måndag 31 juli 2006

Israel fortsätter döda oskyldiga

Dhar Jamail rapporterar från Libanon. För varje dag blir det allt mer uppenbart att den israeliska armén begår fruktansvärda brott i Libanon. Vittnesskilldringar förtäljer att allt levande är ett mål för de israeliska krigsmaskinen. I Jamails skildring vittnar sjukvårdspersonal om hur israeliskt flyg riktat attacker mot ambulanser som försökte föra civila skadade bort från förstörelsen.
"Last Sunday people came to us and asked us to go help some people who'd lost their legs when their home was bombed by the Israelis," he explained of the events that took place in a small southern village, "We found one of them, without legs, laying in a garden, so we tried to take him to the nearest hospital."
On the way, an Apache helicopter rocketed his ambulance. The rocket took off his arm before exploding behind him, critically injuring everyone in back.
"So then another ambulance tried to reach us to rescue us, but it too was rocketed by an Apache," he told me while gesturing with his one arm and explaining that everyone in that ambulance was killed, "Then it was a third ambulance which finally managed to rescue us."
He pointed to his shoulder, then at another patient who had ridden in his ambulance laying in nearby bed, shrapnel wounds all over his body. "This is a crime," said Khuder, "I want people in the west to know the Israelis do not differentiate between innocent people and fighters. They are committing acts of evil. They are attacking civilians and they are criminals."
En man berättar om upplevelserna,
"We ran out of food, and the children were so hungry, so they left with my wife and her sister in a car which followed a Red Crescent ambulance, while another car took the two other sisters of my wife," he explained sternly, "They reached Kafra village, and an F-16 bombed the car with my wives two sisters. They are dead. And now you see my wife and children are injured, and we have nowhere to go."

Israeliska armén förnekar inblandning i samtliga fall. Istället är det Hizbollah som utpekas som de skyldiga bakom de civila dödsoffren. Bilden ovan tagen i Qana talar ett annat språk. Och Israel fortsätter att avfärda kraven på eldupphör. Istället ökar våldet.

Israel begår brott i Libanon. Alla som försvarar eller ursäktar terrorstatens agerande är medskyldiga. Inte minst liberala ungdomsförbundet och dess ordförande Fredrik Malm.
I ett samtal med deras ombudsman med ansvar för västra Sverige, med anledning av en debattutmaning om sitautionen i Libanon och Gaza, sade denne att "Malm är för extrem och det är inte säkert att vi (LUF Väst, min anm) ställer oss bakom hans ståndpunkter." Det klingar dåligt inför en stundande valspurt, Fredrik Malm. Detsamma gäller Federley, som börjat isoleras av ungdomsförbundet. Dessa "Israelvänner" måste vi ställa till svars. Ett utmärkt tillfälle är den 17 september. En röst på borgaralliansen är slutligen också en röst på en svensk utrikespolitik som svansar ännu mer för USA och Israel. Den nuvarande socialdemokratiska utrikespolitiken är brottslig nog!

söndag 30 juli 2006

Bint Jbail går Fallujahs öde till mötes?

Israeliska invasionsstyrkor har under en vecka försökt skapa fakta på marken som tyder på att de kontrollerar södra Libanon. Bint Jbail har varit en av symbolerna för Hizbollah-motståndet som israelerna har påstått sig ha kontroll över. Dhar Jamail rapporterar från södra Libanon. Israeliska armén har många förluster, just i Bint Jbail. Jamail gör jämförelsen med den irakiska staden Fallujah, som trots bombardemang, mord och massaker från ockupationsstyrkorna sida, lyckats bjuda på motstånd. Jamail skriver,
Yes--Bint Jbail has shown them this. That they will hold off on the larger scale invasion, as it would be a disaster for Israel to face one Bint Jbail after another. A gross analogy for Bint Jbail would be Fallujah, April 2004. There is now a short grace period for the women, children and elderly "terrorists" there who can't leave. Lebanese Red Crescent workers have told me that they can't get there to evacuate people, because they are too afraid more of their ambulances will be bombed by war planes.

So it will be another "shock and awe" before rolling in the ground troops. Read-Fallujah, November 2004 (bland annat här och här).

