söndag 30 oktober 2005

1940=2005


Överst: Amerikansk soldat i Baghdad.
Nederst: "Övergivna folkgrupper, lita på den
tyska soldaten". Tysk Affisch från 1940

Jan Myrdal och Gun Kessle har donerat 210 affischer till det Kungliga biblioteket i Stockholm. Materialet visas i formen utställning med titeln "Sälja krig som margarin". En av affischerna daterad till 1940 föreställer en tysk soldat som visar välvilja mot övergivna, fattiga franska barn. Det slog mig att jag sett liknande bilder nyligen på www.army.mil.

tisdag 25 oktober 2005

Återigen: Köp dig fri!




Debatten om pigavdrag och hushållsnära tjänster har gått hett ett tag. Högern driver för införande av skattelättnader för hushållsnära tjänster och argumenten är dåliga. Det finns redan pigjobb men de är svarta så nu finns chansen att reglera branschen. Eller så påstår man att det gynnar familjer med två förvärvsarbetande föräldrar som kan få möjlighet att umgås med varandra när någon annan plockar upp efter dem. Det gynnar tydligen också företagandet i landet - heja alla småföretagare!

Ett annat argumnet är ju som bekant den som bl a Bassem Nasr, centerpartist, framför. Han menar att låglöneyrken - som jag menar hushållsnäratjänster kan räknas som - skapar en möjlighet för långtidsarbetslösa och invandrare att få in en fot i arbetsmarknaden. Argumenten för pigavdrag verkar til synes vara många. Låt oss granska dem innan vi sväljer dem med hull och hår.

I Finland införde man skattesubventioner för hushållsnäratjänster 1997 . Skattereduktion medges för traditionella hushållsgöromål, såsom städning, tvätt och matlagning, men även för vård- och omsorgsarbete samt för planerings-, bygg- och reparationsarbeten. (källa Konjunkturinstitutet). Utvärderingen fastslår att argumentet för högre sysselsättning inte håller då effekten varit liten. År 2003 skapades mellan 2 880 och 3 644 arbetstillfällen netto, vilket motsvarar 0,1-0,2 % av sysselsättningen i Finland. Utvärderingen väcker också en intressant och viktiga fråga, nämligen hur den skattesubvention som är en utgiftspost i statens finanser påverkar andra utgiftsposter som tex den offentliga sektorn. T ex innebar lägre skatt på hushållsnäratjänster minskade arbetstillfällen i den gemensamt ägda sektorn?

Utvärderingen pekar också ut vilka samhällsgrupper som utnyttjar subentionen mest flittigt. Fyra grupper dominerar: personer med årsinkomster över 40 000 euro (ca 360 000 kronor), ämbetsmän och direktörer, hushåll med egna hem och hushåll med minderåriga barn. Med andra ord välbärgade grupp av samhället skattesubventioneras med skattemedel som istället borde satsas i den gemensamt ägda offentliga sektorn.

När det kommer till långtidsarbetslösa har också högerns politik redan blottat sin fula tryne. Lägre ersättningsnivåer, sänkt skatt och ökade avgifter drabbare de sämst ställda.

På tal om att slå ner på invandrare, så har många reagerat över mitt förra inlägg som rörde centerns nya alibi för att peka ut invandrare som problem. Skrivningen tvätta "majoritetsamhället i röven" har väckt bestörtning. Många har indikerat att jag inte värderar arbeten som äldrevård osv. En grov feltolkning förstås. Min mamma hart torkat majoritetsamhället i röven i snart 15 år. Hon har examen i ekonomi och management från USA med då hennes namn inte Kerstin, har hon jobbat som vikarie inom äldrevård och psyk i snart 15 år. Hon stiger upp varje morgon och går till jobbet. Rak i ryggen, med ett leende på läpparna. Hon är stolt för att hon jobbar i den sektor som ägs gemensamt, som är offentlig, som kanske inte är pefekt med som är långt mera rättvist än privata alternativ där plånbokens storlek bestämmer.

