Idag händer det. Dagen då Irans herrfotbollslag, Team-e Melli, har chansen att gå vidare från gruppspelet. För första gången. Med andra ord, Irans fjärde VM-slutspel kan bli historiskt. Men dagens match handlar om så mycket mer än avancemang. Varje litet steg fram till drabbning mot Bosnien har färgats av lagets kamp mot yttre omständigheter som inte har det minsta att göra med fotboll. Diktaturen och de brutala sanktionerna. Världspolitiken och de pågående regionala konflikter. Laget har haft svårt att hitta kvalificerade motståndare för träningslandskamper och lika svårt att åka på träningsläger. Ett tag var det oklart om spelarna skulle få byta om från sina svettiga matchdräkter vid halvtidsvilan. Iran är sannerligen VM:s underdog.
Oavsett utgången idag är Irans prestation i VM en bragd. Matchen mot Argentina visade omvärlden att en liten fotbollsnation som Iran kan fälla en gigant, trots ett insläppt mål i 91:a minuten. Endast världens bästa fotbollsspelare, Lionel Messi, förmådde bryta igenom Irans försvar. För att citera en iransk sportsajt dagen efter, "Argentina dog för att vinna".
I ett land med starka interna motsättningar och präglad av externa konflikter, i ett land med diktatur och politisk repression, symboliserar landslaget något att samlas kring, glädjas åt och fälla tårar för. Vad som händer om Iran lyckas ta sig vidare från gruppspelet är för abstrakt - för stort - att spekulera i. En seger i Arena Fonte Nova kommer eka i Irans gator tusentals mil bort. Jublet kommer att förvandlas till folkets kortvariga befrielse från politisk repression och västerländsk aggression. Och samtidigt ett hot mot en regim som blottat sin rädsla för den unga folkmassan på gatan. Det finns stor risk att den drabbningen dränks i rapporteringen från VM och andra oroshärdar. Därför är det viktigt att vi följer den med lika stor entusiasm som dagens fotbollsmatch.