Osanloo: En svensk liberals våta dröm

Mansour Osanloo, facklig ledare för Tehrans bussförare, kidnappades för ett tag sedan. Jag har inte kommenterat händelsen av flera skäl, ingen av dessa är dock en rimlig ursäkt för det sena inlägget om Osanloo.

Ett stort problem är den otillgängliga informationen om Osanloos fall. Nyheter som kommer inifrån Iran måste granskas kritiskt. Jag har helt enkelt inte haft tiden . Däremot har tex Anders Eriksson gjort ett förtjänstfullt arbete och faktiskt följt upp händelseutvecklingen. Hans inlägg om Osanloos fall kan läsas här.

Iran styrs av en diktatorisk regim. Ur ett vänsterperspektiv är regimen förstås av fler skälförkastlig. Ingen kan ignorera de kränkningar av mänskliga rättigheter som sker dagligen i Iran - jag pratar om politiskt, religiöst och sexuellt förtryck. Dessa sidor av den iranska regimen är exponerade och kända för omvärlden och människorättsorganisationer.

Det finns dock en mörk sida som det ofta blundas för. Jag pratar om fallet Osanloo som delvis faller under den ovannämnda kategorin men som också är ett kännetecken för det iranska styrets symbios med det iranska näringslivet. Den ene garanterar den andres existens. Det finns många liberaler som förkastar utvecklingen i Iran men som sällan nämner något ont om regimens nyliberala, antifackliga politik som tar sig uttryck i - inte salladsbarer - utan arresteringar.

För en liberal är de hårda tagen mot den facklig organiseringen i Iran ett problem så länge vi håller oss inom den "klassiska" MR-kontexten. Däremot, ur en ståndpunkt som tar ställning på en arbetsmarknad och mellan två parter i en urgammal konflikt, nämligen arbetsköpare och arbetssäljare, är den nyliberala iranska arbetsmarknaden en svensk liberals våta dröm.

PS. Skriv under uppropet för Osanloos frigivning!