraledighet. Myten om ett främlingsfientligt parti blev till slut verklighet, tyvärr.

4. Vad gör vi nu? De Rödgröna fick 43,7 procent av rösterna. Även om det är för tidigt att spekulera i huruvida samarbetets formen (S)-(V)-(MP) överlever så finns det ett starkt stöd för en politik och en samhällsidé som står i konflikt med Alliansen arbetslinje. Det finns nåt att bygga på. Men då måste något också förändras.

Kampen om mitten är förlorad. Det måste konstateras i de eftervalsanalyser som följer nu. Att röra sig mot mitten gynnar Moderaterna och Miljöpartiet men är skadligt för ett Socialdemokrati som har starka kopplingar till arbetarrörelsen. LO-väljare sviker nämligen. I brist på igenkänningsfaktorer som satsningar på välfärden och full sysselsättning kommer de antingen övertygas av plånbokspolitiken eller vända sig i all desperation till den yttersta högerns främlingsfientliga partier.

Valdeltagandet blev högre än valet 2006. Någon trodde kanske att detta per automatik skulle gynna de Rödgröna men så är det inte. Valdeltagandet har ökat i vissa områden men andra områden som t.ex. storstädernas ytterområden uppvisar lågt valdeltagande. Så här ser valdeltagandet i ytterområdena ut i Göteborg:

Biskopsgården, Norra Biskopsgården 58,7%
Frölunda, Frölunda Torg, 67,5%
Bergsjön, Gerdsmosse, 52,0%

Här har Socialdemokraterna gått tillbaka medan SD gått fram. Jämför då med

Örgryta, Norra Skår 90,8%
Askim, Södra Sisjön 93,0%
Torslanda, Andalen 92,0%

Det är i Biskopsgården, Angered, Bergsjön och Frölunda som valet kan avgöras. Det är här fokus ska läggas. Men dessa väljargrupper har inte hörts och setts. Deras verklighet har inte diskuterats. Därför har de antingen röstat på högerextremister eller inte röstat alls.

Det är fyra år kvar till valet 2014. Fram till dess finns det två stora utmaningar för arbetarrörelsen och dess partier:

a. Bygg egna medier
Först och främst behövs en rejäl satsning på egna medier och tankesmedjor som berättar en berättelse som människor känner igen sig i. Att driva en tidning är inget man tjänar pengar på. Samtliga dagstidningar går idag back. Vinsten för papperstidningar som dagligen bygger opinion kan inte mätas i pengar utan i politisk mobilisering av grupper som idag inte hörs i den politiska debatten. Satsningen måste vara en långsiktig sådan som ger utdelning, i bästa fall i valet 2014 men förmodligen senare.

b. Mobilisera de osedda grupperna.
Satsa på att få upp valdeltagande i storstädernas ytterområden, i f.d. industriorter och i glesbyggden. Kampen om väljarna vinns inte i Stockholm och Göteborgs innerstäder utan någon annanstans. Detta kommer bli en dragkamp inom arbetarrörelsen. Och dragkampen har redan kommit igång inom t.ex. Socialdemokraterna i Stockholm. Och de politiska frågor som vinner de osedda väljarna är inte förmögenhets- och fastighetsskatt, RUT-avdrag och butlers utan jobb, skola och bostad. Nån säger att det är gammal skåpmat men politik är inte mer än så för stora delar av den svenska befolkning. Det är också genom en offensiv välfärdspolitik som högerextremister pressas tillbaka.

Slutligen, gårdagens valresultat är en varningsklocka som måste tas på allvar. Annars kommer historien att upprepa sig 2014.

Andra som bloggat: Ida Gabrielsson, Marika Lindgren Åsbrink, Helena Duroj, Ulf Bjereld, Erik Berg, Erik Svensson, Dalman Eek, Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Mats Engström, Peter Andersson, Rebella, Daniel Poohl
I medierna: Effekt, AB, LO-tidningen, DN1, DN2, SvD, GP

Läs och rösta rödgrönt!

Detta är extremt sorgligt. Det visar på effekten av en regeringspolitik som skänkt 50 miljarder av våra skattepengar till de 5% mest välbeställda i befolkningen på bekostnad av sjuka och arbetslösa, människor av kött och blod.

Jag har gråtit. Ja, jag har bölat som ett barn. Jag har traskat varv efter varv runt lägenheten som en rastlös hund. För det finns ingenting annat att göra. Det svek som Alliansen visat de allra svagaste lämnar mig alldeles uppgiven och oförstående.

Läs och gå och rösta rödgrönt på söndag!

