DN:s totalhaveri om Gaza

Dagens ledare i DN är ett totalt haveri, full av felaktigheter och medvetna missförstånd.

A. Anfallskriget föranleddes inte av kidnappningen och mördandet av tre israeliska ungdomar. Det föranleddes inte heller av mordet på två palestinska ungdomar tidigare i maj. Anfallskriget är ännu ett kapitel i en ockupation som bara sedan år 2000 krävt över 4 200 palestinska liv.

B. Påståendet "... den israeliska regeringen har inte någon önskan om att döda palestinska civila" tangerar det absurda. Under det israeliska anfallskriget Cast Lead vintern 2008-2009 dödades 1 358 palestinier, varav 762 var civila. 318 av offren var minderåriga under 18 år. 5 300 palestinier skadades. Det pågående anfallet mot Gaza har hittills krävt 168 palestinska liv. 8 av 10 har varit civila, varav en femtedel barn.

C. Israels anfallskrig mot Gaza kommer i en tid av försoning mellan Fattah och Hamas. Utsikterna för en palestinsk enighet var godare än på mycket länge. Processen hade med allra största sannolikhet marginaliserat de mer militanta fraktionerna i Gaza (och Västbanken) som drivs av fanatism och motsätter sig en försoning mellan Fatah och Hamas. Det mesta tyder på att den israeliska regeringen utnyttjade det tragiska mordet på tre israeliska ungdomar och lynchningen av ett palestinskt barn för att skjuta sönder utsikterna för ett eventuell enigt palestinskt styre som motpart i framtida förhandlingar.

D. Omvärldens svar till Israels anfallskrig kan knappast vara att kräva återhållsamhet från ockupationsmakten. Detta har gjort och görs idag. Israels entydiga svar är det aldrig kommer att vika sig för omvärldens fördömanden. Israel bryter mot internationell rätt. De illegala bosättningarna på Västbanken, muren som skär djupt in i palestinska områden och blockade av Gaza (som innefattar hot om att skära av vatten- och elförsörjningen), är toppen på ett isberg. Omvärldens reaktion bör vara att sätta ekonomisk och politisk press på ockupationsmakten Israel.

Folkets match

Idag händer det. Dagen då Irans herrfotbollslag, Team-e Melli, har chansen att gå vidare från gruppspelet. För första gången. Med andra ord, Irans fjärde VM-slutspel kan bli historiskt. Men dagens match handlar om så mycket mer än avancemang. Varje litet steg fram till drabbning mot Bosnien har färgats av lagets kamp mot yttre omständigheter som inte har det minsta att göra med fotboll. Diktaturen och de brutala sanktionerna. Världspolitiken och de pågående regionala konflikter. Laget har haft svårt att hitta kvalificerade motståndare för träningslandskamper och lika svårt att åka på träningsläger. Ett tag var det oklart om spelarna skulle få byta om från sina svettiga matchdräkter vid halvtidsvilan. Iran är sannerligen VM:s underdog.

Oavsett utgången idag är Irans prestation i VM en bragd. Matchen mot Argentina visade omvärlden att en liten fotbollsnation som Iran kan fälla en gigant, trots ett insläppt mål i 91:a minuten. Endast världens bästa fotbollsspelare, Lionel Messi, förmådde bryta igenom Irans försvar. För att citera en iransk sportsajt dagen efter, "Argentina dog för att vinna".

I ett land med starka interna motsättningar och präglad av externa konflikter, i ett land med diktatur och politisk repression, symboliserar landslaget något att samlas kring, glädjas åt och fälla tårar för. Vad som händer om Iran lyckas ta sig vidare från gruppspelet är för abstrakt - för stort - att spekulera i. En seger i Arena Fonte Nova kommer eka i Irans gator tusentals mil bort. Jublet kommer att förvandlas till folkets kortvariga befrielse från politisk repression och västerländsk aggression. Och samtidigt ett hot mot en regim som blottat sin rädsla för den unga folkmassan på gatan. Det finns stor risk att den drabbningen dränks i rapporteringen från VM och andra oroshärdar. Därför är det viktigt att vi följer den med lika stor entusiasm som dagens fotbollsmatch.