Burkan maskerar allvarliga konflikter

Återigen har debatten om burka väckts till liv. Debatten återkommer titt som tätt och till synes utan att följa några särskilda mönster. Men det finns tydliga kopplingar mellan tidpunkten för debatten och etablissemangets försök att flytta fokus från allvarliga underliggande konflikter i samhället.

I onsdagens Studio Ett fick Fredrik Reinfeldt frågan om hur han ställer sig till det franska förbudet mot burka. Han levererade ett svepande och främst otydligt svar.

- Jag tar gärna en samhällsdebatt där jag tror på det öppna samhället och där jag inte vill se att vi utvecklar en idé om att kvinnor bara till del ska få visa upp sig.

Till frågan om vart han ville se debatten ta vägen svara han,

-Att vi helt enkelt trycker tillbaks ropen och förhoppningar om att vi ska få fler kvinnor som ska gå i burka, till exempel.

Reinfeldt kunde förstås svarat annorlunda. Han kunde ha varit tydlig med sin egen ståndpunkt, som borde vara ett benhårt försvar av den grundlagsskyddade religionsfriheten för att sedan förklara att vi istället borde diskutera relevanta problem i dagens Sverige. Typ ungdomsarbetslösheten eller varför inte ändringarna i sjukförsäkringen. Istället bidrog även Sveriges statsminister till att måla upp en hotbild som inte har någon verklighetsförankring.



Det finns nämligen inga högljudda, och det är bra, rop som vill att "vi ska få fler kvinnor som ska gå i burka". Det finns förstås människor i Sverige som är av åsikten att kvinnor ska bära burka eller att en kurdisk tjej inte ska umgås med en svensk kille precis som det finns dem som tycker att det är helt OK att tvinga en 4-åring att bära stringtrosor köpta på H&M. Men de attityder som idag förespråkar burka är inte särskilt dominerande, till skillnad från de kommersiella intressen som förespråkar stringtrosor på 4-åringar. Burkaförespråkarnas rop hörs inte. Så Reinfeldt hade fel. Men var det okunskap eller hade statsministern underliggande motiv?

På många sätt påminner läget i Frankrike, där förbudet mot burka är aktuellt, om de senaste skitåren i Sverige. Landet har i likhet med många andra EU-länder drabbats av ökad arbetslöshet. Den franska bilindustrin står för 10% av arbetstillfällena och nedgången i efterfrågan har slagit hårt mot arbetskraften. En mindre fransk bostadsbubbla har också spruckit och de statliga stimulanspaketen har varit otillräckliga. Frankrike är präglad av allvarliga sociala slitningarna.

Då passar det förstås bra att flytta fokus, från den ökade arbetslösheten och den förda högerpolitiken till det mer främmande och osynliga, nämligen muslimska kvinnors klädvanor. De sociala konflikter som har uppenbara klass- och könsdimensioner kan projiceras på etnicitet och skillnader i religion och kultur. Sådana populistiska drag kräver inte heller empiriska data. Svepande beskrivningar av problemet, burkan och muslimen, kan läggas ut som en tjock våt filt över andra mer relevanta frågeställningar.

Så slutsatsen är att Reinfeldt lär väl från sin franske kollega, Sarkozy, när han bjuder in till debatt om burkans vara eller icke-vara.

Ansvaret för att parera detta vilar tungt på det rödgröna samarbetet. För det första måste oppositionen akta sig för en anpassning till debatten och för det andra måste de rödgröna diskutera framtidens verkliga problem och utmaningar. Ungdomsarbetslösheten till exempel.

Andra som bloggat: Ulf Bjereld, Politik och poesi, Badlands Hyena, Esbati, Linus Fremin, Ramqvist, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige
I medierna: Expressen1, Expressen2, DN, NSD, SVT, SvD, Sydsvenskan, GP

SAAB-krisen väcker viktiga frågor

Då var SAAB-krisen över. Eller? Kommer Spyker, ett litet sportbilmärke med kända och okända finansiärer, kunna axla ansvaret för att driva ett bilföretag i SAAB:s klass? Frågorna är många.

En annan fråga som är värd diskussion är högerregeringens roll före, under och efter SAAB-krisen. Har Maud Olofssons näringspolitik hjälpt eller stjälpt? Vi minns alla Maud Olofssons pessimism när hon beskrev SAAB och de orsakerna bakom krisen i den svenska fordonsindustrin. Hon lockade inte direkt några intressenter med sin föraktfulla inställning till industrisverige. Sedan minns vi också hur hon semestrade i Sydafrika medan SAAB-anställda i Trollhättan gick i ovisshet över sin framtida försörjning.

Nu när affären gått i lås, som det heter, är Maud Olofsson snabbt ute med att leverera ryggdunkningar till sig själv och regeringen. Spel för gallerierna förstås, nu när Centerpartiet ser ut att gå en plågsam, långutdragen självdöd till mötes. Men vad hände egentligen med det där med att staten inte skulle äga några bilföretag?

Regeringen avsade sig snabbt ansvaret för att rädda jobben inom fordonsindustrin. 'Sverige är väl inte Sovjet, Venezuela och Norge heller?' var mentaliteten hos den samlade borgerligheten. Det som nu har skett är dock ett mardrömsscenario. Staten har gått in med lånegarantier på 4 miljarder kronor men har också avsagt sig all makt att styra produktionen, organisationen och kanske viktigast vinstfördelningen.

Av historien att döma kommer några fåtal att klara sig bra om olyckan skulle vara framme igen, medan SAAB-arbetarna återigen får stå mössa i hand och tigga hos en holländsk riskkapitalrisk och en oljeschejk från Abu Dhabi. För om SAAB-krisen kommer i repris kommer skattepengarna dämpa ägarnas fall medan verklighetens folk får falla fritt och landa hårt.