And like Fallujah, which the U.S. military has failed to have control of at any time following the leveling of that city, Israel will find the same in southern Lebanon. Despite the fact that they are acting as a Middle Eastern arm for the American Empire, and obediently labeling anyone who resists them as a "terrorist." Läs också Esbatis kommentarer om just detta!
Mitt i allt detta pågår folkmord och massaker på annat håll. Den israeliska terrorstatens brutalitet känner inga gränser. Esbati skriver om massakern i Qana. Här är rapporteringen som vi inte kommer att se i svenskt TV.
>>BBC inslag I
>>BBC inslag II
>>BBC inslag III
Man kan fråga sig var de svenska repportrarna gömmer sig. Är de på libanesisk sida? Ja, må de i så fall skämmas för sin tystnad och för deras fega agerande som reportrar. Befinner de sig på israeliska sida? Ja, må de i så fall skämmas för att de valt att blunda för den israeliska ockupationsmaktens slakt av civila libaneser.

lördag 29 juli 2006

Nyårsafton i Tehran?

Online Journal publicerar en text skriven av Nafeez Mosaddeq Ahmed, aktiv i Institute for Policy Research & Development (IPRD). Under rubriken "UK government sources confirm war with Iran is on", skriver Ahmed om planer på ett anfall mot Iran före årsskiftet. Med detta i åtanke blir Israels agerande i Libanon plötsligt "rationellt". Ahmed skriver,
In any case, it's worth noting that the information from a former Labour Minister corroborates expert analyses suggesting that Israel, with US and British support, is deliberately escalating the cycle of retaliation to legitimize the imminent targeting of Iran before year's end.
Israel få agera som murbräcka mot stater som Iran och Syrien som pekats ut som finansiärer av Hizbollah-motståndet i Libanon. Israels rätt till självförsvar och dess rätt till existens kommer gång på gång och som en mantra upprepas av USA och dess allierade för att till slut skapa en legitimitet för ett angrepp mot Iran. Händelserna i Libanon verkar i nuläget avstyrt mediernas uppmärksamhet från Irans kärnteknologiprogram och anklagelserna rörande kärnvapenframställning. Det som pågår nu är dock ett intensivt arbete från amerikanskt/israeliskt håll för att skapa en "naturlig", självklar länk mellan två logikerna; 1) Hoten mot Israel och landets rätt att försvara sig genom att angripa länder som hotar dess "existens", och 2) Irans finansiering av Hizbollah och landet påstådda ambitioner att införskaffa kärnvapen. Lyckas USA och Israel teckna ner en lösningen till denna ekvation med två okända variabler, kommer det bli svårt för omvärlden att stå emot påtryckningarna. Vi vet också sedan innan att USA fabricerat fakta för att få till stånd enighet bakom dess politik. Vi kommer alla ihåg Powells satelitbilderna som blev beviset för att Saddam hade depåer fulla med massförstörelsevapen. Lögner kommer presentaras och måste bemötas med den alltför hemska sanningen.

Alltså gäller det påminna människor, men kanske främst makthavare och etablissemang, om händelser som de verkar ha glömt. Vi måste påminna dem om lögnerna som föregick invasionen av Irak. Vi måste påminna dem om att 100 000 civila irakier dödats sedan invasionen av Irak. Vi måste påminna dem om övergreppen på Guantanamo och Abu Ghraib. Vi måste fortsätta påminna dem innan historien raderas, innan nätverkssidor mot kriget i Irak eller ockupationen i Palestina stängs ner, innan solidaritet med ett förtryckt folk kriminaliseras på samma sätt som själva motsåndet mot krig och ockupationer.

tisdag 25 juli 2006

Hanin Shakrah i Libanon

Hanin Shakrah befinner sig nu sedan 20 juli i Libanon. Igår skrev hon om flyktingströmmarna som resultat av Israels bombningar av oskyldiga civila. Närmare en miljon människor är på flykt. Sitautionen är ohållbar.

Följ hennes blogg här>>

måndag 24 juli 2006

Solidaritet

Jag klistrar in det tal jag höll på lördagens manifestation anordnad av Ung Vänster Göteborg och Bohuslän och ISM Göteborg (läs några kommentarer här och här). Även vänsterpartiets riksdagskandidat i Göteborg Hans Linde pratade. Läs hans tal här.