Ser bra ut i Göteborg

SIFO:s undersökning av partisympatierna i Sveriges näst största stad visar på Rödgrön majoritet.

I kommunvalet skulle Vänsterpartiet få 9,9% (+2,7) och i riksdagsvalet 9,3% (+0,6). Det ser med andra ord väldigt bra ut för Vänsterpartiet.

Nu återstår sex dagar till valdagen.

I medierna: GP

Moderat vill låsa in Alliansen

Jag ser att moderaten Jonas Ransgård vill klassa stöld från äldre som rån.

Bra initiativ! Ransgård kan väl börja med kollegorna i Stockholm som staffbeskattat pensionärer medan 50 miljarder av bland annat samma grupps skattepengar skänkts till de 5% rikaste i landet.




Andra som bloggat: Jonas Ransgård
I medierna: GP

Nya rödgröna ting

Jag har helt missat att dels ta del av och dels kommentera tre viktiga rödgröna uppgörelser. Ett bröllop och en valrörelse har varit i vägen.

1. Rödgrön uppgörelse om svensk trupp i Afghanistan
Förra veckan avslutades med en välkommen rödgrön uppgörelse om svensk trupp i Afghanistan. De rödgröna kommer att bryta upp med högerregeringens blinda Afghanistanpolitik. Medan Carl Bildt vägrar se den afghanska verkligheten och omläggningen av den militära strategin hos allt fler länder involverade i Afghanistan, lovar de rödgröna,

Vi avser att under hösten 2010 ge ett nytt mandat till den svenska militära närvaron, men vi kommer inte att öka antalet svenska soldater som den borgerliga alliansen ser behov av. Den gamla militära strategin har misslyckats och det är dags att utveckla en ny civil strategi för det svenska stödet till Afghanistan. Därför ska den svenska styrkan i Afghanistan få en civil chef redan under 2011.
[...]
En rödgrön regering kommer därför att påbörja tillbakadragandet under inledningen av 2011.
[...]
En rödgrön regering kommer att ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013.

Nu väntar vi alla på ett svar från en högerallians vars utrikesminister vägrar debattera med den samlade oppositionen och där ett parti vill se en svensk NATO-anslutning. Ja, hur blir det nu om högern får fortsätta styra Sverige?

2. Rödgrön regeringsplattform
I tisdags kom också den rödgröna regeringsplattform, ett dokument som skulle innebära ett rättvisare Sverige om det skulle bli verklighet. Jobb, välfärd och klimat är ledorden. Ali Esbati sammanfattar regeringsplattformen bra,

• 100.000 nya jobb-, praktik- och utbildningsplatser
• Satsning på bostadsbyggande – framför allt hyresrätter
• Studiebidraget höjs med 400 kronor och studielån med 200 kronor i månaden
• Kraftig sänkt maxtaxa i förskolan
• Maximalt 100 kronor i timmen för hemtjänst
• Max fem barn per pedagog i förskolan
• Långtidsplan med 100 miljarder i järnvägs- o kollektivtrafiksatsningar
• Tandvården avgiftsfri fram till 24 år
• En heltidsmiljard – och beredskap att lagstifta om stärkt rätt till heltid om det inte kommer framåt avtalsvägen

En bra regeringsplattform, där Vänsterpartiets politik fått stort genomslag.

3. Rödgrön migrationspolitik: Europas mest humana migrationspolitik
Igår presenterades också en rödgrön överenskommelse rörande flyktingpolitiken. Det är tydligt att den oheliga allians som varit ett fundament för den svenska inhumana asylpolitiken nu är bruten. Den rödgröna överenskommelsen kommer att bli Europas mest humana asylpolitik när den blir verklighet.

Det handlar om en översyn av utlänningslagen, en utvidgning av begreppet 'väpnad konflikt', kvalitetssäkring av landsinformationen och en precisering av begreppet 'flykting' så att tex HBT-personer kan få uppehållstillstånd i Sverige istället för att hänvisas till att dölja sin sexualitet i sina hemländer där de är förföljda. Försvarstagandet av asylsökande begränsas till max 3 månader och Sverige intar en ledande roll i arbetet för en human flyktingpolitik inom EU. Det rödgröna vill t.ex. att Sverige inte deltar i Frontex jakt på asylsökande. Idag finns ingen sådan regel. Slutligen vill de rödgröna ha generösare regler för anhöriginvandring.

