Fel av Gothia Cup att ge efter för diktaturer

Foto: Team Sportia

Förra veckan avslutades Gothia Cup, världens största fotbollsturnering för ungdomar. Gothia Cup är en viktig institution. Turneringen visar på idrottens gränslösa potential att förena människor med vitt skilda förutsättningar och bakgrund. Genom åren har bland annat lag från Palestina deltagit och Vänsterpartiet har odlat ett djupt vänskap med ungdomslaget EF Soyapango från staden Soyapango i El Salvador.

Dock fläckades årets upplaga av Gothia Cup av arrangörernas svek mot ett pojklag från de västsahariska flyktinglägren. Trots ett tidigare löfte, förbjöds Western Sahara FC att bära Västsaharas flagga under den traditionsenliga invigningen. Orsaken: påtryckningar från de marockanska laget som också deltog i turneringen.

Jag träffade laget igår kväll och det var uppenbart att de, trots den unika upplevelses om Gothia Cup har varit, kände sig överkörda och utanför. I synnerhet lagledarna var ledsna och förbannade över ett beslut som dikterats av ockupationsmakten.

Med anledning av Gothia Cups agerande, har jag idag en debattartikel i GöteborgsPosten,

Föreställ dig att ett fotbollslag från det av Israel ockuperade Palestina förbjuds att bära den palestinska flaggan med motiveringen att flaggan provocerar israeliska deltagare. Om vi byter ut Palestina mot Västsahara och Israel mot Marocko, så har just detta orimliga scenario ägt rum på årets upplaga av Gothia Cup. Västsahariska ungdomar förbjöds att bära sitt lands flagga under den traditionsenliga invigningsceremonin efter protester från marockanska deltagare.

[...]

Strax innan invigningen av Gothia Cup i förra veckan, gav arrangörer vika för protester från de marockanska lagledarna när man, trots ett tidigare löfte, förbjöd Western Sahara FC att bära den västsahariska flaggan. Därmed valde arrangörerna att frångå Gothia Cups ursprungsidé, nämligen att med hjälp av fotbollen, bryta barriärer och fördomar samt att främja fred och vänskap. I stället visade man undfallenhet gentemot en diktatur som bedriver en olaglig ockupationspolitik och som konsekvent bryter mot mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara.

[...]

Nästa år samlas återigen tusentals ungdomar från världens alla hörn för att spela fotboll i Göteborg. Årets svek mot Western Sahara FC får inte upprepas. Efter händelsen finns det stor risk att fotbollslaget från Västsahara inte kommer tillbaka till Gothia Cup. Därför borde Gothia Cup starta en demokratifond vars medel är ämnade för att bekosta deltagande av ungdomslag från länder som befinner i väpnade konflikter eller under ockupation.

Gothia Cups ledning måste också ta lärdom av sitt misstag och driva frågan inom FIFA så att lag från ockuperade områden och länder också kan delta i internationella idrottstävlingar under egen flagg. Nästa års upplaga av Gothia Cup måste präglas av medmänsklighet och respekt för folkrätten.

Läs hela debattartikeln här.

Andra som bloggat: Afrikagrupperna, Emmaus Björkå, Rickard Nordin
I medierna: BT, GP1, GP2, GFT, Metro, SvD, TV4, VK

Utøya.Sorg.Vrede.Hopp.

Det är omöjligt att med ord beskriva alla tankar och känslor som kommit och gått efter attentatet mot regeringskvarteret i Oslo och mordet på över 80 unga, norska socialdemokrater på ön Utøya. Tankarna går förstås till de som mist livet, deras anhöriga och de som överlevt mardrömmen.

Terrorattackerna, för det handlar just om välplanerade, politiskt motiverade attacker mot civila, har utraderat en generation engagerade ungdomar organiserade i ett ungdomsförbund känt för att försvara människovärdet gentemot de rasistiska, islamofoba strömningar som växt fram i Norge. Norsk arbetarrörelse har förlorat många skarpa hjärnor, goda retoriker och skickliga organisatörer - norsk arbetarrörelse har gått miste om en del av sin framtid.

Den tragiska händelsen i Norge känns extra mycket i magen när jag tänker tillbaka på alla riksting, kongresser, veckokurser och sommarläger som jag har deltagit i tillsammans med mina kamrater i Ung Vänster. Jag är den jag är idag mycket tack vare alla fina kamrater som jag har träffat på dessa möten. Tillsammans har vi pratat politik, vi har vässat vår gemensamma organisation, vi har umgåtts, skrattat och ibland gråtit. Det har varit oskyldigt men inte på något sätt naivt. Varje möte och träff har varit angelägen för oss då vi har varit många som gått ihop för förverkliga fina saker tillsammans - socialismen, feminismen, den internationell solidariteten och försvaret av människovärdet.

Därför har det hela tiden legat nära tillhands att dra paralleller mellan AUF:s sommarläger på Utøya och alla de Ung Vänster-arrangemang som jag själv har besökt. Vi har bestått av unga människor som har samlats för att tillsammans förändra världen. Det har varit svårt att slå undan tanken på att Utøya kunde ha varit Motala där Ung Vänster samlas till veckokurs eller Dalsland där vi tältar tillsammans på vårt sommarläger. Den tanken har skickat kalla kårar längs ryggraden. Den tanken har förvandlat mördandet på Utøya till något högst personligt.

Mitt i allt detta finns ändå hopp. I lördags samlades runt 300 personer i Göteborg för att hedra offren i Norge. I egenskap av ordförande för Vänsterpartiet Göteborg överlämnade jag en bukett rosor till SSU-ordföranden i Göteborg. Under den fina minnesceremonin till minne av de mördade kamraterna i Norge, väcktes just hoppet. Hoppet i att vi är många som dagligen bekämpar rasism och främlingsfientlighet. Och hoppet om att vi efter det fasansfulla som har hänt kommer att bli ännu fler.