Det märks tydligt att det finns ett stor frustration mot Israels krig, inte minst bland alla människor med rötter i Mellanösterna. För oss är detta allvar. Det handlar, till skillnad mot högern, inte om billiga politiska poänger utan om liv och död.

Kamrater, Palestinavänner, antiimperialister

Gaza är hungrig ... Gaza törstar … Beirut brinner … Beirut ligger i ruiner. Igår gick den israeliska ockupationsmakten in i Libanon. Den israeliska terrorstatens våldshandlingar eskalerar. Bomberna faller, sprängs och dödar. Men Göran Persson och Jan Eliasson sitter avvaktande i sina kontor. Tystnaden är pinsam, feg och brottslig. Idag ställer vi bland andra dessa herrar till svars för det som händer i Gaza och Beirut. Idag ställer vi dem till svars för deras passivitet inför övergreppen mot det palestinska och libanisesiska folken.

För i Beirut är det inte längre natt. För natthimmelen lyser upp av explosionerna från de israeliska raketerna. Hittills har 300 om inte fler civila libaneser – fäder, mödrar och barn – fallit offer för israeliska bomber. Raketerna söker sig inte till Hizbollah utan till bostadsområden som hyser människor eller så faller bomberna över flyktingförläggningen Qasmia och dödar elva barn – i bostadsområdena och flyktinglägren skördar Israelerna oskyldiga människoliv. Jag talar inte om terrorister utan palestinska och libanesiska barn. Läkarna i Libanons värst drabbade områden är förfärade; för i jämförelse med bombningar av Libanon för 10 år sedan, konstaterar läkarna att då bestod de sårade av soldater från stridande förband, men nu – under bombregnet – är det bara civila som når sjukhusen. ”Vi har inte sett några sårade soldater”, säger Mrouwe, en av läkarna. Israel begår dagligen brott mot mänskligheten. Under 50 år har det ockuperade Palestina varit skådeplatsen för en av historiens värsta övergrepp. Sedan några veckor tillbaka är det Libanon och Beirut som fallit offer för oförrätterna. Vi fördömer Israel ockupation och krig.

Och i Gaza fortsätter övergreppen. Gaza är avskuren från livets värdighet. Infrastrukturen, vatten- och elförsörjningen är söndertrasad. Under tre veckor har israel satt i system att attackera och förstöra civila anläggningar. Bomberna faller inte över terrorister som vi får höra från svenska medier. Bomberna faller över människor av kött och blod. De israeliska ockupanterna har aldrig jagat terrorister – det har aldrig varit deras mål. Deras övergripande mål är att omöjliggöra ett värdigt liv i de palestinska samhällena. Deras mål är ett långsamt och systematiskt folkmord med resten av världen som vittne. Palestinska folkvalda regerings- och parlamentsledamöter har kidnappats av Israel som av den svenska högern kallas för Mellanösterns enda demokrati. Vi har samlats här för att skicka ett meddelande till herrarna i borgaralliansen; ”Vi vill inte ha er demokrati för den innebär att leva under ockupation och bomber! Vi kräver däremot att Israel kastas ut ur Palestina och tvingas lämna Libanon! Vi kräver att den blodtörstiga israeliska premiärministern Ehud Olmert och Göran Persson israeliska partibroder, försvarsministern Amir Peretz ställs inför rätta för brott mot mänskligheten. Och du Fredrik Reinfeldt, du och din allians av bomb- och batonghöger, ni får er dom den 17 september.” För högeralliansen finner sig i en ohelig pakt med socialdemokratin. De har kommit överens om att gräva ner och mörka debatten om den svenska utrikespolitiken. Därför är det brottsligt tyst från regeringskansliet och borgarnas partihögkvarter. Därför ursäktar sig Persson genom att helt ryggradslöst hänvisa Sveriges utrikespolitiska linje till EU: s linje.