Göran Greider resonerar bra kring den världsbild som kommentatorerna på den här bloggen har gett uyttryck för

barn växer upp som vet att någon anställd (kvinna) alltid finns där för att städa upp efter dem och när dessa barn som vuxna går in i egna elitkarriärer har de bilden av ett naturligt klassamhälle inetsat i medvetandet och kommer att agera därefter, exempelvis i förhandlingar med facket. Den sociala arrogansen, en gång själva signaturen för borgerligheten, återvänder. Som någon har påpekat:
det som efterfrågas i alltför många överklasshem, efter ett halvt sekel av outhärdlig jämlikhet, är helt enkelt patriarkala mönster, det vill säga någon att styra och ställa med, inte städning.

onsdag 19 oktober 2005

Blatte-alibi-produktion II: Federleys Rojasifiering

Nu har folkpartiets blatte-alibi-linje spridit sig till centerpartiet och ungdomsförbundets ordförande Fredrick Federley. Federley har träffat Bassem Nasr, som ligger överst på centerns riksdagslista i Malmö.

Federley är inspirerad och peppad efter besöket - han har träffat en invandrad som bor i Rosengård - det tycker Federley är exotiskt.

"Under hela samtalet pratar han med inlevelse och passion om vad han anser behöver förändras. Som invandrare, boende i Rosengård och med en brokig ungdom har han en intressant historia att dela med sig."


skriver Federley och fortsätter med att betona att Nasr reagerar mot motsåndarna till låglöneyrken. Nasr är övertygad om att denna ovilja för fler låglöneyrken skapar hinder för alla de som vill in i arbetsmarknaden. Federley skriver,

"Han (Bassem Nasr, min anm) menar att för dem i hans situation är det (låglöneyrken, min anm) vägen för att få in den första foten, de första meriterna och att på allvar kunna gå från bidragsförsörjning till
självförsörjning."

OK, fair enough. Allt detta hänger ju ändå ihop med den politik som Allians för Sverige har presenterat, backat ifrån och ompaketerat i lite glansigare papper. Kärnan är att inte bara skapa låglöneyrken utan att skapa en låglönearbetsmarknad där lönen för majoriteten av arbetssäljarna sänks eller rättare sagt inte räcker till pga kraftigt höjda avgifter för en privatiserad vård, skola och omsorg. Skatteavdrag för hushållsnära tjänster eller pressen på arbetslösa när det gäller "antingen tar du jobbet eller så tar vi din ersättning"-linjen är delar av en och samma borgerlig politik.

Federley har nu hittat en ung invandrad Rosengårdsbo som påstår att låglåneyrken hjälper arbetslösa (i det här fallet antar jag att arbetslösa=invandade då Nasr är i fokus) och är förstås inte sen med att presentera borgerlighetens alibi för sin högst klassfientliga politik.

Vi får nog börja vänja oss vid att den invandrade befolkningen i Sverige allt oftare kommer att utmålas som problem (som i Rojas fall där alla är kriminella och/eller dödar sina döttrar/fruar) eller (i fallet Basem Nasr) arbetslösa som kan torka majoritetssamhället (företrädesvis välbärgade svenskarna) i röven .

Farsen i Irak





Olydig och Esbati skriver om valfusket i samband med folkomröstningen om den irakiska konstitutionen. Det är tydligt att USA har prioriterat sin tidsplan och att allt annat har hamnat i marginalen. Inte helt oväntat heller.

Redan valet i januari var ett skämt ur demokratisynpunkt. Nu kommer alltså uppgifter att även denna folkomröstningen kan kategoriseras under farsartade undanmanövrar iscensatta av den amerikanska imperialismen.

Bombliberalerna är förtsås tysta. Senast igår kväll såg jag Fredrik Malm och socialdemokraten Eric Sundström i programmet Korseld i SVT 24. Den totala tystnaden kring ockupationsmaktens förbrytelser är, som Åsa Linderborg säger i programmet, skamlig men samtidigt inte oväntad hos en grupp liberaler (ja, även Sundström) som reservationslöst ställt sig på förbrytelsens och rasismens sida.

lördag 15 oktober 2005

Armén vet var du bor

Campus Antiwar Netowrk sätter hårt mot hårt

Jag har tidigare skrivit om den amerikanska krigsmaskinens svårigheter med rekrytering på hemmaplan. Armén börjar få svårigheter med att fylla kvoterna och därmed ökar pressen på den amerikanska arbetarungdomen. The Nation beskriver den senaste utvecklingen på ett målande sätt.