Reaktionerna på terrordådet har varit många. Naturligtvis har de allra flesta uttryckt avsky mot det som har hänt. Bland alla kommentarer som ger stöd till anhöriga, till AUF och norsk arbetarrörelse, kan jag känna igen vissa gemensam nämnare. Många förenas i vetskapen om att de senaste årens utveckling i rasistisk riktning har skadat oss och att priset för "kriget mot terrorismen" har varit högt i form av krig och ockupationer i periferin och inskränkning av den personliga integriteten samt stegrande rättslöshet i centrum. Många har därför reagerat på att det numera är en ryggmärgsreflex att tänka på islamister och muslimsk terrorism när de hör om terrorattentat. Många förenas också i vetskapen om att just den personliga ryggmärgsreflexen är resultatet av en pågående process i Europa och USA där muslimer misstänkliggörs som grupp. Och till sist. Många förenas i vetskapen om att terrordådet i Norge är ett resultat av denna farliga samhällsutveckling.

Framväxten av fascistiska, rasistiska och högerpopulistiska partier i Europa har på ett dramatiskt sätt påverkat utomeuropéers levnadsvillkor på kontinenten. De lever i en tid och plats där misstänksamhet mot minoriteter har tillåtits bli dagordningssättande. Just i Norge har Fremskrittspartiet gått i bräschen för en ton och retorik som normaliserat hets och hat riktat mot muslimer. Samma utveckling ser vi i Danmark och till viss del här hemma i Sverige.

Så vad kommer att hända nu? Kommer Norge att sluta sig inåt i samma takt som tvångsåtgärder av olika slag implementeras? Det verkar inte så när jag hör på norska regeringsföreträdare eller debattörer. Det är väldigt lite vedergällning och väldigt mycket ödmjukhet inför utmaningen att bygga demokratin så att den även inbegriper de grupper som har smutskastats och försvara demokratin så att rasism och främlingsfientlighet trycks tillbaka. Samtidigt kan jag inte sluta undra hur samtalstonen hade varit om gärningsmannen haft utomeuropeiskt ursprung.

I Sverige ser vi nu begynnelsen till en debatt om högerextremistiskt våld och en ursäktande ton från de rumsrena strömningar som under lång tid har haft resonemang som tangerat islamofobi som sitt dagliga bröd och vatten. Framöver kommer vi i Sverige att än mer intensivt prata gränser. Det kan vara bra ibland men låt inte debatten stanna vid formalia. Idag finns alla förutsättningar att bygga en bred antirasistisk rörelse som går ut och förändrar. Låt oss inte missa den chansen. Som jag skrev på Facebook natten mellan lördag och söndag: Kom ihåg att bästa sättet att hedra offren för terrordåden i Norge är att bemöta rasism oavsett plats & avsändare. Försvara människovärdet!

Läs också Ali Esbati: Utøya.

Andra som bloggat: Stefan Lindborg, Tove Liljeholm, Anna-Lena Lodenius, Ulf Bjereld, Anna Ardin, Dagens Konflikt, Craig Murray, Enmansutredningen
I medierna: AB, Expressen, GP, Guardian, Sydsvenskan, SVT

Göteborg måste ta täten för att stärka facket

Jag skriver inför en sommarträff som arrangeras av Nätverket för Göteborgs Arbetarrörelse. Ett viktigt och bra initiativ i Göteborg där förutsättningarna för att sätta fackets och dess medlemmarnas vilja på agendan är bra.

Här är ett uttdrag,

Det har blivit fult att snacka om facket och rättigheter på jobbet. Blondinbellas entreprenörsskola och näringslivets kurser för unga företagare får däremot ta plats. Det är dags att ändra på detta med start i Göteborg.

I mitten av juni deklarerade Moderaten Jonas Ransgård att 100 000 kr tilldelats föreningen Ung Företagsamhet efter att högerpartierna i Göteborg fått kommunen att ställa sig bakom en ansökan till Wilhelm Röhss donationsfond. Att Ransgård och hans högerkollegor bryr sig om ungdomar är ju sött om det inte var så att Ung Företagsamhet stöds av både inflytelserika Svenskt Näringsliv och Wallenbergfamiljens maktbolag, Investor.

[..]

Vi ska inte låta detta fortsätta. Det görs mycket bra redan idag. Trots år av antifacklig politik och retorik tar facket och dess medlemmar dagligen strid för det fackliga löftet – och vinner striden! Nu är det dags att ta ett steg till. Och här i Göteborg kan vi gå före. Göteborg är en stad med en vital arbetarrörelse. Här drivs studiecirklar, fackliga kurser och i sommar också en sommarträff arrangerad av Nätverket för Göteborgs arbetarrörelse. I Göteborg finns också förutsättningar för arbetarrörelsens organisationer och partier att på politisk väg förändra saker till det bättre. Här är tre förslag:

1. Inför kurser i fackliga rättigheter och arbetsrätt på skolschemat.

2. Erbjud alla gymnasieklasser i kommunen besök från fackliga organisationer som informerar om rättigheter på jobbet och kollektivavtal för den jobbar extra eller sommarjobbar.

3. Instifta ett stipendium inom Göteborgs Stad för ungdomar som kämpar för bättre anställningsvillkor och arbetsmiljö på sina arbetsplatser.

Andra som bloggat: Nätverket för Göteborgs Arbetarrörelse, Jonas Ransgård