Vi står här idag för vi kräver en självständig svensk utrikespolitik som står på de ockuperade folkens sida samtidigt som den fördömer de brott som Israel och USA begått i Mellanöstern. För världen har i över ett halvt sekel varit vittne till folkmord och fördrivning i Palestina, utförd av en militärt överlägsen ockupationsmakt stödd av världens största supermakt USA. Ockupationen sätter västvärldens rasistiska koloniala arv i centrum. Både när det gäller reaktionerna mot Israels folkrättsvidriga ockupation av Palestina och nu fullskaliga krig mot Libanon, och när det gäller rapportering i medier är tydligt vilka måttstock som används: En Israel på 10 araber eller 2000 amerikaner på 100 000 araber. Det är med hjälp av dessa koloniala glasögon som västvärldens makthavare och Sveriges statsminister ser på den katastrof som drabbat det palestinska folket och som nu också drabbat deras grannar i Libanon. Västvärldens makthavare stod tysta inför fördrivningen av palestinierna vid skapandet av staten Israel. De stod tysta när kristna libanesiska milisen massakrerade flyktingar i lägren Sabra och Shatila och idag står dem tysta inför kränkningarna mot Libanons gränser och dess folk och den brutala kollektiva bestraffningen som fortgår i Palestina och Gaza.

>>Nu är det dags för oss att sätta ner foten och säga ifrån!
>>Nu är dags att var högljudd och protestera!
>>Nu är det dags att ställa våra makthavare mot väggen, med ropen ”Fördöm Israels krig och ockupation! - Länge leve Palestina!”

Jag vill också komma med uppmaning. Glöm inte brotten som har varit vittnen till under de senaste veckorna och månaderna. Glöm inte USA och EU: s bojkott av det palestinska folket för att de valde sina ledare i demokratiska val! Glöm inte de skrikande barnen och de gråtande mödrarna i Beiruts gator! Berätta historien om en historiens värsta brott mot mänskligheten, för era barn, vänner och släktingar!

Den 6 augusti invigs Friidrotts-EM i Göteborg. En samlingsplats för sportutövare från hela Europa. Ett idrottsevenemang som inte endast kommer ha många tittare utan kommer vara en inspirationskälla för många idrottsutövande ungdomar. Mitt bland alla deltagande länder finns också terrorstaten Israel. Israel som har bojkottats av det asiatiska idrottsförbundet för brott begångna i Palestina, besöker vår stad Göteborg. Mitt under bojkotten av Palestina och bombningar av Beirut, skickar Israel en delegation av idrottare till Göteborg. Samtidigt innebar samma bomber att fotbollslag från Libanon och Palestina inte kunde besöka årets upplaga av Gothia Cup. Cynismen är slående men vi måste agera och visa vårt avsky mot Israels statsterrorism. Precis som Sydafrikas apartheidregim bojkottades från sportevenemang och precis som Jugoslavien inte fick delta i fotbolls-EM i Sverige 1992, borde Israel inte tillåtas delta i Friidrotts-EM i Göteborg. Den 7 augusti samlas vi igen för att demonstrera mot Israels vidriga ockupation och krig.

Fram till dess måste solidariteten med Palestinas och Libanons folk stå oss närmast. Vi vägrar ge efter för terrorism och vi vägrar stå tysta när Göran Persson och borgaralliansen gömmer sig bakom EU. Vi kräver att de agerar.

• Vi kräver att den svenska regeringen fördömer Israels ockupation av Palestina och krig mot Libanon.
• Vi kräver att regeringen förklarar den israeliska ambassadören som ickeönskvärd.
• Vi kräver en bojkott av Israel.

Länge leve Palestina!

tisdag 18 juli 2006

Fördöm Israels krig

Angreppskriget mot Libanon fortsätter. Fram till idag har Israel dödat mer än 200 civila. Omvärldens brottsliga tystnad mot Israels statsterrorism är vidrig. Nu gäller det att göra sin röst hörd. Organisera protestaktioner runt om i landet och ligg på som en blåslampa i häcken på Persson och Eliasson. Sverige måste agera! NU!

Och så till de som försvarar Israel samtidigt som de aktivt begraver debatten om den svenska utrikespolitiken. Federley och Malm, bomb- och batonghögerns ungtuppar, måste ställas tillsvars för deras stöd till terrorismen.