Den senaste perioden har vittnat om protester i de amerikanska högskolorna och universiteten. Studenter har börjat mobilisera sig för att kasta ut arméns rekryterare från universitetsområdena. Svaret låter förstås inte vänta på sig. Kravallpolis utrustad med tårgas och medföljande masker är en allt vanligare syn på amerikanska campus. Och universiteten välkomnar repressionen. Om studenterna lyckas slänga ut armén, riskerar lärosätena att förlora de federala bidragen de så starkt är i behov av.

Det hela har förstås stöd i en lag som antogs 2001 av Bush-administrationen. Här är en sektion av No Child Left Behind Act:


SEC. 9528. ARMED FORCES RECRUITER ACCESS TO STUDENTS AND STUDENT RECRUITING INFORMATION.


(a) POLICY-
(1) ACCESS TO STUDENT RECRUITING INFORMATION-
Notwithstanding section 444(a)(5)(B) of the General Education Provisions Act and except as provided in paragraph (2), each local educational agency receiving assistance under this Act shall provide, on a request made by military recruiters or an institution of higher education, access to secondary school students names, addresses, and telephone listings.

(2) CONSENT- A secondary school student or the parent of the student may request that the student’s name, address, and telephone listing described in paragraph (1) not be released without prior written parental consent, and the local educational agency or private school shall notify parents of the option to make a request and shall comply with any request.

(3) SAME ACCESS TO STUDENTS- Each local educational agency receiving assistance under this Act shall provide military recruiters the same access to secondary school students as is provided generally to post secondary educational institutions or to prospective employers of those students.


Med stöd i lagen har armén satsat hårdast på just de statliga lärosätena i mindre välbärgade regioner där målet är att locka unga svarta och spansktalande studenter.

Samtidigt börjar protesterna bli allt mer högljudda. En del i protesterna är nätverk som Campus Antiwar Network, organiserad av studenter som motsätter sig Irak-kriget och arméns närvaro i skolor. Ett ännu större nätverk är National Network Opposing Militarization of Youth.

Men de amerikanska generalerna har inga planer på att lätta på trycket. I en intervju från 2002 sade major Johannes Paraan, ansvarig för rekryteringen i Vermont och nordöstra New York, så här:

"The only thing that will get us to stop contacting the family is if they call their congressman. Or maybe if the kid died, we'll take them off our list."

Jag börjar fatta varifrån Jan Björklund hämtar (fp):s skolpolitik .



tisdag 11 oktober 2005

Köp dig fri från könsförtrycket

Har köpt sig fri

Samhällsprogrammet Debatt i SVT1 tog upp många intressanta ämnen. Förutom Connex' avskedande av en obekväm fackman till debatten kring boken "En sexists bekännelser" skriven av Lars E Engström som i studion mötte liberalernas feminist-alibi Birgitta Ohlsson.

Debatten handlade främst om andelen kvinnor i styrelserummen. Engström avslöjade bl a att statliga företag kommit längre, något som fick Ohlsson att gå i taket. Shit, statliga företag kan ju inte vara mindre dåliga än privata.

Med poängen i programmet låg inte på den punkten, utan på frågan om kvotering. Engström hade blivit vettig och ville, till skillnad från tidigare då han per automatik valt bort kvinnor i rekryteringsprocessen, nu istället kvotera in kvinnor in i styrelserummen. Hipp hipp Hurra, Engström.

Ohlsson kontrade istället med att fler kvinnor i styrelserum tar tid, men att man ska titta på Chalmers där tjejerna har börjat slå sig fram (enligt GP sjönk återigen andelen i höst).

Liberal som hon är, slog Ohlsson vakt om styrelsekvinnornas frihet och val genom att kalla kvotering som "förhastad". Hon refererade som vanligt till sin mormor som föddes 1912 och gick tre terminer i skolan. Birgitta själv hade minsann förvärvsjobbat sedan hon var 22 och var nu riksdagskvinna. Hipp Hipp Hurra, Birgitta. Hon lyckades endast konstatera att kvinnokampen har gjort framsteg sedan 1912.

