Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs Universitet, skriver under rubriken "Nu står USA på de fattiga ländernas sida" att USA ställer sig högt på fattighetsbekämpningens barrikad. Först trodde jag Abrahamsson visade upp sin ironiska sida, men ack så fel jag hade.
Under Världsbankens och IMF:s årsmöten i veckan har skuldfrågan närmat sig sin
lösning för några av världens fattigaste länder. Redan sommarens G8-möte och det
nyss avslutade FN-toppmötet i New York gav en föraning om att den rika världen
efter år av löften var beredd att gå från ord till handling.
skriver Abrahamsson och drar slutsatserna att President Bushs tal under 59:e sessionen av FN:s generalförsamling blev det FN- och utvecklingsvänligaste sedan Kennedy-administrationen (är det en rimlig referenspunkt?). Han konstaterar dock att Bushs omvändning har med USA:s eget intresse, och bl a olja i Afrika att göra. Och även om så inte vore fallet är ändock den sk avskrivningen av u-ländernas skulder långt ifrån tillräcklig; Abrahamsson anger att de "täcker ungefär en tiondel av vad som krävs för att nå FN:s millenniemål".
Det är oroväckande är att Abrahamsson glömmer bort att fördjupa sig i USA:s nya roll inom internationella institutioner och organisationer som tex IMF, Världsbanken och FN. Bushadministrationen har under året fört en kampanj internationellt men också på hemmaplan för att dominera de ovannämnda forumen. Jag har tidigare skrivit om tillsättningen av Paul Wolfowitz som chef för Världsbanken och nu senast ärkehöken John Bolton som USA:s FN-ambassadör. John Bolton är som bekant en ihärdig motståndare till en kraftfull och demokratisk FN som inte spelar enligt USA:s spelregler.
Tidningen Flamman publicerade den 22 september en artikel om FN-toppmötet där avslöjanden från Washington Post och Independent kastar ljus på Boltons agenda för FN:
• Upphävande av alla konkreta referenspunkter till ”Millenieprogrammet”.
• Stopp för målet att de rika länderna ska anslå 0,7 procent av sin BNP till biståndshjälp.
• Nej till alla konkreta överenskommelser för att minska den globala miljöförstörelsen.
• Ersättande av planerna på kärnvapennedrustning till vaga rekommendationer som inte drabbar USA.
• Inga som helst referenser ska göras till den Internationella domstolen, till vilken Bush vägrade att ansluta USA.
• En total omsvängning av den internationella handeln, där Bolton menar att kraven för de fattiga staterna att få inträde i WTO (Världshandelsorganisationen) ska skärpas i stället för att förenklas och underlättas.
Och FN-toppmötet dominerades som vanligt av USA som bestämde dagordningen och en resolution antogs av 189 medlemsstater. Bara Kuba och Venezuela uttalade sig öppet mot FN-resolutionen. Resultatet är att Milleniemålen nu urvattnats och förvandlats till rekomendationer som ska lösas under en obestämd framtid. Även det gamla beslutet om 0,7 procent av BNP till bistånd har urholkats (i dagsläget ligger 0.25 % av BNP närmare sanningen när det gäller bistånd till u-länderna).
Som jag nämnt fanns också en opposition mot USA:s linje. Venezuelas president Chávez framförde den hårdaste kritiken mot den amerikanska imperialismen och den förlamning som FN drabbats av. Samtidigt presenterade han fyra punkter för en genomgående förändriing av FN som organisation:
1. En expansion av Säkerhetsrådet i dess permanenta såväl som ickepermanenta kategorier.
2. En nödvändig förbättring av FN:s arbetsmetoder för att öka insynen.
3. Ett avskaffande av vetorätten mot beslut tagna av Säkerhetsrådet.
4. Ett stärkande av Generalsekreterarens roll
Med andra ord "USA, Hands off UN"!
Medan Abrahamsson resonerar kring hur den svenska regeringen lagt sig i arbetet med Milleniemålen finns en överhängande risk för att allt fler konflikter runt om världen får en lösning som liknar den vi vittnar i Irak: Ett land bombas för att "demokratiseras" från en diktator som från början sattes dit av de nuvarande berfriarna.
Nej, USA står inte på de fattiga ländernas sida. USA står på de amerikanska företagens sida.
1 kommentar:
Väldigt bra skrivet.
Skicka en kommentar