Debatten om pigavdrag och hushållsnära tjänster har gått hett ett tag. Högern driver för införande av skattelättnader för hushållsnära tjänster och argumenten är dåliga. Det finns redan pigjobb men de är svarta så nu finns chansen att reglera branschen. Eller så påstår man att det gynnar familjer med två förvärvsarbetande föräldrar som kan få möjlighet att umgås med varandra när någon annan plockar upp efter dem. Det gynnar tydligen också företagandet i landet - heja alla småföretagare!
Ett annat argumnet är ju som
bekant den som bl a Bassem Nasr, centerpartist, framför. Han menar att låglöneyrken - som jag menar hushållsnäratjänster kan räknas som - skapar en möjlighet för långtidsarbetslösa och invandrare att få in en fot i arbetsmarknaden. Argumenten för pigavdrag verkar til synes vara många. Låt oss granska dem innan vi sväljer dem med hull och hår.
I Finland införde man skattesubventioner för hushållsnäratjänster 1997 . Skattereduktion medges för traditionella hushållsgöromål, såsom städning, tvätt och matlagning, men även för vård- och omsorgsarbete samt för planerings-, bygg- och reparationsarbeten. (källa
Konjunkturinstitutet). Utvärderingen fastslår att argumentet för högre sysselsättning inte håller då effekten varit liten. År 2003 skapades mellan 2 880 och 3 644 arbetstillfällen netto, vilket motsvarar 0,1-0,2 % av sysselsättningen i Finland. Utvärderingen väcker också en intressant och viktiga fråga, nämligen hur den skattesubvention som är en utgiftspost i statens finanser påverkar andra utgiftsposter som tex den offentliga sektorn. T ex innebar lägre skatt på hushållsnäratjänster minskade arbetstillfällen i den gemensamt ägda sektorn?
Utvärderingen pekar också ut vilka samhällsgrupper som utnyttjar subentionen mest flittigt. Fyra grupper dominerar: personer med årsinkomster över 40 000 euro (ca 360 000 kronor), ämbetsmän och direktörer, hushåll med egna hem och hushåll med minderåriga barn. Med andra ord välbärgade grupp av samhället skattesubventioneras med skattemedel som istället borde satsas i den gemensamt ägda offentliga sektorn.
När det kommer till långtidsarbetslösa har också högerns politik redan blottat sin fula tryne. Lägre ersättningsnivåer, sänkt skatt och ökade avgifter drabbare de sämst ställda.
På tal om att slå ner på invandrare, så har många reagerat över mitt förra
inlägg som rörde centerns nya alibi för att peka ut invandrare som problem. Skrivningen tvätta "majoritetsamhället i röven" har väckt bestörtning. Många har indikerat att jag inte värderar arbeten som äldrevård osv. En grov feltolkning förstås. Min mamma hart torkat majoritetsamhället i röven i snart 15 år. Hon har examen i ekonomi och management från USA med då hennes namn inte Kerstin, har hon jobbat som vikarie inom äldrevård och psyk i snart 15 år. Hon stiger upp varje morgon och går till jobbet. Rak i ryggen, med ett leende på läpparna. Hon är stolt för att hon jobbar i den sektor som ägs gemensamt, som är offentlig, som kanske inte är pefekt med som är långt mera rättvist än privata alternativ där plånbokens storlek bestämmer.
Göran Greider resonerar bra kring den världsbild som kommentatorerna på den här bloggen har gett uyttryck för
barn växer upp som vet att någon anställd (kvinna) alltid finns där för att städa upp efter dem och när dessa barn som vuxna går in i egna elitkarriärer har de bilden av ett naturligt klassamhälle inetsat i medvetandet och kommer att agera därefter, exempelvis i förhandlingar med facket. Den sociala arrogansen, en gång själva signaturen för borgerligheten, återvänder. Som någon har påpekat:
det som efterfrågas i alltför många överklasshem, efter ett halvt sekel av outhärdlig jämlikhet, är helt enkelt patriarkala mönster, det vill säga någon att styra och ställa med, inte städning.