Det finns förstås saker som Vänsterpartiet inte övertygat de andra två partierna om. Kalle Larsson preciserar,

- Vänsterpartiet kommer att fortsätta kämpa för en flyktingamnesti och jag är övertygad om att vi kommer att kunna få ett tydligt beslut om att alla – också asylsökande och papperslösa – skall få vård på lika villkor redan nästa år när den utredning som undersöker hur det skall kunna gå till lägger fram sitt förslag.

Läs mer här.

Andra som bloggat: Rödgrönt samarbete, Maria Ferm, Jonas Sjöstedt
I medierna: R&D, Exp, Di, SvD

Reflektioner från valrörelsen

Idag är det 16 dagar kvar till valdagen. Dagen börjar bra med ett språng fram för Vänsterpartiet. Enligt Synovates undersökning samlar Vänsterpartiet 7.5% av rösterna. Det är fortsatt jämnt mellan blocken. Det mesta tyder på att allt är osäkert förutom vi måste jobba så hårt vi kan för att lyfta den rödgröna oppositionen och vinna valet för att byta politik.

I övrigt några reflektioner från valrörelsen ute på gator och torg.

1. Den allmänna opinionen
Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning så känner jag att det finns en utbredd frustration och ilska mot den borgerliga regeringen. Högerregeringens försämringar i a-kassa och sjukförsäkringsreglerna har drabbat många och människor är förbannade. Skattesänkningarna har lett till nedskärningar och privatiseringar. Stockholmsrean visar bra hur det har gått till i borgerligt styrda Stockholm. Samtidigt så är det tydligt att människor är svåra att mobilisera. Det är naturlig del av den högervridning vi bevittnat under de senaste 10 åren. Organisering misstänkliggörs och den s.k. "politiken" professionaliseras bortom allmänhetens räckvidd. Men förutsättningarna finns, inte minst inom LO-kollektivet, bland kvinnor och invandrare. Det är också tydligt att ungdomar sympatiserar mer med oppositionen. Anledning, enligt mig, är regeringens strategi att använda gruppen unga som slagträ mot andra grupper på arbetsmarknaden. Det handlar om sänkta löner, svagare rättigheter och 25% ungdomsarbetslöshet samtidigt som ungdomar t.ex. fått subventionera McDonald's fortsatta vinstuttag genom regeringens sänkta arbetsgivaravgifter. Det kanske till och med är så att högern nu håller på att tryckas tillbaka bland unga och vänstern återigen får övertaget.

2. Socialdemokraternas uppförsbacke
Socialdemokraterna har svårt att slå sig fria från medias negativa bevakning. Det påverkar mobilseringen av de egna väljarna och partiets stöd. Mycket handlar om hur partiledaren Mona Sahlin framställs och diskuteras. Alla känner till Sahlins gedigna erfarenhet av regeringsarbete men det är tydligt att hennes förmåga, kompetens och duglighet mäts utifrån andra måttstockar än t.ex. mannen Reinfeldt. Det tynger ner det socialdemokratiska partiet. Tragiskt är att mediebilden också tagit sig in i Socialdemokraterna och bland sympatisörer. Så här 16 dagar innan valet har Socialdemokraterna all anledning att fundera över hur bilden av Mona Sahlin och partiet ska förändras . En mera långsiktig strategi handlar om att återuppföra arbetarrörelsens inflytande i det svenska medielandskapet. Hur man framställs i medier är idag centralt i kontakten med väljare men också i agendasättande verksamhet som bör intressera arbetarrörelsen.

3. Opinionsundersökningarna och experterna
Det finns all anledning att dra igång en omfattande debatt kring två av valrörelsens viktiga ingredienser, 1) opinionsundersökningarna och 2) de politiska kommentatorerna. Hur påverkas väljare av opinionsundersökningar och är det rimligt att väljarna exponeras för dessa undersökningar varje dag under de sista veckorna innan valet? Och varför är inte undersökningsföretagens mätmetoder offentliga? Det vore rimligt med tanke på deras inflytande över valdebatten. Och hur är det med de politiska kommentatorernas inflytande över den politiska valagendan. Hur kommer det sig att RUT-avdrag och fastighetsskatt får så mycket utrymme samtidigt som så få svenskar berörs? Varför diskuterar inte Mats Knutsson, Anna Hedenmo och Margit Silberstein Hammarkullens och Fittjas villkor? Två mediekritiska frågeställningar som vi måste ta tag i efter valet.

Andra som bloggat: Ulla Andersson, Jonas Sjöstedt, HBT-sossen,Peter Andersson, Sjölander, Jöran Fagerlund, Ett Hjärta Rött
I medierna: SVT, Sydsv, DN, DI