Hennes lösning utkristaliserades istället i skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Med hennes egna ord "så att kvinnor kan köpa sig fria från arbetet i hemmet". Lägg märke till ordvalet "köpa sig fria" . Det påminner om borgerlighetens andra hjärtefrågor som tex "köpa sig förbi sjukvårdsköer", "köpa sig fri från jobbig kollektivtrafik" eller "köpa sig fri från bostadsbrist".

Kampen mot patriarkatet reducerades på några minuter till en kamp för kvinnor med styrelserummen i sikte som också har de ekonomiska möjligheterna att köpa sig bort från det obetalda arbetet i hemmet som andra kvinnor med inte lika feta bankkonton får dras med.

Frågan handlar om mina skattepengar ska gå till att tvätta röven på en överklassunge så att hans/hennes mamma kan håva in fler fallskärmsmiljoner i en styrelse?

Don't Think So, Birgitta! I Don't Think So!

måndag 10 oktober 2005

Tvångsalliansen som lurade väljarna



Idag kommer uppgifter om en storkoalition mellan de tyska socialdemokraterna SPD och kristdemokratiska CDU/CSU. Medierapporteringen präglas av två saker: att Angela Merkel blir första kvinna att besitta förbundskanslerposten och att hon kommer från fd Östtyskland.

DN:s Thomas Hall analyserar den stora politiska händelsen och siar om koalitionens potential:

"En fungerande stor koalition kan med kraft genomföra reformer."

Vid en presskonferens kallade Merkel själv det stora rättshaveriet för "De nya möjligheternas koalition" . Och det är klart. Schröders SPD genomförde Agenda 2010 med järnhand. Social dumpning, skattesänkningar för de rikaste, högre arbetslöshet hand i hand med lägre ersättningsnivåer har varit grundreceptet i form av Hartz IV och Arbeitslosengeldes II (a-kassa II som kan liknas vid socialbidrag) . CDU/CSU har självklart haft mer långtgående planer som platt skatt och urholkning av anställningskydd och har tillsammans med FPD drivit linjen hårt för att pressa SPD från höger håll till höger.

Nu har "de nya möjligheternas koaltition" alla möjligheter att förverkliga Agenda 2010 och genom politisk charlatanism kringgå de folkliga protesterna som satte press på Schröder under 2004. På varje område kommer den nyliberala politiken att cementeras; sänkta skatter, skrotning av sjukvårdsförsäkringen och en arbetsmarknadspolitik som sätter tvångströjor över arbetslösa. Det som Allians för Sverige skyltar med här hemma, det som Sveriges vänster varnar för, har fått ett ännu starkare fotfäste i Tyskland.

Samtidigt finns en starkare vänster i Tyskland. Jag har skrivit om Linkespartei tidigare. Det nya vänsterpartiet har uppåt 25 % i östra Tyskland och över 8 % över hela landet. Ett radikalt vänsterparti har tagit form. Gregor Gysi und Oskar Lafontaine skriver tillsammans på partiets hemsida:

"Die große Koalition verhindert den dringend notwendigen Politikwechsel in Deutschland hin zu einer Politik für soziale Gerechtigkeit, friedliche Außenpolitik, Chancengleichheit in Bildung und die Angleichung der Lebensverhältnisse in Ost und West."

"Den stora koalitionen förhindrar de nödvändiga politiska förändringarna i Tyskland med en politik för social rättvisa, fredlig utrikespolitik, lika möjligheter för utbildning och en anpassning av levnadsförhållandena i öst och väst". (min översättning)
Partiet ställer sig självklart i oppositionen i den tyska Bundestagen och kallar den politiska farsen för en "Frisyrbyte i Förbundskanslerämbetet" (Frizurwechsel im Kanzleramt).

Det anmärkningsvärda, det som svensk media inte tagit i och inte brytt sig om att rapportera om eller analysera, är det faktum att de tyska väljarna och i synnerhet SPD:s traditionella väljare är grundlurade av sina folkvalda. "Rösta på oss så styr vi landet tillsammans med våra huvudfiender" var inte SPD:s valparoll. Ändå bildar partiet koalition med det borgerliga motståndet som Schröder med retorik anklagade för at vilja försämra villkoren för de sämst ställda. Nu kommer hans parti att vara en del av angreppen mot arbetslösa, sjukskrivna, fackliga rättigheter osv.