Den rödgröna oppositionen måste ha ett svar på detta. En rimlig väg är en att ta fram en plan som gör staten till en aktiv part i det svenska näringslivet. Det gäller såväl energisektorn med Vattenfall som behöver styras i hållbar riktning som den svenska (fordons)industrin där skattepengar måste via statligt ägande användas för att framtvinga en miljövänlig omställning.

Andra som bloggat: Jens Holm, Ett hjärta rött, Alliansfritt Sverige, Mats Engström, Nemokrati, Veronica Palm, Jöran Fagerlund, Peter Andersson, Dagens Arena, Svensson
I medierna: Fokus, SvD1, SvD2, SVT, DA, GT, AB, Resumé, DN1, DN2

Israel har kvävt fredsprocessen

Gaza

För ett tag sedan kunde man läsa min artikel om hur MUF:s Niklas Wykman på Facebook gjort reklam för en hemsida som försvarar Israels krigsbrott under Gaza-kriget. Då skrev jag,

Det är oklart varför MUF:s Niklas Wykman gör reklam för en hemsida som försvarar Israels krigsbrott. Den naturliga förklaringen är att Moderaternas ungdomsförbund har anslutit sig till den lilla klick extremister i Sverige som står ensamma med sitt försvar av Israels krigsbrott. Övriga världen har förstått att Israel begick krigsbrott under Gazakriget och denna staka internationella röst agerar nu därefter för att återupprätta folkrätten.

Artikeln besvarades av Anders Engström, administratör för den proisraeliska hemsidan, som anklagade mig dels för att inte blunda för fakta och dels för att använda palestinska Hamas som källa. Idag publicerar SVT Debatt min replik. Nedan ett kort utdrag,

Massakern i Gaza är alltså varken civilbefolkningens eller Hamas ansvar. Förvisso klassas Hamas raketbeskjutningar mot israeliska städer som krigsbrott ? något som även palestinska människorättsorganisationer påpekar. Men återigen; ansvaret för minst 1268 döda palestinier ligger hos ockupanten Israel. Det är ockupanten Israel som brutit mot fjärde Genévekonventionens artiklar 3, 27, 33, 50, 53, 56, 59 och 60.

Till sist kräver Anders Engström att palestinierna i Gaza ska ansluta sig till fredsprocessen. En berättigad fråga är vilken fredsprocess om åsyftas. Menar Engström den fredsprocess där Israel fortsätter den etniska rensningen av östra Jerusalem? Det är kanske utbyggnaden av de illegala bosättningarna på Västbanken som åsyftas?

Eller är möjligtvis de israeliska bosättarna, som ackompanjerade av israelisk militär under gårdagen invaderade den palestinska byn At-Tuwani, delar av Ensgtröms fredsprocessen? Nej, fredsprocessen har kvävts effektivt av ockupationsmakten Israel. Ett steg mot fred vore en oberoende granskning av Israels krigsbrott för att ställa de skyldiga inför rätta. En sak måste dock stå klart, palestinierna kommer att uppleva verklig fred den dagen ockupationen upphör.

Artikeln hittas i sin helhet här.

Besök också hemsidan för "22 sömnlösa nätter - en bok om kriget i Gaza" med bl.a. Naomi Klein, Ulf Bjereld, Catrin Ormestad, Per Gahrton och Mattias Gardell.

Andra som bloggat: Det Progressiva USA, Bitte Hammargren
I medierna: DN, NSD, GP, SVT

En samling inlägg om Iran

Det har gått mer än en halvår sedan presidentvalet i Iran. Utvecklingen är oviss dock har de omfattande protesterna skakat om det iranska samhället.

Under 2009 har jag hunnit skriva ett antal inlägg och debattartiklar om ämnet. Jag har intervjuats också av tidningen Flamman. Jag tänkte samla alla länkar här, i kronologisk ordning.
Förhoppningsvis kommer nedanstående lista att utökas framöver.

Trevlig läsning!

Publicerad på Ung Vänsters blogg:

Status quo och rörelse i Iran
Fuskar Ahmadinejad?

Oklart läge i Iran

En blodig måndag

Ödesdagar i Iran

Du kan stödja protesterna i Iran!

Torsdagen 9 juli - en sista kraftmätning i Iran?

Dagen efter årsdagen

Iran in i ny era

Om läget i Iran

I andra medier:
Newsmill: Irans demokrati kvävdes in sin linda
GP: Internet - ett verktyg för att erövra demokrati
Newsmill: I Iran har fotbollen alltid varit politisk
Newsmill: USA bär ansvaret för dagens Iran
Flamman: Grön rörelse tar tillbaka regimens symboler
Expressen: Facebook är en bättre nyhetskälla än BBC
ETC: Oppositionen skärper krav

Nystart

Det var länge sedan jag skrev nåt på den här bloggen. Under senare tid har det dock kliat ordentligt i fingrarna. Jag vill nog tillbaka till ett mer personligt forum där jag kan blogga mer fritt om i jämförelse med mitt bloggande på Ung Vänsters officiella blogg.

Alltså, jag siktar på en nystart. Vi får se hur det går. Jag hoppas jag har några läsare kvar som inte hunnit ta bort mig från sina RSS-läsare.

Som ni ser har jag redan gjort om lite. Den gamla layouten, som jag tyckte var lite väl skrikig, har ersatts av en enkel mall som jag tänker hålla mig till ett tag. Alla tips, kommentarer och åsikter om utseende och innehåll är välkomna.

Nu kör jag igång, igen!