Vet centerns väljare att ungdomsförbundets ordförande, som har sitt förbund som en spångbräda in i riksdagen, stödjer ockupationer och bombning av civila? Är de beredda att ställa sig bakom hans oreserverade, brottsliga stöd till Israel? Är centerväljarna beredda att stödja ett parti som tar ställning mot frihetskamp och för en rasistisk apartheidregim med säte i Jerusalem? Jag är tveksam!

När det gäller Malm och hans "liberaler" har det under senare tid varit svårt för dem att lyfta Mellanösternfrågorna. Motståndet mot Sveriges krigsföring i Afghanistan är starkt - detsamma gäller frustrationen över Sveriges lamhet inför Israels och USA:s brott i Palestina och Irak. Liberalerna har också fastnat i fällan gillrad av en intern lobby bestående av iranska monarkister som finns både i ungdomsförbundet (Safaee och Afshinnejad) och i moderpartiet. Deras övergripande agenda är att föra fram sina karriärspositioner genom att ha så extrema reaktionära ståndpunkter som möjligt. Detta yttrar sig på flera sätt. Här är i alla fall två:

1. En proamerikansk hållningen gällande Iran: Prioritet är inte att teokratin faller utan att USA:s hegemoni stärks i området. Detta innebär att en välvillig teokrati som begår brott mot mänskligheten i samma grad som idag skulle mycket väl vara oproblematisk.

2. En proisraelisk hållning gällande Palestina: Palestiniernas rätt till motstånd mot ockupationen anses vara kriminellt och terrorism...alltid och utan undantag.

Folkpartiet sitter med andra ord i kläm. Å ena sidan är det folkliga motståndet för stort för galna utspel till stöd för Israel och å andra sidan kan man inte hålla iranierna under kontroll.

I övrigt är det intressant att notera att Abbas, den palestinske presidenten, börjar lyftas upp av USA/EU som en fredsmäklare och någon som Israel kan förhandla med (se bland annat här). Detta är i sig farligt. För Abbas har detta redan inneburit att han förlorat allt stöd i det palestinska samhällets breda lager. Därmed har han också kunnat profilera sig i västs ögon som en kraft som inte erkänner det palestinska valets utgång. För palestinierna innebär det i längden att deras folkvalda regering (än så länge) inte erkänns utav USA och EU medan presidenten för förhandlingar med ockupationsmaktenbakom stängda dörrar . Transparensen i dessa samtal är förstås ytterst begränsad, vilket ännu mer distanserar Abbas från den allmänna opinionen.

Och till sist:

Kom till lördagens manifestation i Göteborg för att fördöma Israels krig och protestera mot den svenska regeringen.

Plats: Brunsparken (framför restuarangen Palace)
Tid: Lördagen den 22 juli, kl 12

Arrangörer är Ung Vänster Göteborg och Bohuslän tillsammans med International Solidarity Movement

fredag 14 juli 2006

The botten is nådd - om israels brott

Klockan är 01.06 den 14 juli. Jag ska upp om fem timmar för att gå till jobbet. Sista dagen innan "semestern". Men jag kan inte gå till sängs. Hela min kropp spänner sig av obehag. Det är symptom på en obeskrivlig ilska över situationen. Jag knappar in www.dn.se. Detta är vad jag får se...

Rubriken lyder "Krigsfartyg beskjuter Beirut". Punkt. "Som ett svar på raketanfallen mot den israeliska staden Haifa har Israel nu börjat attackera mål i Beirut med krigsfartyg".Punkt.

Låt oss komma ihåg att en israelisk soldat tillfångatogs i Gaza. Det direkta resultatet - Israels respons - blev ödelägelse av infrastruktur, el- och vattenförsörjning. Ljudbomber och stridsflygplan som igen och återigen sprängde ljudvallar. Två soldater tillfångatogs av Hizbollah. Ett land brinner. Krigsfartyg, stridsflygplan och över 6000 israeliska soldater. "Proportionerligt" är ett tomt ord. "Proportionerligt" är ett fegt skal att gömma sig bakom. Ingen, varken journalist eller "expert", lyfter upp följande perspektiv. Israel angriper ett palestinskt samhälle - det skulle vara en krigsförklaring om centrala Göteborg låg i ruiner och elektriciteten strategiskt slagits ut - en israelisk soldat tas till fånga. Därmed är denne arma människa en krigsfånge - i likhet med Gazas arma invånare. Krigsfångar är också de två soldater som tillfångatagits i Libanon.