Frizurwechsel är en rättvis beskrivning.

tisdag 4 oktober 2005

My Nuclear Iran

Iran på sträckbänken?

Dilip Hiro skriver i The Nation.com om turerna kring Irans kärnteknologi eller det som av Bush-administrationen och bombförespråkare i väst kallas för kärnvapenprogram.

Hiro väcker en högst relevant fråga som fullständigt ignorerats i debatten:

Beneath the dispute between Iran and the European Union Troika (EU-3) on uranium enrichment rests a far more fundamental issue: Do Third World countries have the right to develop and use all nuclear technology, including enrichment, as authorized by the Nuclear Nonproliferation Treaty (NPT), or not?
Alltså, har länder tillhörande tredje världen, däribland länder som Iran, rätt att utveckla och använda sig av kärnteknologi? Den rättigheten är en självklarhet för länder i väst och också för ett enda land i Mellanöstern, nämligen Israel som besitter både teknologin och stridsspetsar.

Det som också tigs ihjäl i debatten om Iran och dess påstådda kärnvapenprogram är de bakomliggande orsakerna till faktumet att Frankrike, Tyskland och Storbritanien så grundligt har misslyckats med sina påtryckningar och hot om Säkerhetsråd osv. IAEA:s senaste uttalande om Iran står fast och menar att man inte funnit bevis för kärnvapenprogram och att Iran därmed inte brutit mot Non- Proliferation Treaty (NPT). Förhandlingsläget har förskjutits till Irans fördel och nu utnyttjar regeringen i Tehran sitt övertag genom att höja insatsern; man hotar att stoppa oljeflödet landet dras till Säkerhetsrådet.

Problemen för EU och USA förvärras något när Rajmah Hussein, ordföranden för Non-Aligned Movement (NAM) där länder som Brasilien, Indien, Indonesien och Sydafrika ingår, ställer sig på samma linje som Iran (för övrigt är dessa länder också drivande mot USA:s agenda i bl a WTO)

"...all countries have a basic and inalienable right to develop atomic energy for peaceful purposes."

Och Hiro drar en intressant slutsats:

By design or happenstance, Iran has emerged as a champion of the developing world with the courage and conviction to stand up to the Western world. This has won it quiet admiration by NAM governors, who fear that the limitations imposed on Iran could be extended to them eventually.
Nu är inte jag någon anhängare av den islamiska regimen i Tehran, men jag kan inte annat än att konstatera att den politik som förs gentemot Iran med USA och dess europeiska allierade som största divkrafter, har lett till en starkare regim i Tehran, såväl inrikes- som utrikespolitiskt. Inte helt ovanligt för den västerländska aggressionspolitiken, men med ett delat Säkerhetsråd där Ryssland och Kina med allra största sannolikhet kommer försvara egna intressen i Iran med sina veton, återstår endast tomma ord från EU:s och USA:s sida. Och Tehran kan fortsätta att visa tänderna.

Och i värsta fall också utnämnas som en "champion" som fått övertaget i kampen mellan David Och Goliat.

måndag 3 oktober 2005

Behind the scenes

Stationerade i Hebron


Knappt en vecka efter årsdagen av den palestinska Intifadan har gått. Olydig och Jinge skriver om organisationen "Break the Silence" som drivs av fd israeliska soldater som nu avslöjar den israeliska ockupationsarméns brott mot mänskligheten inom palestinska områden.

Ett tips till sådana som Federley, Forssell och Malm är att ta en titt på denna sida innan de skriver nästa proisraeliska insändare med DN eller Svd i adressfältet.

lördag 1 oktober 2005

"Inbäddade"

Fattas bara Wagners "Ride of the Valkyries"

För några dagar sedan besökte jag DN:s nätupplaga för att vara uppdaterad i det borgerliga raljerandet och klickade mig fram till "Irakbloggen", där Peter Englund och fotografen Paul Hansen befinner sig "inbäddade" på en amerikansk bas, någonstans i Irak.