Tre israeliska krigfångar. Minst 50 dödsoffer (52 skriver Al-Ahram precis nu) under det senaste dygnet. DN rapporterar, "Det israeliska flygvapnet genomförde också ett stort antal flygräder natten till torsdagen i södra Libanon mot misstänkta Hizbollahställningar, vägar och broar. Även israeliskt artilleri och israeliska örlogsfartyg besköt södra Libanon. Den israeliska försvarsmakten meddelade att man "träffat 40 Hizbollahmål". Flera byar träffades och över 50 civila har dödats i de räderna enligt libanesiska säkerhetskällor. 15 av de omkomna uppges vara barn."

Inifrån Palestina och Gaza kommer tragiska uppgifter - den israeliska framfarten i siffror. Endast i onsdags dödades 23 palestinier - sju av dessa var barn. 37 skadades (en utförlig lista över mördandet finns här under samma länk).


I slutändan måste det senaste dagarnas händelser ses som ett direkt och oundvikligt led i omvärldens svek gentemot Palestina. Genom att stryka Israel medhårs och se genom fingrarna har man gett sitt tysta medgivande till de bilder som nu kablas ut via våra TV-apparater eller som möter oss med morgontidningen. Israel har helt rationellt antagit att reaktionerna mot dess mördaraktioner kommer att vara impopulära hos vanliga människor men ickekontroversiella hos dessa vanliga människors makthavare. Är en israeliska soldat värd mer än 1,2 miljon palestinier? frågade sig Hanin Shakra igår i Aftonbladet (Viktigt! Läs hennes text! Stanna upp efter varje stycke för att tänka dig in i hennes skildring). Just nu är svaret fasansfullt jakande, i alla fall enligt SVT, DN, SvD, SR och det politiska etablissemanget. Bombhögerns guldgosse Fredrik Malm passar på att flytta debattskalan. Fotbollsanekdoter blandas friskt med palestinskt blod (se här och här för kommentarer angående vidrigheten) och hyllningar till terrorstaten.

Klockan är 01.49. Det är kusligt mörkt nu när jag kollar ut genom fönstret. Det påminner om det mörker som klyvs itu av israeliska bomber á två ton. Mörkt, kusligt och väldigt tyst efteråt.

tisdag 11 juli 2006

Det var dem som började...

därför kan vi göra vad vi vill!

Ja, det är ungefär så det låter när man lyssnar på Ehud Olmert och den israeliska statsterrorismens företrädare. Gideon Levy skriver bra i Haaretz.

"We left Gaza and they are firing Qassams" är början på artikeln. Mycket talande för den israeliska statsterrorismens offermentalitet understödd av attackhelikoptrar och panzarvagnar. Den intellektuella låsningen som tycks infinna sig i redaktionsrummen hos västerländska medier och på svenska UD tycks springa ur just detta påstående. "Vi [läs ockupationsmakten] lämnade Gaza (?), men se... palestinierna attackerrar oss med raketer " därför "har vi rätten på vår sida att demolera den palestinska infrastrukturen och samhället". Vid manifestationen i Göteborg för två veckor sedan fick jag en liknande, arg kommentar på min appell. En man med sin hustru och barn kom fram till mig med orden "Vad säger du om Qassam-raketerna då?".

Den intellektuella ohederligheten finns i det faktum att styrkeförhållandena i konflikten anses vara obetydliga eller rättare sagt inte viktiga. Att Israel är Mellanösterns största militärmakt med starkt och genomarbetat stöd från USA är inte ett faktum att ta hänsyn till. Att över en miljon palestinier fördrivits och att Gazas invånare saknar all sorts hopp om liv är inte heller en avgörande faktor i beskrivningen av konflikten. Levy skriver,
Israel is causing electricity blackouts, laying sieges, bombing and shelling, assassinating and imprisoning, killing and wounding civilians, including children and babies, in horrifying numbers, but "they started."

Och viktigast av allt...det som Levy uppmärksammar förtjänstfullt är det faktum att om motståndet i Gaza och i det ockuperade Palestina skulle reduceras till bockande och bugande inför krav och avtal dikterade av EU och USA - som inte ens uppfylls av ockupationsmakten Israel - kommer det palestinska frihetskampen att förblekna i människors medvetande. I Sverige är vi tydliga vittnen till mediers skandaljournalistisk. Blott på grund av - eller tack vare - motståndet mot ockupationen kan vi höra om tragedin i Gaza under det pågåendet folkmordet utfört av Israel. Eller enligt Levy,
What would have happened if the Palestinians had not fired Qassams? Would Israel have lifted the economic siege that it imposed on Gaza? Would it open the border to Palestinian laborers? Free prisoners? Meet with the elected leadership and conduct negotiations? Encourage investment in Gaza? Nonsense. If the Gazans were sitting quietly, as Israel expects them to do, their case would disappear from the agenda - here and around the world. Israel would continue with the convergence, which is solely meant to serve its goals, ignoring their needs.
Nobody would have given any thought to the fate of the people of Gaza if they did not behave violently. That is a very bitter truth, but the first 20 years of the occupation passed quietly and we did not lift a finger to end it.

Israel bryter mot folkrätten. Ockupationen är ett brott mot folkrätten och är djupt illegal. Samtidigt är Persson och Eliasson pinsamt tysta. För oss är det dags att agera! NU!

Läs artikeln i Haaretz!

(Tack till Shora och Nazem för tipset)

tisdag 4 juli 2006

Ung Vänster i Almedalen: Dags för en värdig utrikespolitik!



Jag befinner mig inte Almedalen utan jobbar i Göteborg ett par veckor till för att senare valarbeta fram till valdagen den 17 september. Inte en lugn stund. Detta utesluter dock inte att jag kan tipsa om saker ting sm händer på Gotland idag.

Idag, i samband med den amerikanska nationaldagen, släpper Ung Vänster en rapport under namnet "Dags för en värdig utrikespolitik - En rapport om den svenska utrikespolitikens förfall". Det är tydligt, har blivit tydligare under Almedalsveckan, att regeringen och borgarna har gett sig fan på att tiga ihjäl debatten om den svenska utrikespolitiken. De vet att vi vet att de är överens om en sak: att den svenska utrikespolitiken, med bugande och bockande för Bushs ockupationer och icke-kritiken mot Israel, går åt rätt håll!
Ung Vänster är den politiska kraft under valrörelsen som förmår lyfta debatten. Rapporten är ett led i detta. Omsvängningen i utrikespolitiken ska inte gå obemärkt förbi, den ska debatteras och i grunden förändras.

Ida Gabrielsson, ordf för Ung Vänster skriver i Gotlands Allehanda

Det finns en stark koppling mellan den amerikanska utrikespolitiken och det som senare blir den svenska regeringens ställningstaganden i en mängd viktiga och kritiska internationella frågor som kriget i Irak och Palestinafrågan.
[...]
En saklig debatt om hur Sverige ska ställa sig till USA:s systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna skulle nämligen blottlägga en väldigt grundläggande sak: Den enkla sanningen att den socialdemokratisk regeringen i mångt och mycket är överens med moderater och folkpartister i den dramatiska förändring som ägt rum inom utrikespolitiken. Därför har de gjort gemensam sak i att tiga ihjäl debatten om utrikespolitiken.

Rapporten som jag skrev om släpps idag i samband med en debatt om den svenska utrikespolitiken. Se mer info här>>

>>>>>>UPPDATERING<<<<<<<<
Idag skriver Ida Gabrielsson också om situationen i det ockuperade Palestina,
- De senaste händelserna i Palestina aktualiserar på ett brutalt sätt behovet av en självständig och värdig svensk utrikespolitik. Numera är det väldigt tydligt att den svenska regeringen såväl sluter upp bakom USA:s krigspolitik, som visar en förbluffande flathet i frågan om palestiniernas rätt till ett värdigt liv.
- Ett exempel på detta är att Göran Persson valde att inte beröra situationen i Palestina med ett ord under sitt tal här i Visby, trots att situationen är mer än akut just i dagarna.

Läs mer om detta och hela rapporten här!