Detta kunde man läsa i onsdags:
Onsdag morgon 28 september
Den bästa platsen i en Blackhawkhelikopter är strax bakom de två skyttarna.
Det finns inget plexiglas runt deras kulsprutor, och man har därför en fantastisk vy nedåt. Solen har just gått upp när helikoptern lättar. Bagdad ligger invärvt i ett gult dis, och under oss vaknar staden, och det är först från luften som man ser hur jättelik den är.

[...]

När vi lägger oss i en skarp sväng över några stora lundar med gröna dadelpalmer, och skytten på höger sida börjar luta sig ut i sin sele, och föra kulsprutan oroligt fram och tillbaka, är det bara musiken av Creedence Clearwater Revival, eller Doors, som fattas. Skyttens kevlarväst är dekorerad med en liten tygchihuaua, och baktill på hans mörkgröna flygarhjälm sitter ett runt tygmärke med Kenny, en av figurerna från South Park: "You sent my son to Iraq - You Bastard!".

Onsdag eftermiddag 28 september
Efter en sen men utmärkt middag i skymningen - grillad kotlett och hummer, cheesecake till efterrätt - hamnar vi dästa i ett av logementen, och på en dammig tv ställd i en improviserad bokhylla gjord av gamla proviantlådor av papp tittar vi på Ridley Scotts "Gladiator". (Soldaterna är mycketvälförsedda med DVD-filmer.)


Blackhawkhelikoptrar, the Doors, grillad kotlett och hummer och Ridley Scotts "Gladiator" - Den irakiska tragedin ur två vita journalisters ögon.

Englund och Hansen leker Cpt Willard på jakt efter Kurtz i Kambodja. Åka helikopter, hålla i maskingeväret medan Wagner spelas ut genom högtalarna. De tillhör den skara journalister som förmedlar situationen i Irak till den svenska allmänheten. Den förmedlade bilden påstås vara objektivt samtidigt som journalisterna är "inbäddade" i amerikanska baserna och kastar tärning med amerikanska ockupationssoldater. Tillsammans med sina nyavunna vänner, kommer Hansen och Englund att förstärka bilden av irakier som boskap, vildar, prickar på marken.

"I love the smell of napalm in the morning. You know, one time, we had a hail bomb. And for five hours, I walked up. We didn't find one of them, not one stinking dink body. The smell, you know, that gasoline smell, smells like... victory"
har säkert Hansen och Englund hört en amerikansk befälhavaren säga. Inte helt osannolikt med tanke på att napalm har blivit standardrekvisita i ockupationsmaktens vapenarsenal.
Webster's Online Dictionary skriver så här:

Napalm- Gasoline jelled with aluminum soaps; highly incendiary liquid used in fire bombs and flame throwers. The mixture was invented at Harvard University in 1942. It was used during World War II by the Allied Forces against cities in Japan, and later by the United States during the Vietnam War.
The use of Napalm and other incendiaries against civilian populations was banned
by a
United Nations convention in 1980. The United States didn't sign the agreement but claimed to have destroyed its arsenal in 2001.

The United States has reportedly been using Napalm in the 2003 invasion of Iraq. In August 03 the Pentagon stopped denying the charge, admitting it did use "Mark 77 firebombs":"We napalmed both those [bridge] approaches," said Colonel James Alles, commander of Marine Air Group 11. "Unfortunately there were people here ... you could see them in the [cockpit] video. They were Iraqi soldiers. It's no great way to die. The generals love napalm. It has a big psychological effect."

These bombs contain a substance "remarkably similar" to Napalm. This substance is made with kerosene and polystyrene.

Det irakiska folkets öde glöms bort medan två vita män leker sandlåda med sina amerikanska kompisar. Mellan 29 000-100 000 civila irakier har dödats sedan invasionens första dag 20 mars 2003 (The Lancet och Iraq Body Count). Ett lands har slagits sönder och samman och en ockupationmakt härskar och söndrar genom att underblåsa etniska och religiösa motsättningar i civilisationens vagga.
Men varför bry sig när man kan käka hummer och se på "Gladiator"?